- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
316

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 316 —

»Jag vet, angående de kristna?»

»Ja, herre.»

»Är det länge sedan förföljelsen började?»

»Några afdelningar sändes före middagen till Trans-Tiber.»

Centurionen hällde ut litet vin ur bägaren till Mars’ ära, så tömde
han den och sade:

»Må gudarna gifva dig hvad du önskar, herre!»

»Behåll bägaren,» sade Petronius.

Därpå gaf han ett tecken åt Anthemios att afsluta sången.

»Rödskägg börjar leka med oss, Vinicius och mig,» tänkte han
under det musiken ånyo ljöd. »Jag gissar hans planer! Han ville
skrämma mig genom att skicka centurionen med brefvet. De komma
att fråga honom, hur jag tog emot honom. Nej, du skall icke få roa
dig alltför mycket, min grymme, fördärfvade profet! Jag vet, att du
icke skall glömma förolämpningen, jag vet, alt min undergång är viss,
men om du tror, att jag skall se dig bedjande i ögonen, att du skall
få märka fruktan och ödmjukhet i mitt ansikte, så misstager du dig!»

»Kejsaren skrifver, herre,» sade Eunice: Kom, om du har lust.’
Tänker du gå?»

»Jag är vid präktig hälsa, och kan till och med höra på hans
verser,» svarade Petronius, »därför skall jag gå, så mycker mer som
Vinicius icke kan komma.»

Och när måltiden var slutad, och han tagit sin vanliga promenad,
öfverlämnade han sig åt sina hårfrisörer och sina slafvar, som skulle
kläda honom. En timme senare var han färdig, vacker som en gud,
och lät föra sig till palatset.

Det var sent, aftonen var varm och stilla, månen lyste så klart,
att slafvarna, som gingo före bärstolen, släckte ut sina facklor. Hopar
af människor trängdes på gatorna och bland ruinerna, druckna af vin,
bekransade med murgröna och kaprifolium och bärande i händerna
myrten och lager från kejsarens trädgårdar. Öfverflödet på säd och
hoppet om skådespel fyllde allas hjärtan med glädtighet. Här och där
sjöngos sånger till förhärligande af den »gudomliga natten» och till
kärleken, och öfverallt dansade man i månskenet. Slafvarna måste
oupphörligt bedja om plats för den ädle Petronius’ bärstol, och hopen
delade sig under höga rop till ära för sin favorit.

Petronius tänkte på Vinicius och undrade öfver att han ej hade några
underrättelser från honom. Han var epikuré och egoist i allra högsta
grad, men nu under samvaron dels med Paulus och dels med Vinicius,
hvarvid han fått höra så mycket om de kristna, hade han utan sin
egen vetskap förändrats något. En viss ande från dem hade blåst öfver
honom och utstrött ny sådd i hans själ. Jämte hans egen person hade
andra börjat sysselsätta honom. Och för öfrigt hade han alltid varit
mycket fästad vid Vinicius, han hade mycket älskat sin syster, Vinicius’
mor, och följaktligen tog han nu del i dennes angelägenheter med samma
intresse, som han skulle ha ägnat ett tragiskt skådespel.

Petronius misströstade icke om att Vinicius lyckats fly med Lygia,
men han ville dock ha visshet, isynnerhet som han förutsåg, att ban
skulle få många frågor att besvara, frågor, på hvilka ban hade velat
vara bättre förberedd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free