- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
330

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 330 —

»Jag ensam återstod för mina barn, och hvem skall gifva dem
bröd, när jag blifvit fängslad’?»

Och en fjärde:

»Nu hafva de tagit Linus, som de skonade först, ocli tortera honom,
Herre, Herre!»

Och en femte:

»När vi återvända till våra hem, taga oss pretorianerna till fånga.
Vi veta icke, hvar vi skola dölja oss!»

På detta sätt klagade de. Den gamle fiskaren slöt ögonen och
skakade sitt hvita hufvud öfver all denna mänskliga smärta och fruktan.

Vinicius sprang upp igen som för att tränga sig fram till aposteln
och bedja om hjälp, men i ett nu såg han liksom en afgrund inför sig,
som beröfvade honom all styrka. Om aposteln ämnade bekänna sin
egen svaghet, erkänna att den romerske kejsaren vore starkare än Jesus
af Nazareth! Och denna tanke förskräckte honom, ty han kände, alt
om så vore, skulle icke endast återstoden af hans hopp gå förloradt,
utan med det han själf, hans lif, och endast natt och död skulle återstå
honom.

Men Petrus började tala, först så lågt, att det knappt var möjligt
att höra honom:

»Mina barn, jag har sett, hur Kristus korsfästes på Golgata. Jag
hörde hammarens slag och såg dem resa korset i höjden, så alt hopen
kunde se människornas son dö. Och jag såg dem såra hans sida, jag
såg honom dö.

»Men han, vår Herre och Gud, stod upp igen på den tredje dagen
och var ibland oss, tills han ingick i sitt konungadöme med stor ära.

»Men vi blefvo starkare, sedan vi sett, hur svag vår tro var, och
från den stunden så vi hans säd.»

Därpå vände han sig mot de klagande och förebrådde dem deras
svaghet. Han talade om, hur icke död, utan evig salighet efter döden
väntade dem. »Du änka, du skall återfinna din son i glädje; du fader,
du skall finna din dotter bland Hebrons liljor.»

Och hans röst växte i styrka: mot slutet talade han med ljungande
kraft och stod icke längre för dem som en gammal och af sorger böjd
man, utan helt mäktig, ingjutande nytt blod i deras ådror. Han talade
länge med samma inspiration och slöt:

»Och jag välsignar er, mina barn, på eder väg till tortyren, till
döden, till evigheten!»

Hans ord och hans brinnande tro och styrka hade också ryckt dem
med. De samlades kring honom och sade:

»Vi äro redo att gå till döden! Men du, helige, spar dig själf, tv
du är Kristi budbärare.»

Snart började de gå ut ur vingården, till sina hem och därifrån till
fängelserna och arenan. Deras tankar voro långt ifrån jorden, och de
gingo som i en dröm.

Nereus, Pudens’ tjänare, förde aposteln genom en hemlig gång ut
ur vingården. Men Vinicius följde dem i den ljusa natten, och då de
slutligen uppnådde Nereus’ hydda, kastade han sig plötsligen för apostelns
fötter.

»Hvad önskar du, min son,» frågade Petrus, som kände igen honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free