- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
404

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXIII - LXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 404 —

Tigellinus stirrade förvånad på honom.

»Petronius har rätt,» upprepade Nero. »I morgon skola fängelsets
portar öppnas för henne, och sedan skola vi tala om bröllopsfesten,
när det sista skådespelet på amfiteatern är öfver.»

»Jag har förlorat än en gång,» tänkte Petronius.

Och han var nu så säker på, att Lygias död var nära förestående,
att han vid hemkomsten sände en tillgifven slaf till amfiteatern för att
underhandla med vakten öfver Spoliarium om utlämnandet at hennes
kropp, ty han ville gifva den åt Vinicius.

SEXTIOFJÄRDE KAPITLET.

Aftonföreställningar, som dittills varit sällsynta, blefvo allt mer
vanliga under Neros tid. Hofmännen tyckte om dem, emedan de
vanligen åtföljdes af fester och dryckeslag, som räckte till nästa dag.
Ehuru massan nu var trött på att se blod utgjutas, samlade sig dock
en oräknelig skara människor i teatern, när det förkunnades, att
skådespelens slut närmade sig, och att de sista kristna skulle dö nu på en
aftonföreställning. Hofmännen kommo mangrant, ty de visste, att denna
gång skulle det blifva något särskildt, och att kejsaren tänkte få sig ett
extra skådespel af Vinicius’ lidande. Tigellinus hade varit mycket
förbehållsam angående hvilket straff, som skulle drabba den unge tribunens
trolofvade, men delta endast eggade nyfikenheten. De, som hade sett
Lygia i kejsarens palats, berättade hur underbart vacker hon var. Men
många voro icke säkra på om de skulle få se henne på arenan, ty
kejsaren hade icke rätl att förtara med henne på detta sätt, då hon
var en gisslan.

Och nu väntade åskådarna med stor spänning och ovisshet på hvad
som skulle komma. Kejsaren anlände tidigare än vanligt, och hans
ankomst väckte mycken uppmärksamhet, ty förutom Tigellinus och
Va-tinius hade han med sig Cassius, en centurion af oerhörd styrka, en
man, som Nero endast använde till silt försvar vid särskilda tillfällen,
till exempel på sina nattliga utflykter i Suburra. Och man sade också,
att särskilda försiktighetsmått blifvit tagna i själfva teatern.
Pretori-anernas antal hade mångdubblats, och befälet öfver dem fördes af
tribunen Subrius Flavius, känd för sin blinda hängifvenhet för kejsaren.
Man märkte således tydligt, att kejsaren på aili sätt velat skydda sig
för något uppror af Vinicius, och nyfikenheten stegrades härigenom
ytterligare.

Allas blickas voro riktade mot den plats, där den olycklige älskaren
satt. Vinicius var mycket blek, hans panna var betäckt med stora
svettdroppar. Han var lika oviss om allt som de öfriga, men i en
förfärlig ångest. Petronius visste icke, hvad som skulle ske, han satt tyst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free