Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 238 —
jag då byta åsikter? Det var nära, att Nero hade gift sig med Acte,
som man i det syftet uppgaf vara af kunglig börd. Nåväl: han skulle
ha fått en trofast hustru och vi en god kejsarinna. Vid Proteus och
hans torra snäckor i hafvet! Jag tänker ändra åsikt så ofta jag finner
det lämpligt och fördelaktigt! Hvad Lygia beträtfar, så är hennes
kungliga härkomst säkrare än Actes. Men var på din vakt mot Poppæa, då
du kommer till Antium, hon är hämndlysten.»
»Det kommer ej att oroa mina tankar. Icke ett hår skall krökas
på mitt hufvud i Antium.»
»Om du tror, att du kan göra mig förvånad en gång till, så
misstager du dig. Men hvarifrån har du den vissheten?»
»Aposteln Petrus har sagt det.»
ȁ, aposteln Petrus har sagt det! Emot det linnas inga
invändningar! Men tillåt mig i alla fall taga mina försiktighetsmått, i händelse
att aposteln Petrus skulle visa sig vara en falsk profet. Skulle aposteln
misstaga sig, så kanhända han förlorar ditt förtroende, som säkert skall
vara honom till nytta i framtiden.»
»Gör hvad du vill, men min tillit har han. Och om du tror, att
du kan draga mig ifrån honom genom att tala ironiskt om honom, så
misstager du dig.»
»Men låt mig göra en fråga till. Har du blifvit kristen?»
»Icke ännu, men Paulus från Tarsus skall åtfölja mig för att
förklara för mig Kristi läror, och sedan skall jag mottaga dopet. Ty
ditt påstående, att de äro fiender till lifvet och till all glädje är icke
riktigt.»
»Så mycket bättre för dig och Lygia,» svarade Petronius. Därpå
tillade han liksom för sig själf, med en axelryckning:
»Men det är förvånande, hur dessa människor vinna anhängare och
hur sekten breder ut sig.»
»Ja,» svarade Vinicius med så mycken värme, som om han redan
varit döpt, »det finnes tusenden och tiotusenden af dem i Rom, i Italiens
städer, I Grekland och Asien. Det finnes kristna bland legionerna och
pretorianerna, de finnas i själfva kejsarens palats. Slafvar och borgare,
fattiga och rika, plebejer och patricier bekänna denna lära. Vet du, att
Cornelierna äro kristna, att Pomponia Græcina är kristen, att troligen
Octavia var det, att Acte är det? Ja, denna lära skall omfatta hela
jorden, och den allena är i stånd att förnya världen. Ryck icke på
axlarna, ty hvem vet, om du icke själf om en månad eller ett år
bekänner dig till dem.»
»Jag?» sade Petronius. »Nej, vid Letos* son! Jag antar den icke,
om den äfven innehölle gudars och människors hela sanning och vishet.
Det skulle fordra arbete och jag tycker icke om arbete. Arbetet ålägger
själfförnekelse, och jag vill icke neka mig själf någonting. För dig, med
din natur, som är som eld och kokande vatten, måste något sådant
hända en gång. Men jag! Jag har mina ädelstenar, mina kaméer, mina
vaser och min Eunice. Jag tror icke på någon Olymp, men jag
anordnar en sådan för mig själf på jorden, och jag skall blomstra tills
pilen från den gudomliga bågen når mig, eller tills kejsaren befaller
mig att öppna mina ådror. Jag tycker för mycket om violdoft och ett
* Leto, Apollons och Artemis’ moder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
