- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
180

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 180 —

nyss blifvit ditlagda, slogo upp klara lågor, och i skenet af dem såg
Vinicius Lygia, där hon satt, icke långt från hans bädd.

Åsynen af henne rörde honom djupt. Han kom ihåg, att hon
tillbragt förra natten i Ostranium och hela dagen varit sysselsatt med att
vårda honom, och nu, då alla gått till hvila, var hon den enda som
vakade. Hon måste vara uttröttad, ty hon satt orörlig med slutna ögon.
Vinicius visste ej om hon sof eller var försjunken i tankar. Han såg
på hennas profil, de sänkta ögonlocken, händerna, som lågo i skötet,
och i hans hedniska hjärna började en tanke så småningen arbeta sig
fram, att vid sidan af naken skönhet, själfsäker och stolt öfver linjernas
formfulländning, funnes en annan okänd, oändligt ren, i hvilken härskar
en själ.

Han kunde ej gå så långt som att kalla denna skönhet kristen, och då han
tänkte på Lygia, kunde han ej skilja henne från den lära hon bekände.
Han förstod, att om alla de andra gått till hvila och hon ensam vakade,
hon, som han handlat så orätt emot, var det emedan hennes religion
befallde henne det. Men denna tanke, som fyllde honom med beundran
öfver hennes religion, var honom icke angenäm. Han hade hellre velat,
att hon handlat så af kärlek till honom, hans ansikte, hans ögon, hans
bildsköna gestalt — med ett ord af skäl, som fått mången snöhvit
grekisk och romersk arm att lindas om hans hals.

Men han kände, att om hon vore lik andra kvinnor skulle
någonting felas henne. Han blef själf förundrad och visste ej, hvad som
försiggick inom honom, ty han märkte nya känslor komma öfver honom,
nya böjelser, främmande för den värld, hvarest han hittills lefvat.

Lygia öppnade snart ögonen, och då lion märkte, att Vinicius såg på
henne, gick hon fram till honom och sade:

»Jag är hos dig.»

»Jag såg din själ i en dröm,» svarade han.

TJUGUSJÄTTE KAPITLET.

När ban nästa morgon vaknade, var han svag, men hufvudet var
redigt och febern försvunnen. Han tyckte, att han väckts af ett
hviskande samtal, men då han öppnade ögonen, var Lygia borta. Ursus
låg på knä vid härden och skrapade undan den grå askan för att finna
glödande kol under den. Då han fått fram dem, började han blåsa,
icke med munnen, utan med en blåsbälg. Vinicius tänkte på, hur
Ursus dagen förut krossat Croton, och iakttog med en cirkusälskares
bela intresse denna breda rygg, som liknade en cvklops och lemmarna,
fasta som pelare.

»Jag tackar Mercurius, att han inte knäckte min hals,» tänkte
Vinicius. »Vid Pollux! Om alla andra lygier äro som denne, måtte
legionerna vid Donau få ett hårdt göra ibland.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free