- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
315

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 315 —

Men Petronius bytte hastigt om samtalsämne och sade:

»Säg inig, linns det liljor på gräsmattorna ute i trädgården ?»

i. Cypresserna och gräsmattorna äro gula af elden, myrtenträden
hafva mist sina blad, och hela trädgården tycks död.»

»Hela Rom tycks död, och snart skall den vara en verklig
grafplats. Vet du af, att en lag mot de kristna skall utfärdas och alt en
förföljelse skall börja, då tusentals af dem skola gå under?»

»Hvarför skola de kristna straflas, herre?» De äro goda och
fredliga.»

»Ja, just därför.»

»Låt oss då resa till hafvet. Dina härliga ögon tycka ej om att
se blod.»

»Godt, men först vill jag hafva ett bad. Kom in i chvothesium och
smörj in mina armar. Vid Kypris’ gördel! Aldrig har du synts mig så
vacker som nu! Du skulle hafva ett badkar i form af ett snäckskal
och själf vara snäckans äkta pärla. Kom nu, min guldlockiga.»

Och en timme senare hvilade båda, prydda med blommor, framför
ett bord, som var dukadt med en servis af guld. De betjänades af gossar,
klädda som cupidoner, drucko vin ur murgrönprydda bägare och
lyssnade till hur Anthemios och hans sångare sjöngo om Apollo. Hvad
brydde de sig om att utanför villan förkolnade murar reste sig och
vinden blåste omkring askan af det brända Rom! De voro lyckliga och
tänkte endast på sin kärlek, som gjorl deras lif till en himmelsk dröm.
Men innan sången var slut, inträdde en slaf i rummet.

»Herre,» sade han, med af oro darrande röst. »en centurion med
en afdelning pretorianer står utanför porten och önskar träffa dig på
kejsarens befallning.»

Sången och musiken upphörde. Alla bemäkligades af ångest, ty
dà kejsaren sände bud på sina vänner, brukade han icke använda
pretorianer, och deras ankomst bådade intet godt. Men Petronius själf
visade icke den ringaste oro, utan sade, likt en man, som är trött på
oupphörliga besök:

»De kunde låta mig få äta i fred.»

Och vändande sig till slafven sade han:

»Låt honom komma in.»

Slafven försvann bakom gardinen, och ett ögonblick därefter ljödo
tunga steg. Centurionen trädde fram, beväpnad och med en järnhjälm
på hufvudet.

»Ädle herre,» sade han, »här är ett bref från kejsaren.»

Petronius räckte ut sin hvita hand och tog vårdslöst emot taflan,
kastade en blick på den och gaf den lugnt åt Eunice.

»Han vill läsa ett nvtt kapitel ur sin Trojad i afton och inbjuder mig
att komma.»

»Jag hade endast befallning att lämna fram brefvet,» sade centurionen.

»Ja, det skall icke vara svar. Men vill du icke stanna ett
ögonblick och tömma en bägare vin?»

»Jag tackar dig, ädle herre. Jag vill gärna dricka en bägare till
din välgång, men jag kan icke stanna, jag är stadd i tjänstgöring.»

»Hvarför lämnades brefvet åt dig och icke åt en slaf?»

»Jag vet icke, herre. Kanske emedan jag skulle åt detta håll i elt
annat ärende.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free