- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
119

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 119 —

Han har också fått veta, att de ha mötesplatser för att komma
tillsammans och bedja, ofta utom staden, i tomma hus och till och med
i sandgropar. Där dyrka de Kristus, sjunga lofsånger och hafva fester.
De hafva många sådana platser. Chilo tror, att Lygia med afsikt gått
till sådana, som Pomponia ej känner till, så att Pomponia, om hon blir
förhörd, med rent samvete kan svärja, att hon ej känner hennes
gömställe. Presbyterna hafva kanske rådt dem att vara försiktiga. Om Chilo
finner reda på dessa platser, skall jag följa med honom, och jag svär
dig vid Jupiter att hon denna gång ej skall undkomma mig.

Jag tänker oupphörligt på dessa böneplatser. Chilo vill icke, att
jag skall följa med honom, han är rädd. Men jag kan icke stanna
hemma. Jag skulle genast känna igen henne, om hon också vore
förklädd eller beslöjad. De församlas på natten, men jag skall känna igen
henne ändå. Jag skall känna igen hennes röst och hennes rörelser
hvar som helst. Jag vill själf vara förklädd och se på hvar och en,
som går ut eller in. Jag tänker alltid på henne, och jag skall känna
igen henne.

Chilo kommer i morgon, och vi gå båda. Jag tager vapen med.
Några af mina slafvar, som jag sändt ut åt landsbygden, hafva nu
återvändt tomhändta. Men jag är säker på att hon är i staden, kanske
icke långt härifrån. Jag har själf genomsökt många hus under
förevändning att hyra dem. Hon skall befinna sig hundra gånger bättre
hos mig än där hon nu är, ty där bo massor af fattiga. Jag skall ej
spara något för hennes skull. Du skrifver, att jag valt godt. Jag har
valt lidande och sorg. Vi skola först gå till de hus, som ligga inne i
staden, sedan utanför portarna. Hvar morgon spanar hoppet efter något,
annars skulle lifvet vara omöjligt. Du säger, att man skall veta, hur
man skall älska. Jag visste, hur jag skulle tala till Lygia om kärlek.’
Men nu längtar jag endast. Jag bara väntar på Chilo. Lifvet är mig
outhärdligt i mitt eget hem. Farväl.»

SEXTONDE KAPITLET.

Men det dröjde en tid, innan Chilo visade sig igen, och till slut
visste Vinicius ej hvad lian skulle tänka om hans frånvaro. Förgäfves
sade han sig själf att ett sådant sökande måste ske försiktigt, om det
skulle leda till en säker och framgångsrik utgång. Hans hetsiga blod
och hans otåliga natur satte sig upp emot förnuftets röst. Att
ingenting göra, att vänta, att sitta med korslagda armar var honom så emot,
att han ej på något sätt kunde finna sig däri. Att, iklädd en slafs
mörka dräkt, genomsöka gränderna, tycktes honom därigenom att det
var utan nytta vara blott en mask för hans egen maktlöshet och kunde
ej tillfredsställa honom.

Genom alla sina lidanden, sin ovisshet och sina tvifvel förlorade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free