- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
140

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 140 —

bort hvem helst du utpekar åt mig, och att med den andra fösvara
mig mot sju sådana lvgier och föra jungfrun till din bostad, om ån alla
kristna i Rom vore efter mig som vargar från Calabrien. Om icke, skall
jag låta slå mig med klubbor här i detta impluvium.»

»Tillåt icke det, herre,» utropade Chilo. »De kasta sten efter oss,
och hvad förmår därvid hans styrka? Är det icke bättre, att taga flickan
från hennes bostad — och icke utsätta dig själf eller henne för att bli
ihjälslagna.»

»Det är sant, Croton,» sade Vinicius.

»Jag mottager dina penningar, jag gör som du vill! Men kom ihåg,
herre, att jag far till Beneventum i morgon.»

»Jag har femhundra slafvar i staden,» svarade Vinicius.

Han gaf dem ett tecken att draga sig tillbaka, gick själf in i
biblioteket och skref där följande ord till Petronius:

»Lygiern har blifvit funnen af Chilo. Jag går i afton med honom
och Croton till Ostranium och ämnar föra henne bort i dag eller i morgon.
Må gudarna vara dig bevågen! Lef väl, käraste vän, glädje hindrar
mig att skrifva längre!»

Och läggande brefvet åsido, började han gå fram och tillbaka med
hastiga steg, ty utom glädjen, som genomströmmade honom, kände han
verklig feber. I morgon skulle Lygia vara där! Han visste icke, hur
han skulle vara emot henne, men han kände, att han skulle vara hennes
slaf. Han återkallade i sitt minne Actes försäkran, att han var älskad,
och han kände stark sinnesrörelse vid tanken därpå. Följaktligen var
det endast fråga om att öfvervinna en viss jungfrulig blyghet och att
iakttaga några ceremonier, som den kristna läran tydligen fordrade.
Men om så var, skulle Lygia, då hon en gång kommit i hans hem,
gifva vika för öfvertalningar och för en styrka större än hennes egen.
Hon skulle komma att säga sig: »Det har skett!» och sedan skulle hon
blifva älskvärd och älskande.

Men Chilos ankomst afbröt gången af dessa angenäma betraktelser.

»Herre,» sade greken, »jag har kommit att tänka på en sak. Ha
icke de kristna tecken, lösen, utan hvilken man ej kan komma in till
Ostranium? Jag vet, att så är i bönhusen, och jag har Hera gånger fått
sådan lösen utaf Euricius. Tillåt mig då få gå till honom, herre, för
att spörja honom härom och få den nu gällande.»

»Godt, ädle lärde,» sade Vinicius muntert, »du talar förståndigt och
du förtjänar beröm. Gå då till Euricius eller hvart du behagar. Men
som säkerhet lämnar du kvar börsen här på bordet.»

Chilo, som alltid ogärna skilde sig från penningar, drog sig något,
men lydde dock och gick. Det var ej långt från Carinæ till Circus,
hvarest Euricius’ lilla bod var belägen, och han återkom därför innan
aftonen.

»Här är lösen, herre. Ulan den skulle vi ej ha sluppit in. Jag
har noga hört mig för om vägen. Jag sade åt Euricius att jag behöfde
lösen endast för mina vänner, och att jag ej skulle gå själf, emedan
det vore för långt alt gå för mig, gamle man. Och dessutom skulle jag
själf träffa den store aposteln i morgon, och han skulle upprepa för
mig valda delar af sin predikan.»

»Hvad! Du tänker icke vara där! Du måste gå!» sade Vinicius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free