- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
417

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXVI - LXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 417 —

tiden skall du blifva glömd här, och i dessa tider är en sådan glömska
det tryggaste. Måtte Fortuna blifva din sol om vintern och din skugga
om sommaren!»

Därpå lämnade han Vinicius åt hans lyckliga tankar och gick själf
för att höra af läkaren, hur det var med Lygia.

Hon var nu utom all fara. Hon fick vara ute i trädgården några
timmar om dagen, och den rena luften påskyndade hennes
tillfrisknande. Vinicius betäckte hennes bärstol med anemoner och isynnerhet
med liljor, för att påminna henne om den tid, då hon var hos Aulus.
Och nu talade de med hvarandra om de lidanden, de utstått. Lygia
sade, att Vinicius med afsikt blifvit förd genom så många pröfningar,
för att hans hjärta skulle renas och bättras. Och Vinicius kände, att
inom honom fanns nu intet kvar af den forne patriciern, som icke visste
af andra lagar än sina egna önskningar. Det var dock ingenting bittert
i dessa minnen numera. Ett förfärligt förflutet låg bakom dem, och det
närvarande var så mycket lugnare och härligare, som allt lidande nu
var öfverståndet.

Ibland sof Lygia lugnt i trädgården. Vinicius vakade då öfver
henne och betraktade hennes sofvande anlete. Det tycktes honom dock,
att hon icke var densamma Lygia, som han sett i Aulus’ hus. Och
hennes fångenskap och sjukdom hade verkligen till en del minskat
hennes skönhet. Förr hade hon varit skön som en staty och en blomma,
men nu voro hennes händer tunna, hennes hy alltför blek, kroppen
afmagrad, och till och med ögonen tycktes mindre blå än förr. Den
guldlockiga Eunice, som gaf henne blommor och praktfulla tygstycken
att lägga öfver sig, var i jämförelse med Lygia en gudinna. Petronius
sökte förgäfves efter Lygias forna charme; med en axelryckning tänkte
han inom sig, att denna skugga från de elyseiska fälten icke varit värd
all den möda, de plågor och det lidande, Vinicius utstått för hennes
skull. Men Vinicius älskade hennes själ nu, och detta än mer än han
förut åtrått henne. När han vakade öfver henne i hennes sömn, tycktes
det honom, att han vakade öfver hela världens skatter.

SEXTIOSJUNDE KAPITLET.

Nyheten om Lygias underbara räddning spreds hastigt bland de
kristna, som undkommit förföljelsen. Man kom för att se henne, som
så särskildt gynnats af Kristus. Alla lyssnade med spänd
uppmärksamhet på Ursus’ berättelse och gingo därifrån tröstade och mindre
oroliga för sitt eget öde. Ty förföljelserna voro ännu icke afslutade.
Hvar och en som upptäcktes vara kristen kastades i fängelse. De voro
nu visserligen icke många där, hela skaror hade lämnat staden. Men
fastän ingen nu trodde, att de kristna varit orsaken till Roms brand,
53. — Från Neros dagar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:18:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/neros/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free