Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 368 —
»Min tjänare skall vara där i morgon vid daggryningen med
manskap.»
»Ja visst, vägen är icke lång. Gå nu till hvila!»
Vid soluppgången kom också Vinicius’ förvaltare Niger från Corioli
och hade med sig, som Vinicius befallt, mulåsnor, en bärstol och fyra
pålitliga brittiska slafvar, hvilka han för att ej väcka misstankar
kvarlämnat i ett härbärge i Suburra. Vinicius hade väntat på honom hela
natten och kom nu emot honom.
Niger kysste helt rörd sin unge herres händer och sade:
»Käre herre, är du sjuk, eller har lidandet jagat blodet från ditt
ansikte? Jag kände knappt igen dig först.»
Vinicius berättade honom nu allt som var i görningen. Niger
lyssnade med spänd uppmärksamhet och sökte icke ens behärska den oro,
som lästes i hans solbrända, väderbitna ansikte.
»Då är hon således kristen?» utbrast han och såg Vinicius
forskande in i ögonen, och denne måtte tydligen ha gissat hvad han menat,
ty han svarade:
»Jag är också kristen.»
Tårar glänste i Nigers ögon. Han utropade med lyfta händer:
»Jag tackar dig, Kristus, för att du tog bindeln från dessa ögon,
som äro mig kärast af allt på jorden!»
Och gråtande af glädje kysste han Vinicius på pannan Strax
därefter kom Petronius fram till dem i sällskap med Nazarius.
»Goda nyheter!» ropade denne redan på långt håll.
Och han hade verkligen goda underrättelser. Först och främst
hade Glaucus svarat för, att Lygia skulle blifva frisk från denna svåra
feber, som skördat så många offer i fängelset. Och vidare hade det
icke varit den ringaste svårighet med vakten och mannen med det
röd-glödgade järnet.
»Vi ha borrat hål i kistan, så att den sjuka kan andas. Den enda
faran är nu, att hon skall sucka eller stöna, när vi passera
pretorianerna. Men hon är mycket svag och har legat med slutna ögon hela
morgonen. Dessutom skall Glaucus gifva henne en sömndryck, jag har
skaffat honom de kryddor, han behöfde till den. Locket kommer icke
att spikas fast vid kistan, vi kunna lätt lyfta af det och lägga henne i
bärstolen. Och i hennes ställe lägga vi i kistan en påse med sand.»
»Skola flera döda föras ut ur fängelset?» frågade Petronius.
»Ja. Förra natten dogo väl tjugu människor, och innan aftonen
blir det flera. Vi gå många på en gång. men jag kan laga att jag
kommer sist. Min kamrat låtsas efter ett ögonblick, att han gjort sig
illa, och på detta sätt komma vi långt efter de andra. Ni kunna vänta
på oss vid Libitinas tempel. Måtte Gud gifva oss en mörk natt.»
»Det gör ban,» sade Niger. »I går afton var det klart, ocli likväl
uppstod ett plötsligt oväder. I dag har himmelen varit klar, men luften
tryckande och kvaf. Efter detta blir det regn och storm alla aftnar en
lång tid.»
»Ämna ni gå utan facklor?» frågade Vinicius.
»De främre bära fackla, men var i alla händelser vid templet, när
det blifvit mörkt, vi bruka föra ut de döda strax före midnatt.»
»I går sade jag,» yttrade Petronius vänd till Vinicius, »att det vore
bäst, om vi båda stannade hemma, men nu inser jag, att jag icke kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
