- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
240

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 240 —

TRETTIOSJÄTTE KAPITLET.

Kejsaren ville på vägen besöka Ostia, eller snarare se det största
skepp i världen, som nyss fört hvete från Alexandria och hvilket skulle
gå från Ostia utefter kusten till Antium. Befallningen hade gifvits liera
dagar i förväg, och följaktligen hade tidigt på morgonen vid Porta
Ostimsis samlats stora skaror af löst folk där på stället och af alla
jordens nationer för att fröjda sina ögon med åsynen af kejsarens följe,
på hvilket det romerska slöddret aldrig kunde stirra sig mätt.

Vägen till Antium var hvarken besvärlig eller lång. På själfva
platsen, en liten stad af dyrbart utrustade palatser och villor, kunde
man finna allt hvad tiden kunde åstadkomma af bekvämlighet och lyx.
Kejsaren plägade dock på sina resor taga med sig allt hvad han tyckte
om, från musikinstrument och husgeråd till statyer och mosaiker, som
togos med, till och med om han endast för en kort tid ville lämna
hufvudstaden för att hvila och rekreera sig. Han åtföljdes därför på hvarje
utflykt af bela legioner af tjänare, för att icke tala om hela trupper af
pretorianer och augustianer, hvilka hvar och en hade sin stab af
slafvar.

Tidigt på morgonen kommo herdar från Campagnan, med solbrända
ansikten och klädda i gethudar, drifvande femhundra åsninnor genom
portarna, för att Poppæa genast efter sin ankomst till Antium skulle få
sitt had i deras mjölk. Hopen såg med förtjusning och löje på åsnornas
långa öron, som rörde sig i dammolnen, och lyssnade med nöje på
piskornas hvinande och herdarnas vilda rop. Då åsnetåget passerat,
skyndade en skara ynglingar efter, sopande omsorgsfullt vägen och
beströdde den med blommor och barr från pinjer. I folkmassan hviskade
man med en viss stolthet till hvarandra, att hela vägen till Antium
skulle på detta sätt beströs med blommor från privata trädgårdar i
omnejden, eller köpta till högt pris.

Allt eftersom dagen led, växte folkmassorna. Några hade tagit med
sig hela sin familj, och på det att tiden icke skulle blifva för lång,
bredde de ut sina förråd på stenarna till Ceres’ nya tempel och åto sin
frukost ute i fria luften. Här och där stodo grupper, som samlats kring
personer, hvilka varit på resor. De talade om kejsarens resa nu, hans
kommande resor och resor i allmänhet. Sjömän och soldater berättade
om underverk, som de under aflägsna färder och fälttåg hade hörl 0111
länder, där aldrig en romare satt sin fot. De, som suttit hemma, och
aldrig varit utanför Via Appia, hörde med förundran på underbara
berättelser från Indien, Arabien, öarna som omgåfvo Britannien, där på
en liten ö, bebodd af andar, Briareus fångat den sofvande Saturnus.
De fingo höra talas om trakter långt uppe i norden, där det fanns
stelnade sjöar, och huru det sjuder och brusar i hafvet, då solen dyker
ned däri.

Berättelser af détta slag funno godt gehör hos hopen; dessa historier,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free