- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
307

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 307 —

Nero vände sig till Chilo:

»Hvem är du?»

»En man, som ärar dig, o Cyrus, och dessutom en lattig stoiker ...»

»Jag afskyr stoikerna,» sade Nero. »Jag afskyr Thrasea, jag afskyr
Musonius och Cornutus. Deras tal är mig motbjudande liksom deras
förakt för konsten, deras smuts och trasor.»

»Ack, herre, din lärare Seneca har tusen bord af citronträd. Om
du ville det, skulle jag hafva dubbelt så många. Jag är stoiker af
nödtvång. Kläd min stoicism, o du strålande, i en guirland af rosor,
sätt ett mått vin framför den, och den skall sjunga Anacreon i strofer,
som skola öfverrösta hvarje epikuré.»

Nero blef tilltalad af att kallas »strålande» och sade leende:

»Du behagar mig.»

»Denne man är värd sin vikt i guld!» ropade Tigellinus.

»Lägg din frikostighet till min vikt,» svarade Chilo, »eljest skall
vinden blåsa bort min belöning!»

»Han skulle icke uppväga Vitelius,» inföll kejsaren.

»Ack, du Silfverbågade, min kvickhet är icke blytung.»

»Jag märker, att din tro icke hindrar dig från att kalla mig
en gudi»

»A, odödlige! Min tro står till dig. De kristna klandra denna tro
och jag hatar dem.»

»Hvad vet du om de kristna?»

»Vill du tillåta mig att gråta, gudalike?»

»Nej,» svarade Nero, »gråt tråkar ut mig.»

»Du har tredubbelt rätt, ty de ögon, som sett dig, borde sedan
aldrig utgjuta tårar. O, herre, försvara mig mot mina lienderl»

»Berätta om de kristna,» sade Poppæa med en skugga af otålighet.

»Som du befaller, o Isis,» svarade Chilo. »I min ungdom helgade
jag mig åt filosofien och sökte sanningen. Jag sökte den bland de gamle
vise vid Athens akademi och i Serapis’ tempel i Alexandria. När jag
fick höra talas om de kristna, tänkte jag, att de bildade någon ny skola,
i hvilken jag kunde finna några korn sanning, och till min olycka lärde
jag känna dem.

»Den första kristne, som mitt onda öde förde i min väg, var en viss
Glaucus, en läkare från Neapel. Af honom fick jag höra, att de dyrkade
en viss Chrestos, som lofvat att utrota alla människor och tillintetgöra
hvarje stad på jorden, men att skona dem, om de hjälpte honom att
göra slut på Deukalions barn. Och därför, min härskarinna, hata de
människorna och förgifta brunnar, därför öfverösa de Rom med
förbannelser på sina sammankomster och fördöma alla de tempel, där vi
ära våra gudar. Chrestos blef korsfäst, men han lofvade, att när Rom
förtärts af eld, skulle han komma tillbaka och gifva de kristna välde
öfver jorden.»

»Nu skall folk förstå, hvarför Rom blef förstördt,» afbröt Tigellinus.

»Många förstå det redan, herre, ty jag går omkring i trädgårdarna
och på Marsfältet och talar till dem. Men om ni höra mig till slut,
skola ni få veta mina skäl till hämnd. Glaucus uppenbarade icke i
början för mig, att deras religion lärde dem hata. Tvärtom sade han
mig, att Chrestos var en god gud, och att grundvalen i deras lära var
kärleken. Milt känsliga hjärta kunde icke motstå en sådan sanning, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free