- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
392

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 392 —

»Mordbrännare!» Pelare, som störtade tillsammans och sände ett regn
af gnistor öfver massan, ökade tumultet. Men Chilo fattades af
människoströmmen, som förde honom långt bort i trädgårdens bakgrund.

Alla skyndade mot utgångarna, under det man berättade för
hvarandra, hvad som händt. Somliga påstodo, att kejsaren svimmat, andra
att han bekänt, och åter andra, att ban blifvit farligt sjuk och burits
ut. Röster af medlidande för de kristna blefvo allt talrikare, ordet
»oskyldiga» hördes öfverallt. Och medlidandet för de kristna vände
sig i afsky mot kejssaren och Tigellinus. Denna dags händelse hade
hos många utsått ett frö till eftertanke, man undrade, hvilken
gudomlighet det kunde vara, som gaf de kristna en sådan styrka, och mångas
ögon öppnades för saker, som de förut ej sett, rörande Nero och de
kristna.

Men Chilo gick omkring i trädgården utan att veta, hvart han
skulle vända sig. Hans hänförelse var borta, och han kände sig åter
rädd och hjälplös. Han snafvade öfver förbrända kroppar, och i
månskenet tyckte ban sig oupphörligt se Glaucus’ ansikte. De flesta pelarna
hade nu brunnit ut, trädgården var upplyst blott af månen, och Chilo
darrade för trädens stora skuggor, men vågade heller icke gå ut i ljuset.

Någon rörde vid hans axel. Han vände sig om och såg en för
honom alldeles okänd man framför sig.

»Hvem är du?» frågade han förskräckt.

»Jag är Paulus från Tarsus.»

»Ve mig! — Hvad vill du?»

»Jag vill rädda dig,» svarade aposteln.

Chilo måste stödja sig mot ett träd. Hans ben veko sig under
honom, och armarna hängde slappt utefter hans sidor.

»För mig finns ingen räddning,» sade ban dystert.

»Har du icke hört, hur Gud förlät röfvaren på korset, då han
anropade honom,» frågade Paulus.

»Vet du, hvad jag har gjort?»

»Jag såg ditt lidande och jag hörde, hur du vittnade om sanningen.»

»Herre, herre!»

»Och om en Kristi tjänare förlät dig i sin dödsstund, hvarför skulle
icke Kristus själf förlåta dig?»

»Förlåtelse för mig? För mig!» Chilo vaggade af och an som i
sinnesförvirring. . ..

»Stöd dig på mig,» sade Paulus, »och följ mig.»

Och under det aposteln talade till den skälfvande mannen om sin
lära, förde ban honom fram till fontänen. Chilo kastade sig på knä
och lyssnade till de ord oiu barmhärtighet, som aposteln talade; han
dolde slutligen ansiktet i händerna och lag så alldeles stilla. Paulus
bad för honom, och skälfningarna hos den knäböjande upphörde,
snyftningarna tystnade under inflytande af bönens lugnande och mäktiga
ord. An en gång ljöd ett stönande: »Förlåtelse,» därpä lyfte Chilo upp
hufvudet och mottog dopet, som Paulus gaf honom. Chilo sträckte ut
armarna mot den hvita ljusfloden, som glittrade i vattnet, och med
darrande röst frågade den förkrossade gamle;

»Hvad kan jag göra, innan jag dör?»

Paulus reste upp honom och svarade:

»Tro och vittna om sanningen!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free