Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 235 —
för att köpa något att läsa på vägen till Antium. Har du något nytt att
berätta ?»
»Går du omkring hos bokhandlarna?» frågade Vinicius.
»Ja, jag ville inte bringa oreda i mitt bibliotek, därför samlar jag
här ett särskildt urval för resan. Det är troligt, att det kommit ut
något nytt af Musonius och Seneca. Jag söker också efter Persius ocli
en viss upplaga af Virgilius’ herdedikter, som jag icke har. Å, hvad
jag är trött, och hvad det gör ondt i mina händer af ringarna. När
man en gång kommer in hos bokhandlaren, har man svårt att slita sig
därifrån. Jag har varit i Avirnus, bod, hos Atractus på Argiletum och
hos Sozierna i Vicus Sandalarius. Vid Castor! Så sömnig jag är!»
»Du har varit i palatset? Då kan jag få höra nytt därifrån? Eller,
vet du hvad? — Skicka hem bärstolen och böckerna och kom hem till
mig. Vi skola tala om Antium och ännu något annat.»
»Ja, gärna,» svarade Petronius och steg ut ur bärstolen. »Du vet
väl för öfrigt att vi skola resa i öfvermorgon ?»
»Hur skulle jag fått veta det?»
»I hvad för en värld lefver du? Nå väl, jag blir den förste som
berättar det för dig. Gör dig således i ordning tidigt i öfvermorgon.
Bronsskägg är hes, bönor i olivolja eller ett stycke tyg om hans tjocka
hals har icke hjälpt honom, och därför kan resan omöjligen uppskjutas.
Han förbannar Rom och luften här och allt hvad här finnes; han skulle
gärna vilja jämna Bom med marken eller ödelägga det med eld, och
lian längtar blott efter att så fort som möjligt få se hafvet. Han säger,
att dunsterna, som vinden för till honom från gränderna, lägga honom
i grafven. I dag har det ställts till stora offer i templen för att han
må få igen sin röst, och ve Bom, och i synnerhet senaten, om den icke
snart kommer tillbaka igen.»
»Då skulle han förgäfves ha planlagt sin resa till Grekland?»
»Men är då sången den enda talang, som vår gudalike kejsare
äger?» frågade Petronius med ett leende. »Han kan deltaga som poet i
de olympiska spelen med sin ’Tröjas brand’, eller han kan köra
stridsvagnar, eller uppträda som musiker eller atlet — nå ja, till och med
som dansare, och i alla dessa fall vinna segerkransarna. Vet du liur
den apan blef hes? I går ville han likna vår Paris i dans och dansade
för oss Ledas äfventyr och blef varm och förkylde sig. Han var så
våt och hal som en nyss upptagen ål. Han bytte mask gång efter
annan, vred sig som en snok, fäktade med armarna som en drucken
sjöman, och slutligen vämjdes jag vid att se denna stora måge och
dessa smala ben. Paris undervisade honom i två veckor, men föreställ
dig Ahenobarbus som Leda eller den gudomliga Svanen! Det var en
svan, det! Men han vill uppträda offentligt i denna pantomim, först i
Antium och sedan i Grekland.»
»Det har redan väckt förargelse att han sjungit offentligt, och att
nu tänka sig, att en romersk kejsare uppträder som mimiker! Nej, icke
ens Rom kommer att tåla det!»
»Käre vän, Rom tål allting, och senaten skall skicka tacksägelser
till ’Landets fader’. Och hopen blir helt högfärdig öfver att kejsaren
gycklar för den.»
»Säg själf, kan någon vara tarfligare?»
Petronius ryckte på axlarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
