Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 175 —
Men Urban svarade:
»Var inte rädd. Aposteln bad mig leda dig ut genom pelargången,
annars kan du gå vilse i mörkret, och föra dig hem, om du ej
orkar gå.»
»Hvad säger du’.’» frågade Chilo och lyfte upp hufvudet, »hvad?
Tänker du inte döda mig?»
»Nej, om jag tagit litet för hårdt i dig och skadat något ben i dig,
så förlåt mig.»
»Hjälp mig att resa mig upp,» sade greken. »Tänker du inte döda
mig! Tänker du inte det? Följ mig ut, sedan kan jag gå ensam.»
Ursus reste honom upp, som om han varit lätt som en tjäder,
sedan förde han honom genom den mörka gången till gården. Från
denna var det åter en gång till porten och gatan. Och då Chilo gick
igenom den, upprepade han för sig själf: »Det är förbi med mig!»
Först då han befann sig ute på gatan, hämtade han sig och sade:
»Jag kan fortsätta ensam.»
»Frid vare med dig!»
»Och med dig, med dig! Låt mig draga andan!»
Och då Ursus gått, andades han i fulla drag.
Han kände på sina lemmar för att öfvertyga sig om att han lefde,
och så skyndade han framåt.
»Men hvarför dödade de mig inte?»
Och trots alla hans samtal med Euricius om den kristna läran,
trots allt hvad ban talat med Ursus om vid floden och allt han hört i
Ostranium, fann han intet svar på denna fråga.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Ej heller Vinicius kunde se orsaken till hvad som händt, och i
djupet af sitt hjärta var han nästan lika förvånad som Chilo. Att dessa
människor behandlat honom som de gjort, och skött hans sår i stället
för att hämnas hans angrepp, tillskref ban dels deras lära, dels Lygia
och dels äfven sin högt uppsatta ställning. Men deras uppförande mot
Chilo öfvergick hans begrepp om mänsklig förmåga att förlåta. Hvarför
dödade de ej greken? Hvarför sade aposteln, att om en man syndade
sju gånger, måste man förlåta honom sju gånger, och hvarför sade
Glaucus åt Chilo: »Må Gud förlåta dig, som jag förlåter dig!»
Och det slog honom, att sedan Chilo hade gått, voro allas ansikten
ljusa af en särskild djup glädje. Aposteln närmade sig Glaucus, lade
sin hand på hans hufvud och sade:
»I dig har Kristus vunnit seger.»
Den andra lyfte blicken, som var full af hopp och så ljus, som
om en stor, oväntad lycka fallit ned öfver honom. Vinicius, som endast
kunde förstå en glädje som födts af hämnd, såg på honom med sina
feberglänsande ögon, nästan som om han selt på en dåre. Han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
