Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 378 —
»Det är osanning!»
»De förgifta brunnar!»
»Osanning!»
»Och mörda barn.»
»Osanning!»
»Men du har själf sagt det,» invände Vestinius, »och själf lämnat
ut dem till Tigellinus.»
»Därför är natten ständigt omkring mig och hotar mig, och därför
kommer döden emot mig. Ibland tycker jag, att jag är död redan nu
och ni med.»
»Nej, de dö och vi lefva! Men säg mig, hvad se de, innan
de dö?»
»Kristus.»
»Deras gud? Är han mäktig?»
Men Chilo svarade med en fråga:
»Hvad för slags facklor skola brinna i trädgårdarna? Hörde du
hvad kejsaren sade?»
»Ja, och jag vet hvad han menade. Dessa facklor äro människor,
som iförda med beck insmorda kläder bindas vid pelare och sedan
tändas på. Måtte deras gud icke sända olyckor öfver staden ? Det är
ett förfärligt straff dessa facklor!»
»Det ser jag dock hellre, ty då slipper jag se blod.» svarade Chilo.
»Befall en slaf, att han håller en bägare framför min mun. Jag vill
dricka, men jag spiller ut vinet, mina händer darra af ålder.»
De andra talade äfven om kristianerna. Gamle Domitius Afer
ansåg, att de voro så många, att de kunde ställa till inbördes krig, och
att det vore farligt om de beväpnade sig.
»De äro beväpnade,» sade Petronius.
»Med hvad då?»
»Med tålamod.»
»Det är ett nvtt slags vapen.»
»Ja. Men kunna ni säga, alt de dö som vanliga brottslingar? Nej,
de dö, som om de brottsliga voro de, som döma dem ■— vi och hela
det romerska folket.»
Och några blefvo slagna af riktigheten i hans anmärkning, de sågo
på hvarandra och upprepade:
»Ja, det är något besynnerligt med deras död!»
»De se sin gud, säger jag er!» ropade Vestinius.
Augustianerna vände sig mot Chilo, som stod bredvid, och frågade:
»Du gamle känner dem väl? Säg oss, hvad de se!»
Greken spillde åter vin på sin toga och svarade:
»Sin uppståndelse 1»
Och han darrade så, att de närvarande brusto i skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
