Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 208 —
»Atfölj oss till Cypern! Men erinra dig först af allt, att du måste
besöka kejsaren. Det är illa gjordt af dig, att du icke varit hos honom
ännu, Tigellinus är redo att tyda det till din nackdel. Han hyser
visserligen intet personligt agg emot dig, men han kan icke tycka om dig,
just emedan du är min systerson. Vi skola säga, att du varit sjuk.
Vi måste tänka öfver hvad du skall svara, om Nero skulle fråga dig
om Lygia. Det är bäst, att du endast gör en gest med handen och
säger, att hon var hos dig, tills du tröttnade pä henne. Det förstår
ban. Säg honom äfven, att sjukdom hållit dig fjättrad hemma, att din
feber stegrades af missräkning öfver att ej få vara i Neapel och höra
hans sång, att du blef frisk endast genom hoppet att få höra honom.
Var icke rädd för öfverdrifter. Tigellinus lofvar att hitta på icke endast
något stort åt kejsaren, utan något ofantligt. Jag är rädd, att han
undergräfver min ställning, och jag är också orolig för din skull.»
»Vet du,» sade Vinicius, »att det finns människor, som icke frukta
kejsaren, och som lefva lika lugnt, som om han icke funnes till.»
»Jag vet, hvilka du åsyftar — de kristna.»
»Ja, just dem. Men vårt lif — hvad är det annat än en ständig
fruktan?»
»Tala icke om dina kristna! De frukta icke kejsaren, emedan han
ej ens hört talas om dem, och i hvart fall vet han ingenting om dem,
ban bryr sig icke mer om dem än om vissna löf. Men de äro maktlösa.
Du känner det själf; om din natur sätter sig upp emot deras lära, är
det just därför, att du märker denna maktlöshet. Du är danad af en
annan materia, besvära icke dig och mig med dem. Vi kunna lefva
och dö, och hvad de mera äro i stånd att göra, har ingen reda på.»
Dessa ord gjorde verkan på Vinicius, och då han gick hem kom
den tanken för honom, att de kristnas godhet och barmhärtighet kanske
i själfva verket var ett bevis på deras andliga svaghet. Det tycktes
honom, att människor med styrka och karaktär icke kunde förlåta på
detta sätt. Detta måste vara verkliga orsaken till den motvilja hans
romerska sinne erfor mot deras lära. Vi kunna lefva och dö, hade
Petronius sagt. Men de kunde endast förlåta och förstodo hvarken
sann kärlek eller sant hat.
TRETTIONDE KAPITLET.
I)ä kejsaren kom tillbaka till Rom, var han förargad, emedan ban
återvändt, och efter några dagar greps han åter af lust att resa till
Grekland. Han utfärdade till och med en kungörelse, däri han
förklarade, att hans frånvaro skulle blifva helt kort, och att de offentliga
angelägenheterna icke skulle lida af att ban vore borta. I sällskap med
sina hofmän, bland hvilka Vinicius befann sig, gick han upp till
Kapitolium får att offra åt gudarna för en lycklig resa. Men andra dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
