Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 —
passera rundt kullen, utan följde nian längs med floden, förkortades
vägen betydligt.
»Jag är gammal,» sade Chilo, då de gingo in i pelargången, »ibland
lider jag af minnesslöhet. Ja, änskönt Kristus förråddes af en af sina
lärjungar, kan jag icke erinra mig förrädarens namn just nu »
»Judas, herre, som hängde sig,» svarade Quartus litet förvånad öfver
att man kunde glömma det namnet.
»Ja visst — Judas! Tack,» sade Chilo.
Och de fortsatte vägen under tystnad. Då de kommo till Emporium,
som var stängdt, gingo de omkring förrådshuset, hvarifrån spannmål
utdelades till befolkningen, veko af åt vänster, till husen, som sträckte
sig längs med Via Ostiensis. Där stanade de framför en träbyggnad,
från hvars inre hördes bullret af kvarnstenar. Quartus steg in, men
Chilo, som ej ville visa sig för en större samling människor och var i
en ständig fruktan att ödet kunde föra honom ihop med Glaucus,
stannade utanför.
»Jag är nyfiken på denne Hercules, som arbetar i en kvarn,» sade
han för sig själf, seende upp mot den klart strålande månen. »Om han
är en skälm och en klok karl, kan han komma att kosta mig åtskilligt,
om han är en dygdig kristen och litet trögtänkt, skall han göra hvad
jag vill utan betalning.»
Vidare funderingar afbrötos af Quartus, som återkom från kvarnen
i sällskap med en man, som endast var klädd i en tunika, skuren på
så sätt, att högra armen och högra delen af bröstet voro bara. Sådana
kläder nyttjades i synnerhet af arbetare, då de lämnade full frihet vid
alla rörelser. Då Chilo såg honom komma, drog han ett andedrag af
lättnad, tv han hade aldrig i sitt lif sett en sådan arm och ett sådant bröst.
»Här, herre,» sade Quartus, »är den broder, du ville lära känna.»
»Kristi frid vare med dig,» svarade Chilo. »Säg honom, Qnartus,
att jag begär tro och lydnad, och återvänd sedan i Guds namn. Du
hör ej låta din gamle gråhårige fader vara allena.»
»Detta är en helig man,» sade Quartus, »som gaf ut hela sin
egendom för att befria mig frän träldom — mig, som han ej kände. Må
vår herre frälsaren belöna honom i himlen därför.»
Då den jättelike arbetaren hörde detta, böjde ban sig ned och
kysste Chilos hand.
»Hvad är ditt namn, broder?» frågade Chilo.
»I det heliga dopet, fader, fick jag namnet Urban.»
»Urban, min broder, har du tid att lyssna till mig?»
»Vårt arbete börjar vid midnatt, och nu göres endast vårt
kvällsmål i ordning.»
»Då ha vi tid. Låt oss gå till floden, där skall du höra, hvad jag
har att säga.»
De gingo dit och satte sig ned vid dammen, under en tystnad, som
endast stördes af det aflägsna bullret från kvarnen och den förbiflytande
flodens brus. Chilo såg på arbetarens anletsdrag, och, oafsedt ett något
allvarligt och svårmodigt uttryck, som var vanligt hos barbarerna i Rom.
tycktes ban dock god och hederlig.
»Det är en godmodig, beskedlig karl, som skall döda Glaucus för
ingenting,» tänkte Chilo.
»Urban,» frågade han, »älskar du Kristus?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
