- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
151

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 151 —

och sammanpressade det så, att han knappt kunde andas. Han, som
hittills ansett, att Fortuna hade ett slags skyldighet att uppfylla alla hans
önskningar, trodde nu knappt sina ögon och sin lycka.

Om han icke ännu tviflade, skulle hans häftiga sinne ha förledt
honom till något oförsiktigt steg, men han ville först öfvertyga sig, att
det hela ej var en följd af dessa under, som fyllde hans hjärna, och
att han ej drömde. Men det var intet tvifvel — han såg Lygia, och
endast några få steg skilde dem åt. Hon stod i ljuset, så att han kunde
fröjdas af hennes åsyn hur mycket han ville. Kapuschongen hade fallit
af hennes hufvud, håret var upplöst, munnen halföppen, hon höll blicken
fäst på aposteln och var försjunken i hans ord. Hon var klädd i en
mörk yllemantel, som en dotter af folket, men aldrig hade Vinicius sett
henne vackrare, och han blef slagen af finheten hos detta patriciska
hufvud i motsats till dräkten, som nästan var en*slafvinnas.

Han fattades åter af kärlek, en lågande, gränslös kärlek, och
underliga känslor af längtan, vördnad, dyrkan och lust att äga henne
blandades med hvarandra. Han genomströmmades af tjusning vid att se
henne, han drack af hennes åsvn som af lifgifvande vatten efter långt
törstande. Som hon stod bredvid den jättelike lygiern, tycktes hon
honom mindre än förr,\nästan ett barn, han såg också, att hon blifvit
smärtare. Hennes hy hade blifvit nästan genomskinlig, hon gjorde på
honom intryck af en blomma, ett andeväsen. Men desto mer önskade
ban få äga denna kvinna, så olik alla andra kvinnor, han sett eller ägt
i Rom eller i Orienten. För henne skulle han ha gifvit dem alla, och
Rom och hela världen därtill.

Han skulle ha fördjupat sig i att se på henne och glömt sig, om
icke Chilo hade varit, som drog honom i manteln af fruktan, att han
skulle göra något som kunde utsätta dem för fara. Emellertid hörjade
de kristna bedja och sjunga. Snart ljöd Maranalha, och sedan döpte
aposteln med vatten från fontänen dem, som presbyterna förde fram
såsom beredda för dopet. Vinicius tyckte, att natten aldrig ville taga
slut. Han ville följa Lygia så snart som möjligt och taga henne på
vägen till hennes hem.

Slutligen började somliga gå ifrån grafhvalfvet, och Chilo hviskade:

»Låt oss gå ut utanför portarna, herre, ty vi hafva ej lyft på våra
hättor, och människorna betrakta oss.»

Han hade rätt, ty under apostelns predikan hade alla fällt ned sina
kapuschonger för att höra bättre, och de hade ej följt de andras
exempel. Chilos råd var därför mycket klokt. Stående utanför portarna
kunde de se alla, som gingo förbi. Ursus var ju lätt att känna igen
på sin storlek.

»Låt oss följa dem,» sade Chilo, »vi skola se, hvart de gå. I
morgon, eller snarare i dag, kan du omringa huset och gripa henne.»

»Nej!» sade Vinicius.

»Hvad ämnar du göra, herre?» frågade Chilo.

»Vi skola följa efter henne och gripa henne nu, om du vill åtaga
dig saken, Croton?»

»Ja, det vill jag,» svarade Croton, »och jag skall gifva mig själf
som slaf åt dig, om jag icke knäcker ryggen på den buffeln, som vaktar
henne.»

Men Chilo afrådde dem och bönföll dem vid alla gudar att icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free