- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
387

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 387 —

»Men han skall gifva henne åt mig.»

Petronius ryckte på axlarna.

»Vet du af,» frågade han, »att de kristna skola illuminera kejsarens
trädgårdar i morgon’?»

»I morgon?»

Och inför denna nära och förfärliga verklighet genomilades Vinicius
af en darrning.

»Detta är kanske den sista natten, jag får tillbringa med Lygia,»
tänkte han.

Han sade hastigt farväl åt Petronius och skyndade till
uppsynings-mannen vid slafgrafvarna efter sitt märke. Men där väntade honom en
missräkning — uppsyningsmannen ville icke gifva honom det.

»Vredgas icke,» sade han, »men jag har gjort hvad jag kunde för
dig, nu kan jag icke riskera mitt lif längre. I natt skola de kristna
föras till kejsarens trädgårdar. Fängelserna blifva fulla af soldater och
ämbetsmän. Om du då blefve igenkänd, äro jag och mina barn
förlorade.»

Vinicius insåg, att det vore fåfängt att göra några invändningar.
Men han hyste ett svagt hopp om att de soldater, som förut sett honom
gå in, skulle låta honom passera, utan att han behöfde visa något märke.
Och därför klädde han sig vid nattens inbrott som vanligt i sin
likbärare-tunika och begaf sig till fängelset.

Men denna dag var kontrollen noggrannare än vanligt. Och hvad
värre var, centurionen Scevinus, en sträng soldat och kejsaren tillgifven
till kropp och själ, kände igen Vinicius. Men till och med i hans
bepansrade hjärta tycktes det finnas litet medlidande för olyckan. Ty i
stället för att slå alarm förde han Vinicius afsides och sade till honom:

»Återvänd hem, herre! Jag vet hvem du är, men jag vill icke störta
dig, jag skall ingenting säga. Jag kan icke släppa in dig. Gå nu och
må gudarna bringa dig tröst!»

»Du kan icke släppa in mig,» sade Vinicius. »men låt mig få stå
här och se hvilka som föras ut.»

»Det kan jag icke förbjuda,» sade Scevinus.

Vinicius ställde sig utanför porten och väntade. Inemot midnatt
slogos portarna upp, och hela skaror af fångar trädde ut — män,
kvinnor och barn, omgifna af beväpnade pretorianer. Natten var mycket
ljus, man kunde fullkomligt urskilja de olyckligas anletsdrag. De gingo
två och två, i ett långt, dystert tåg. Tystnaden bröts endast af vapnens
skrammel. Så många leddes ut, att man tyckte, att fängelset borde blifva
alldeles tomt. Vinicius såg tydligt läkaren Glaucus, men Lygia och
Ursus voro icke med bland de dömda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free