- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
204

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 204 —

Då han träffade sin morbroder, svarade ban först ovilligt på dennes
frågor, ehuru han mottogs med glädje. Men snart brusade alla så länge
tillbakahållna tankar och känslor fram i en ström af ord. Än en gång
berättade ban utförligt om sitt sökande efter Lygia, sitt lif bland de
kristna, om allt han hört och sett där, allt som fått insteg i hans hjärta
och hjärna. Och slutligen klagade han öfver, alt han råkat i en
fullständig förvirring, ban hade förlorat ledtråden för sitt lif, kunde ej skilja
på och bedöma alla sina intryck. Ingenting lockade honom, ingenting
var som det skulle. Han visste ej, hvad han skulle hålla sig till eller
hur han skulle handla.

Under det Vinicius talade, gaf Petronius akt på hans förändrade
ansikte, på hans händer, som ban sträckte fram på ett besynnerligt sätt
som för att leta sig väg i mörker, och den världserfarne patriciern föll
i tankar. Så reste han sig, gick fram till Vinicius och rörde med handen
vid hans hår.

»Vet du,» frågade han, »alt ditt hår har grånat vid tinningarna?»

»Ja,» svarade Vinicius, »det skulle icke förvåna mig, om mitt hår
snart blefve alldeles hvitt.»

De tego båda.

Petronius var en förnuftig man och böjd att filosofera öfver
människoöden och människolif. Men med all sin fyndighet kunde han icke
besvara de frågor, som ställdes till honom. Efter en lång tystnad sade
ban slutligen:

»Detta måste vara trolldom.»

»Det har jag också tänkt,» sade Vinicius, »mer än en gång tycktes
det mig, att vi båda voro förhäxade.»

»Kunde du inte gå till Serapis’ präster,» sade Petronius. »Det
linnes utan tvifvel många bedragare bland dem och bland präster i
allmänhet, men det gifves andra, som hafva kunskap om underbara
hemligheter.»

Men det var utan öfvertygelse och med osäker röst som han sade
detta, ty det tycktes honom själf, att detta råd måste ljuda tomt och
löjligt från hans läppar. Vinicius strök sig öfver pannan och yttrade:
»Trolldom! Jag har sett trollkarlar, som användt okända och
underjordiska makter till sina egna fördelar, och jag har sett dem använda
dessa till skada, mot sina fiender. Men dessa kristna lefva i fattigdom,
förlåta sina fiender, predika ödmjukhet, dygd och barmhärtighet. Hvad
gagn skulle de hafva af trolldom och hvarför skulle de använda sådant’?»

Petronius blef förargad öfver att hans snarfyndighet ej kunde finna
något svar, men han ville icke erkänna det och sade, för att likväl
svara något:

»Detta är en ny sekt.» Och efter ett ögonblick tillade han: »Vid
den gudomliga härskarinnan i Paphos lunder,* hur allt detta skadar
vårt lif! Du beundrar godheten och dygden hos dessa människor, men
jag säger dig, att de äro dåliga, de äro fiender till lifvet, liksom sjukdom
och död äro det. Som sakerna stå, ha vi tillräckligt med fiender; vi
behöfva sannerligen icke bland dem de kristna. Räkna fienderna:
sjukdomar, kejsaren, Tigillinus, kejsarens poesi, skoflickare, som regera de
gamle kviriternas ättlingar, frigifne som sitta i senaten. Vid Castor, det

* Venus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free