- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
336

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LIII - LIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 336 —

Men när han fiek se Vinicius, drog han hastigt in hufvudet igen
och höll upp papyrusrullen.

Vinicius trodde, att han ännu drömde.

Han hade sett Chilo i bärstolen.

Emellertid hade löparna öppnat en väg, och egyptierna voro redo
att åter sätta sig i rörelse, då den unge tribunen, hvilken nu förstod
mycket, som hittills varit honom oförklarligt, steg fram till bärstolen.

»Jag hälsar dig, Chilo,» sade han.

»Unge man,» svarade greken med värdighet och med ett försök att
inlägga i sina drag ett lugn, som icke fanns, »var hälsad, men hindra
mig icke, ty jag måste skynda till min vän, den ädle Tigellinus.»

Vinicius fattade tag i bärstolen, såg Chilo rakt i ögonen och sade
med lägre röst:

»Du har förrådt Lygia.»

»Alla gudar!» utbrast Chilo helt förskräckt.

Men det fanns intet hot i Vinicius’ öga, och den gamle grekens oro
försvann därför hastigt. Han kom ihåg, att han stod under beskydd af
Tigellinus och själfve kejsaren — en makt, inför hvilken allt annat
darrade — och att han var omgifven af slafvar, medan Vinicius stod
framför honom obeväpnad, med ett afmagradt ansikte och böjd af
lidanden.

Och hans forna fräckhet återkom. Han fäste sina rödkantade ögon
på Vinicius oeh sade sakta:

»Du lät piska mig, när jag var nära att dö af hunger.»

De tego båda ett ögonblick, därpå yttrade Vinicius doft;

»Jag handlade orätt emot dig, Chilo.»

Greken lyfte upp hufvudet och knäppte med fingrarna, hvilket i
Rom var ett tecken på förakt, och sade så högt, att alla kunde höra
honom:

»Min vän, om du har någon begäran att framställa, så kom till
mitt hus i morgon tidigt, då jag efter mitt bad tager emot gäster och
klienter.»

Han vinkade med handen, slafvarna lyfte upp bärstolen, och löparna
ropade, svängande sina stafvar:

»Plats för den ädle Chilo Chilonides! Plats! Plats!»

FEMTIO FJÄRD E KAPITLET.

I ett långt, hastigt skrifvet bref, tog Lygia farväl af Vinicius. Hon
visste, att ingen hade tillåtelse att inträda i fängelset, och att hon endast
skulle få se Vinicius från arenan. Hon bad honom därför taga reda
på, när deras tur skulle komma, och då vara på cirkus, ty hon ville
se honom en gång till i lifvet. Ingen fruktan märktes i hennes bref.
Hon skref, att de alla längtade efler arenan, där de skulle finna befrielse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free