- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
194

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII - XXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 194 —

Lygia tryckte sig snyftande mot Petrus och förstod nu, alt hon ej
sökt skydd hos honom förgäfves. Aposteln lyfte upp hennes tårdränkta
ansikte och sade:

»Undvik honom, som du älskar, så länge hans ögon ej äro öppnade
för trons ljus, annars störtar han dig i fördärf, men bed för honom
och var viss om, att det ej finnes någon synd i din kärlek. Och din
önskan att undfly frestelsen skall räknas dig till godo. Plåga dig icke
och gråt ej, jag säger dig, att förlossarens nåd ej öfvergifvit dig, och
att dina böner skola blifva hörda. Efter sorgen komma dagar af
glädje.»

Han lade båda händerna på hennes hufvud och välsignade henne
med blicken ljTft mot höjden. En öfverjordisk godhet strålade ut från
hans ansikte.

Den ångerfulle Crispus sade helt ödmjukt:

»Jag har brutit mot barmhärtigheten, men jag trodde atl hon
förnekade Kristus genom att låta en jordisk kärlek få insteg i sitt hjärta.»

»Jag förnekade honom tre gånger,» svarade Petrus, xoch dock förlät
han mig och anbefallde mig att vakta hans får.»

»Vinicius tillhör kejsarens hof,» slöt Crispus.

»Kristus har uppmjukat hårdare hjärtan än hans,» sade Petrus.

Men Paulus, som hittills suttit tyst, pekade nu på sig själf och sade:

»Det var jag, som förföljde Kristi tjänare och påskyndade deras
död. Det var jag, som under Stefanus’ stenande vaktade deras kläder,
som stenade honom. Det var jag, som ville utrota sanningen, hvarhelst
människor bodde på jorden, och dock utkorade Herren mig att förkunna
den öfverallt. Jag har förkunnat den i Judeen, i Grekland, på öarna
och i denna gudlösa stad, där jag för första gången vistades som fånge.
Och nu, då min lärare Petrus kallat mig, kommer jag för att böja detta
stolta hjärta till Kristus och utså ett korn i denna stenbundna mark,
hvilken Herren skall göra fruktbar, så att den bringar en rik skörd.»

Han reste sig upp. Och Crispus såg i denne lille oansenlige man
hvad han i själfva verket var — en jätte, som skulle skaka världen i
dess grundvalar.

TJUGUÅTTONDE KAPITLET.

Petronius till Vinicius:

Haf medlidande med mig, käre vän, och sök icke att efterlikna
lacedemonierna eller Julius Cæsar i dina bref. Om du likt Julius kunde
skrifva Veni, Vidi Vici (jag kom, såg och segrade), skulle jag förstå ditt
korta bref. Men brefvet betydde troligen: Veni, Vidi, Fugi (jag kom,
såg och flydde). Då ett sådant slut på äfventyret vore alldeles motsatt
din natur, och eftersom du är sårad och märkvärdiga saker hända dig,
så behöfver ditt bref en förklaring. Jag trodde icke mina ögon, då jag
läste om hur den lygiske jätten dödade Croton lika lätt som en hund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free