- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
248

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII - XXXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 248 —

från dig, jag icke vet af något nöje, eller någon kärlek och skönhet,
och att jag endast känner afsky och förakt för Poppæa.

Du har förändrat min själ mycket — så mycket, att jag icke skulle
vilja återgå till mitt forna lefnadssätt. Men frukta ej, att något ondt
skall hända tnig. Poppæa älskar mig icke, hon kan icke hålla af någon,
och hennes önskningar härleda sig endast från vrede mot kejsaren, som
visserligen ännu står under hennes inflytande, och som ännu är i stånd
att älska henne, men som dock icke skonar henne och icke döljer för
henne sin skamlöshet och sina förbrytelser.

För öfrigt skall jag tala om för dig något, som skall lugna dig.
Vid afskedet sade Petrus mig, att jag icke skulle frukta kejsaren, ty
icke ett hår skulle krökas på mitt hufvud. Och jag tror honom. En
röst i mitt inre säger mig, att hvart ord han säger skall gå i fullbordan,
att sedan han välsignade vår kärlek, kan hvarken kejsaren eller alla
underjordens makter eller ödet själf taga dig ifrån mig, Lygia. Då jag
tänker på detta, är jag så lycklig som om jag vore i himlen, ty allenast
där är frid och lycka. Men hvad jag säger om himlen och ödet måste
såra dig, som är kristen. Kristus har ännu icke tvagit mig, men mitt
hjärta är som en tom kalk, hvilken Paulus från Tarsus skall fylla
med den milda lära som du bekänner — desto ljufvare för mig, som
den är din. Och tillräkna mig äfven detta, du gudomliga, som en
förtjänst, att jag har tömt ut den vätska, som fanns där förut, och icke
drager bort bägaren, utan räcker fram den, som en törstig framför en
klar källa. Måtte jag finna behag för dina ögon!

I Antium skola mina dagar och nätter förflyta under lyssnande på
Paulus, som från första dagen vann ett sådant inflytande öfver mitt
folk, att de ideligen samlade sig kring honom och sågo i honom icke
endast en undergörare, utan en nästan öfvernaturlig varelse. I går
märkte jag, att han såg helt strålande ut, och då jag frågade honom
om orsaken härtill, svarade han: »Jag sår.» Petronius vet, att han är
hos mig, och önskar få träffa honom, och likaså gör Seneca, som hört
talas om honom af Gallo.

Men stjärnorna blekna, min Lygia, och dagen blir allt ljusare.
Snart skall morgonrodnaden färga hafvet rödt. Allt sofver rundt
omkring mig, men jag tänker på dig och älskar dig. Var hälsad med
morgongryningen, min trolofvade!»

TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
Vinicius till Lygia:

»Har du någonsin varit med Aulus och Pomponia i Antium, käraste?
Om icke, skall det bli mig en glädje att få visa denna plats för dig.
Hela vägen från Laurentum är en rad med villor vid stranden, och
Antium är en ändlös följd af palatser och portiker, hvars pelarrader i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free