- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
139

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 139 —

Snart satt han helt lätt till sinnes vid en måltid, som Vinicius låtit
ställa i ordning åt honom.

Medan han åt, berättade han för slafvarna, att han skaffat deras
herre en underbar salfva. Den sämsta häst skulle lämna alla andra
hästar bakom sig, om hans hofvar ingnedos med den. En viss kristen
hade undervisat honom i, hur man skulle tillreda salfvan, ty de kristnas
äldste voro långt skickligare i trolldom och under än till och med
thessalierna, änskönt Thessalien var berömdt för sina häxor. De kristna
hade obegränsadt förtroende för honom, och hvarför, det förstode en
hvar, som visste hvad en fisk betydde.

Under det han talade, såg han skarpt på slafvarna i hopp att
upptäcka någon kristen bland dem och underrätta Vinicius. Men då detta
icke lyckades, började han äta och dricka i stora mängder, sparade
icke på loftal öfver kocken och förklarade, att han skulle ha lust att
köpa honom af Vinicius.

Hans glädje grumlades endast af tanken på, att han måste gå till
Ostranium. Men han tröstade sig dock med att han skulle gå dit
förklädd, i mörker och i sällskap med två män, af hvilka den ena var så
stark, att han var hela Roms afgud, och den andra en patricier med
hög rang inom hären. »Skulle de till och med upptäcka Vinicius,»
sade han till sig själf, »våga de icke bära hand på honom, och hvad
mig beträflar skola de vara sluga, om de ens få se spetsen af min näsa.»

Och talande vidare för sig själf sträckte han ut sig på hvilolägret,
stoppade manteln under hufvudet och sof, medan slafvarna dukade af
bordet. Han vaknade eller slafvarna väckte honom först vid Crotons
ankomst. Han gick då till atrium och iakttog där med nöje denna
gestalt, som tycktes fylla hela rummet med sin väldighet. Croton hade
gjort upp om priset för utflykten och stod och talade med Vinicius.

»Vid Hercules! Det var väl, herre,» sade han, »att du sände efter
mig i dag, eftersom jag skall resa till Beneventum i morgon. Den ädle
Vatinius har sändt efter mig att jag i närvaro af kejsaren skall brottas
med en viss Syphax, den starkaste neger Afrika någonsin frambragt
Tycker du dig icke höra, hur hans ryggrad skall knastra i mina armar
eller hur jag skall krossa hans svarta käke med min knytnäfve.»

»Vid Pollux, Croton, jag är säker på att du skall göra det,»
svarade Vinicius.

»Och det gör du rätt i,» tillade Chilo. »Ja, att krossa hans käke!
Det är en god idé och en bragd, som anstår dig. Men gnid in dig
med olivolja i dag, min Hercules, och gördla dig väl, ty du kommer
att möta en verklig Cacus.»* Den man, som vaktar jungfrun, besitter
ovanlig styrka, det kan du vara viss om.»

Chilo sade detta endast för att väcka Crotons ärelystnad.

»Det är sant,» sade Vinicius. »Jag har icke sett honom, men jag
har hört, att han tager en tjur i hornen och drar honom med sig hvart
han vill.»

»Å,» utbrast Chilo, som ej ansett Ursus besitta en sådan styrka.

Men Croton skrattade föraktfullt.

»Jag åtager mig, ädle herre,» sade han, »att med denna hand bära

* Enligt sagan ett jättevidunder, som bodde i en håla vid Tibern och besegrades
af Hercules,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free