- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
243

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 243 —

En fåfänga utan mått var nu som alltid präglad i hans drag, tillika
med trötthet och lidande. På det hela taget var detta ansikte på en
gång förfärligt och löjligt. Under det hans vagn passerade genom
folkmassorna, vred kejsaren hufvudet från den ena sidan till den andra,
blinkande och noga lyssnande på hur mängden hälsade honom. Han
möttes af en storm af rop och applåder:

»Hell, gudomlige kejsare! Imperator, hell, segrare! Hell
oförliknelige? Son af Apollo, Apollo själf!»

Då han hörde detta, smålog han, men stundom for en skugga öfver
hans ansikte. Ty den romerska pöbeln var skarp och satirisk, och
kritiserade till och med stora segrare, ja, män, som den älskade och
vördade. Man mindes ännu, att då Julius Cæsar intågat i Rom, de ropat:

»Stadsbo, akta nu din hustru, månskenshjässan tågar in!»

Men Neros oerhörda fåfänga tålde icke det minsta grand af klander.
Emellertid hördes i massan bland applåderna ropen:

»Ahenobarbus! Ahenobarbus! Rronsskägg! Hvad har du gjort af
ditt eldröda skägg? Ar du icke rädd, att Rom skall fatta eld af det?»

De, som ropade på detta sätt, anade icke, att deras gyckel var en
hemsk profetia.

Dessa röster retade dock icke kejsaren så synnerligen, eftersom
ban icke bar skägg, ty långt förut hade han olfrat det i en gulddosa
åt Jupiter Capitolinus. Men andra, dolda bakom tempelhörnen och
stenhögar, ropade: »Modermördare! Nero! Orestes! Alcmæon!*» och
åter andra: »Hvar är Octavia?»

Till Poppæa, som kom omedelbart efter honom skreko de: »Flava
coma.’» Cgulhåring), hvarmed de betecknade en gatstrykerska. Kejsarens
musikaliska öra uppfångade äfven dessa utrop, och han höjde sin slipade
smaragd till ögat, som för att få syn på och komma ihåg dem, som
yttrat dessa tillmälen. Då han på detta sätt såg sig omkring, stannade
hans blick på aposteln, som stod på stenen.

Ett ögonblick betraktade de båda männen hvarandra. Ingen i delta
glänsande tåg, och ingen i hela folkmassan visste, att i detta ögonblick
två makter på jorden betraktade hvarandra, två makter, af hvilka den
ena skulle försvinna som en blodig dröm, och den andra, klädd i en
torftig klädnad, för alltid taga väldet öfver världen och Rom.

Emellertid hade kejsaren passerat förbi, och omedelbart efter honom
kommo åtta negrer, bärande en magnifik bärstol, i hvilken den af folket
afskvdda Poppæa satt. Hon var klädd som Nero i en ametistfärgad
dräkt; ansiktet var i hög grad sminkadt. Ilon satt orörlig, försänkt i
tankar, likgiltig, och såg lit som någon grym gudinna, som fördes i
procession. I hennes spår följde en hel stab af manliga och kvinnliga
tjänare, jämte en rad vagnar, fulla af dräkter och toalettartiklar.

Solen hade märkbart sjunkit sedan middagen, då tåget börjat —
en lysande, gnistrande rad, glänsande som en ofantlig orm. Den
blaserade Petronius lät bära sig och sin gudalika slafvinna i en bärstol
och hälsades hjärtligt af mängden. Tigellinus kom i en vagn, dragen
af små hästar, som voro prydda af hvita och purpurröda plymer. Han
reste sig oupphörligt i vagnen och sträckte fram hakan för att se, om
kejsaren skulle gifva honom tecken att fara förbi hans vagn. Bland

* Råda dessa dödade sina mödrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free