- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
353

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 553 —

på delta, som var något nytt. Men stämningen var emot dem. Dessä,
som nu skulle träda fram, hade bränt det gamla Rom, de hade druckit
barns blod, förgiftat dricksvattnet och begått många brott. Det svåraste
straff var icke nog för att tillfredsställa de hatuppfyllda åskådarna, och
om de fruktade något, var det endast ett: att de kristnas plågor icke
skulle vara lika svåra som deras brott

Emellertid stod solen nu högt på himlen och hennes strålar begöto
på sin väg genom purpurgardinen arenan med ett blodrödt skimmer.
Sanden lyste som eld, och i denna glans, i människornas anleten och
hos den nu tomma arenan, som dock snart skulle fyllas af människors
jämmerrop och vilda djurs raseri, låg det något hemskt. Död och fasa
tycktes kretsa omkring i luften. Hopen, som vanligen var bullrande
glad, blef förstämd i denna hatfulla tystnad.

Nu gaf prefekten ett tecken. Samme man, som kallat fram
gladiatorerna, visade sig nu. Han gick med långsamma steg öfver arenan
och slog tre slag på porten.

Genom hela teatern ljöd ett doft mummel:

»De kristna! De kristna!»

Järngrinden gnisslade, man hörde från mörkret där innanför
på-drifvarnas vanliga rop: »Till arenan!» och inom ett ögonblick var hela
platsen fylld med en skara besynnerliga, i hudar insvepta figurer. De
skyndade fram, nästan med feberaktig ifver, till arenans midt, där de
knäböjde med uppräckta händer. Åskådarna trodde, att detta var en
bön om nåd och fattades af ursinne öfver en sådan feghet. De började
stampa och hvissla, de kastade ned tomma bägare och afgnagda
köttben och ropade på de vilda djuren. Men plötsligt inträffade något
oväntadt. Från denna raggiga församling ljödo toner af sång. För
första gången i en romersk amfiteater liördes hymnen: »Christiis
regnat!»*

Åskådarna betogos af förvåning. De dödsdömda sjöngo med
blickarna lyfta mot höjden, man såg deras bleka ansikten, som buro ett
uttryck af hänförelse. Och nu förstodo alla, att de icke bådo om nåd,
och de tycktes icke ens se kejsaren eller hela teatern. Och många
undrade i sitt sinne, hvem denne Kristus kunde vara, som hade så stor
makt öfver dem.

Emellertid öppnades en ny dörr, och en hel skara hundar rusade
ut under häftigt skall — stora, gula, molossiska hundar från
Pelopon-nesus, fläckiga hundar från Pyreneerna och vargliknande hundar från
Hibernia**, alla med flit utsvultna, så att deras ögon voro röda af
hunger. De fyllde bela byggningen med sitt tjut.

Då de kristna slutat sin sång, förblefvo de orörliga, liksom
förstenade, och endast väntade. Hundarna kände lukten af människor
under hudarna, men förvirrade af de kristnas orörlighet, rusade de icke
genast på dem. Då blef massan retad och skrek och hojtade för alt
drifva på djuren. Hundarna eggades upp och sprungo omkring, tills
slutligen en af dem borrade in sina tänder i skuldran på en af
kvinnorna och drog henne under sig.

Och nu följde de andra hundarna efter. Åskådarna upphörde alt

* Kristus härskar.

** Irland.

45. — Från Nerns dagar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free