- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
281

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLV - XLVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 281 —

Plötsligen lornummo de i grottan samlade ett starkt dån. Det var
hus i den brinnande staden hvilka störtade tillsammans. Men de kristna
togo detta som ett tydligt tecken på att den förfärliga limmen |var nära,
och dolde sina anleten i förfäran. De bekände högt sina synder och
gräto och kastade sig i hvarandras armar.

Högre än alla hördes dock Cripus’ stämma :

»Afstå från dina jordiska håfvor, ty snart skall du icke ha någon
jord under dina fötter! Afstå från jordisk kärlek, ty Herren skall visa
bort dem som älska hustru och barn mer än honom. Ve dem, som
älska det skapade mer än skaparen! Ve de rika! Ve dem som lefva
lyx och utsväfningar! Ve dem alla, män, kvinnor och barn!»

Ett nytt dån hördes, förfärligare än det första. Alla kastade sig
till jorden, och en djup tystnad följde, som endast afbröts af ett barns
gråt. Men så ljöd en lugn röst öfver den skräckslagna mängden:

»Frid vare eder!»

Det var aposteln Petrus’ röst, ban hade just ögonblicket förut
kommit in i grottan. Vid ljudet af denna stämma försvann fruktan med
ens, som hos en hjord, där herden visar sig. Man reste sig upp och
de närmaste samlades omkring honom, som för att söka skydd hos
honom. Han utsträckte sina händer öfver dem och sade:

»Hvarför ären I bekymrade i edra hjärtan"? Hvem af eder kan
veta, hvad som skall ske, innan stunden är kommen’.’ Herren har
straifat Babylon med eld, men hans nåd skall vara med dem, hvilka
dopet har renat. Frid vare eder!»

Efter Cripus’ färfärliga och hårda tal föllo nu Petrus’ tröstande
ord som balsam öfver dem alla. De fattades af förtröstan och
tacksamhet mot aposteln. De ropade till honom: »Öfvergif oss icke på
denna förödelsens dag!» och böjde knä inför honom. Vinicius såg det
och närmade sig Petrus, rörde vid fållen af hans mantel och sade:

»Fräls mig, herre! Jag har sökt henne i röken från branden och
i folkmassan, ingenstädes kan jag finna henne, men jag tror, att du kan
återgifva mig henne.»

Petrus lade handen på tribunens hufvud.

»Haf förtröstan,» sade han »och följ mig.»

FYRTIOSJÄTTTE KAPITLET.

Staden brann fortfarande. Cirkus Maximus hade fallit i spillror
Husen störtade in. Men på befallning af Tigellinus, som skyndat från
Antium för tre dagar sedan, refvos en del hus ned, så att elden dog ut
af sig själf, då den nådde tomma platser. Det vidtogs sålunda
försik-tigshetsåtgärder för att skydda återstoden af staden, att rädda det som
redan brann var icke att länka på. Man måste också vakta sig mot
vidare verkningar af förstörelsen. Oräkneliga rikedomar hade gått
för-36. — Från Neros dagar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free