- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
237

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 237 —

hus och du för första gången såg den gudalika jungfrun, som ’kallats
fram af daggryningen och våren’? Kommer du ihåg denna Psyche,
denna oförlikneliga, hon, som är vackrare än alla våra jungfrur och
gudinnor?»

Petronius såg förvånad på honom, som om han velat öfvertyga sig
om, att det stod riktigt till med Vinicius’ hufvud.

»Hvem talar du om?» frågade han slutligen. »Visst kommer jag
ihåg Lygia.»

»Jag är hennes trolofvade.»

»Hvad?»

Men Vinicius reste sig och kallade på sin förvaltare.

»Låt mina slafvar komma hit, allesammans, fort!»

»Är du hennes trolofvade?» upprepade Petronius.

Men innan han hämtat sig från sin förvåning var hela atrium
öfver-svämmadt af folk. Gamla män kommo flämtande och springande, män
i sin fulla styrka, kvinnor, gossar och flickor. Oupphörligt kommo fler
och fler, i korridorerna kallade fauces, hördes röster ropa på olika språk.
Slutligen togo alla plats i rader längs väggarna och bland pelarna.
Vinicius stod vid impluvium. Han vände sig till sin frigifne, Demas,
och sade:

»De, som ha tjänat i tjugu år hos mig, skola i morgon komma inför
pretorn och mottaga sin frihet, och de andra, som icke tjänat ut sin tid,
skola erhålla tre guldstycken och dubbla rationer för en vecka. Skicka
en befallning till landtfängelserna att straffen skola återtagas, fjättrarna
tagas af mina fångna slafvar, och alt de skola få tillräckligt med föda.
Ty det har kommit en lycklig dag för mig, och jag vill ha glädje i
mitt hus.»

Ett ögonblick stodo slafvarna tysta, som om de icke trodde sina
öron, så lyftes alla händerna och alla ropade:

»Å . . . å... herre! Å... å... å!»

Vinicius skickade bort dem med en rörelse med handen. Ehuru de
ville tacka honom och kasta sig för hans fötter, skyndade de
dock-hastigt ut, fyllande hela huset från källare till tak med sin glädje.

»I morgon,» sade Vinicius, »skall jag åter låta dem samlas, men i
trädgården, och befalla dem rita hvilka tecken på marken de helst vilja.
Lygia skall frigifva dem, som rita en fisk.»

Petronius, som aldrig länge förvånade sig öfver något, frågade:

»En fisk, sade du? Ah, ha! Jag kommer ihåg, att Chilo sade, all
det är de kristnas tecken.» Han räckte ut sin hand mot Vinicius och
sade: »Lyckan är alltid där, hvarest man ser den. Må Flora strö
blommor för dina fötter i många år! Jag önskar dig allt det, som du själf
önskar dig.»

»Jag tackar dig. Jag trodde, att du skulle afråda mig, och det
skulle, som du ser, varit förspilld möda.»

»Jag afråda? Nej, på intet sätt. Tvärtom synes det mig, att du
handlar alldeles rätt.»

»Du, din förrädare!» skämtade Vinicius, »har du glömt, hvad du
sade mig en gång, då vi foro från Pomponia Græcina?»

»Nej,» svarade Petronius obesväradt, »men jag har ändrat åsikt.
Käre vän,» tillade han efter ett ögonblicks tystnad, »i Rom förändras
allting. Männen byta hustrur, hustrurna byta män, hvarför skull icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free