Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 234 —
Lygia lutade sitt hufvud mot hans bröst, och Vinicius bad henne med
darrande röst:
»Låt Ursus gå till Aulus’ hus efter livad du har där, dina leksaker
och annat, som du hade, när du var barn.»
Men hon svarade, rodnande som en ros eller som daggryningen:
»Så är ju icke bruket.»
»Jag vet det. Pronuba* för vanligen hem dem efter bröllopet,
men gör dock detta för min skull! Jag skall taga dem med mig till
min villa i Antium, och de skola påminna mig om dig.»
Han knäppte ihop sina händer och upprepade som ett barn :
»Det dröjer några dagar innan Pomponia kommer tillbaka — gör
det, min gudinna, gör det, käraste!»
»Men Pomponia bör få göra som hon vill,» svarade Lygia och
rodnade ännu djupare, då pronuban nämndes.
Ater tego de. Lygia stod lutad mot cypressen, hennes ansikte blef
allt hvitare i skuggan, som en blomma, ögonlocken voro sänkta och
bröstet häfde sig allt hastigare. Vinicius var blek. I aftonens tystnad
hörde de endast sina hjärtans slag och i deras stumma hänförelse blef
för dem denna cypress, myrtenträden och paviljongens murgröna till ett
kärlekens paradis.
Men så visade sig Miriam i dörren och bad dem komma in till
aftonmåltiden.
De satte sig ned tillsammans med apostlarna, som sågo på dem
med välbehag som på den yngre generationen, som efter deras död
skulle bevara och vidare så ut den nya trons säd. Petrus bröt och
välsignade brödet. Det låg lugn öfver allas ansikten och en stor glädje
tycktes hvila öfver hela huset.
»Nå,» sade Paulus slutligen lill Vinicius, »äro vi fiender till lifvet
och lyckan?»
»Jag vet,» svarade Vinicius, »att aldrig har jag varit så lycklig som
bland er.»
TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Samma afton mötte Vinicius, då ban gick hem öfver Forum, vid
ingången till Vicus Tttscus Petronius’ smyckade bärstol, som bars af åtta
kraftiga bithynier. Han stannade den med en rörelse med handen och
drog ifrån gardinerna.
»Jag hoppas du har angenäma drömmar,» ropade han skrattande
vid åsynen af den sofvande Petronius.
»Å, är det du,» sade Petronius uppvaknande. »Ja, jag slumrade
till ett ögonblick, jag har tillbragt natten i palatset. Jag har farit ut
* Matrona», sora följer bruden och sätter henne in i en hustrus plikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
