Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252 —
förtager dödens skräck. Hvem vill föredraga det onda framför det goda’.’
Jag trodde, att din religion skulle taga lyckan ifrån oss, men Paulus
har öfvertygat mig, att den icke beröfvar oss något, utan gifver i stället.
Jag känner, att det är så, ty jag har aldrig varit så lycklig förr och
hade heller aldrig blifvit det, om jag genom väld kommit att äga dig.
Du sade nyss: ’Jag älskar dig,’ och dessa ord hade jag aldrig kunnat
vinna från dina läppar, om jag än användt Roms bela makt. O, Lygia,
förnuftet godkänner denna gudomliga religion, och hjärtat känner den.
Hvem kan motstå två sådana makter?»
Lygia lyssnade och fäste på honom sina blå ögon, hvilka i
månskenet liknade daggstänkta mystiska blommor.
»Ja, Marcus, det är sant.» sade hon och tryckte sig ännu närmare
intill honom.
I detta ögonblick kände de sig omätligt lyckliga, ty de förstodo, att
de utom genom kärlek äfven voro enade genom en annan kraft, både ljuf
och oemotståndlig, och genom hvilken kärleken själf blef evig och
oemottaglig för ombytlighet, förräderi, ja till och med för död. Deras
hjärtan voro genomträngda af vissheten, att de, hvad än måtte hända, i
all tid tillhörde hvarandra. Vinicius kände dessutom, att denna kärlek
var ny för honom, och det föreföll honom, som om ingen annan i världen
kunde hysa samma känsla som han. I hans hufvud flöt allt samman i
denna kärlek — Lygia, Kristi lära, månskenet, som lugnt hvilade på
cypresserna, och den stilla natten.
Slutligen sade han sakta med skälfvande röst:
»Du är det käraste jag äger i världen. O, min älskade! Att lefva
tillsammans, att tillsammans ära Gud, och att veta, att när döden kommer,
skola våra ögon åter öppnas såsom efter en angenäm sömn till ett nytt
ljus — kan man tänka sig något härligare! Jag endast förundrar mig
öfver, att jag ej förstod dig först. Och vet du, hvad jag nu kommit
till visshet om’.’ Att ingen kan motstå denna lära. Om två eller tre
hundra år skall hela världen antaga den. Människorna skola glömma
Jupiter, och det skall icke finnas någon annan Gud utom Kristus och
inga andra tempel än kristna.»
Lygia fattade hans hand och ville trycka den mot sina läppar, men
han sade helt lågt, som om han fruktat att skrämma henne:
»Nej, Lygia, nej! Det är jag, som ärar dig, gif mig din hand.»
»Jag älskar dig.»
Han kysste hennes hvita hand, och ett ögonblilck hörde de endast
sina hjärtans slag. Det var alldeles stilla i luften, och cypresserna stodo
orörliga, som oin de hållit andan vid åsynen af dessa två.
Men plötsligen bröts tystnaden af ett dån, så doft, som om det
kommit djupt ned ifrån jorden. En rysning genomfor Lygia. Vinicius
reste sig upp och sade:
»Det är lejonen, som ryta i djurgården »
De lyssnade båda. Det första rytandet besvarades af ett andra, ett
tredje, af rytanden från alla håll i staden. I Rom voro flera tusen lejon
inburade på samma gång i flera arenor, och ofta gingo de på nätterna
fram till gallret, lutade sina väldiga hufvuden däremot och gåfvo uttr3rck
åt sin längtan efter frihet och efter öknen. Så gjorde de äfven nu, och
i det de svarade hvarandra i nattens stillhet, fyllde de hela staden med
sina rytanden. Det låg något så obeskrifligt dystert ocli förfärligt i dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
