- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
147

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 147 —

icke var gynnsamt stämd mot läran, icke undgå att märka, att det dock
fanns en skillnad mellan den gamles lära och den hos cyniker, stoiker
och andra filosofer. De anbefallde godhet och dygd som något
förnuftigt, det enda praktiska i lifvet, under det han talade om odödlighet,
och icke om olycklig odödlighet: under jorden, i elände, tomhet och
brist, utan om ett härligt lif, nästan lika med gudarnas. Han talade
om det med fullständig visshet, och dygden fick på detta sätt ett
omätligt värde och detta lifvets motgångar tycktes helt små. Den gamle
sade äfven, att dygd och sanning skulle älskas för deras egen skull, då
den högsta godhet och dygd är Gud. Den som älskar dygd och
godhet älskar därför äfven Gud och blir ett af hans kära barn.

Vinicius förstod ej alldeles detta, men han visste förut, efter hvad
Petronius och Pomponia Græcina sagt, att deras gud var en och
allsmäktig. Då han därför nu hörde, att han var oändligt god och rättvis,
tänkte han ofrivilligt, att vid sidan af en sådan demiurg tycktes Jupiter,
Saturnus, Apollo, Juno, Vesta och Venus som en innehållslös och
bullersam skara, där alla stredo med hvarandra, hvar och en föregen fördel.

Men den största förvåningen grep honom, när den gamle mannen
förklarade, alt Gud äfven var den stora kärleken. Den, som älskar
människor, uppfyller ett af Guds förnämsta bud. Men det var ej nog
att älska sina egna landsmän, ty Kristus utgöt sitt blod för alla och
fann ibland hedningarna en sådan utvald som Cornelius centurionen.
Det var icke nog att älska dem, som voro goda mot oss, ty Kristus
förlät judarna, som förde honom till döden, och de romerska soldaterna,
som fastnaglade honom vid korset. Vi skulle icke endast förlåta, utan
älska dem, som gjorde oss orätt, och löna ondt med godt. Det var icke
nog att älska de goda, vi måste också älska de dåliga, ty endast genom
kärlek var det möjligt att få dem bort från det onda.

Chilo tänkte vid dessa ord att hans verk varit förgäfves, och att
Ursus aldrig någonsin skulle döda Glaucus, hvarken den natten eller
någon annan. Men han tröstade sig också med det, att skulle Claucus
upptäcka och känna igen honom, så skulle han ej heller döda honom,
Chilo.

Nu tänkte Vinicius icke på, att det icke var något nytt i denna
lära, utan han frågade sig förvånad: »Hvad för en gud är detta, hvad
för en lära och hvad slags människor?» Allt hvad han hört kunde helt
enkelt ej få’ rum i hans hjärna. För honom var allt en
osammanhängande mängd af nya begrepp. Han kände, att om han ville följa
denna lära, måste han lägga på bål alla sina tänkesätt, vanor och
egenskaper, sin hela natur, bränna det till aska och sedan börja ett lif helt
olikt det han hittills lefvat, gifva sig en annan själ. För honom tycktes
en religion, som ålade en romare att älska parther, syrier, greker,
egypter, galler och britter, att förlåta fiender, att löna det onda, de
gjorde, med godt, vara den värsta dårskap. På samma gång hade han
en känsla af att i själfva denna dårskap lag det något mäktigare än i
all filosofi. Han trodde den vara alldeles outförbar, men just för denna
egenskaps skull var den gudomlig. Han gjorde motstånd mot sina
intryck, men kände dock att han liksom känt doften från ett fält af nardus,
ett slags- berusande vällukt. Då man en gång har inandats det,
glömmer man, som i lotusätarnas land, allting för all tid och längtar endast
efter detta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free