- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
268

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 2G8 —

hvilka slafvar buro de förmögnare stadsborna. Ostrinum var så
uppfylldt m>’d llyktingar från staden, att det var svårt att bana sig väg
mellan dem. På torget, i tempelportikerna och på gatorna voro hela
skaror af flyende. Här och där voro personer sysselsatta med att resa
upp tält, under hvilka hela familjer skulle finna skydd. Andra slogo
sig ned under bar himmel, ropande, kallande på gudarna, eller
förbannande ödet.

I den allmänna förskräckelsen var det svårt att få besked om
någonting. De, som Vinicius vände sig till, antingen svarade icke eller sade
endast med af skräck halft förvirrade blickar, att nu skulle Rom och
bela världen förgås. Nya skaror af män, kvinnor och barn anlände
hvart ögonblick från staden, de ökade oredan och jämmern. Några
irrade omkring i trängseln och sökte förtviflade efter dem, som de hade
tappat bort, och andra kämpade för att få en lägerplats. Halfvilda
herdar från Campagnan samlades i staden för alt få höra nyheter eller
komma åt att råna, som var lätt gjordt i tumultet. Slafvar af olika
nationer och gladiatorer började plundra ett och annat hus i staden,
och slogos med soldaterna, som uppträdde till stadsbornas försvar.

Junius, en senator, som Vinicius fick se vid härbärget, omgifven af
en afdelning bataviska slafvar, var den förste, som kunde gifva närmare
underrättelser om branden. Elden hade börjat vid Cirkus Maximus,
mellan Palatinska och Coeliska kullen, men hade utbredt sig med otrolig
hastighet och omfattat stadens hela centrum. Icke sedan Brennus’* tid
hade Rom drabbats af en så förfärlig olycka.

»Hela Cirkus har brunnit upp, såväl som husen och bodarna rundt
omkring,» sade Junius. »Aventinska och Coeliska kullen stå i lågor.
Lågorna hafva kringgått Palatinska kullen till Carinæ.»

Vid dessa ord tog Junius en handfull jord, strödde ut den öfver
sitt hufvud och började stöna öfverljudt, ty han ägde vid Carinæ ett
ståtligt palats, fylldt af konstverk, som han satte stort värde på.

Men Vinicius fattade honom vid axlarna och skakade honom;

»Mitt hus ligger också vid Carinæ,» sade han, »men när allt annat
ödelägges, så må äfven det gå förloradt.»

Därpå erinrade han sig, att han rådt Lygia att gå till Aulus’ hus,
och han frågade:

»Brinner Vicus PatriciusV»

»Ja.»

»Trans-Tiber?»

Junius såg förvånad på honom.

»Hvad rör oss Trans-Tiber,» sade han och tryckte händerna mot
sina värkande tinningar.

»Trans-Tiber är viktigare för mig än alla andra delar af Rom,»
utbrast Vinicius häftigt.

»Du kan komma fram längs med Via Portuensis vid Aventinska
kullen, men hettan kommer att kväfva dig. Trans-Tiber? Jag vet icke.
Elden hade icke nått dit då, men om den icke gjort det nu, det vete
gudarna allena.»

Junius tvekade ett ögonblick, därpå tillade han med lägre röst:

»Jag vet, att du icke skall tro mig, men jag säger dig, att detta

* Höfdingen för gallerna, som plundrade Rom 390 f. Kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free