- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
432

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 432 —

SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET.

Vinicius till Petronius:

»Vi visste, käre vän, reda på nästan allt som händer i Rom, och
hvad vi icke visste, har du berättat oss i ditt bref. När man kastar en
sten i vattnet gå vågorna i vidare och vidare cirklar, och på samma
sätt ha ondskans vågor kommit till oss från det kejserliga palatset. På
väg till Grekland sände kejsaren hit Carinas som plundrar städer och
byar för att fylla de tomma skattkamrarna. Och till pris af folkets
tårar och mödor skall Nero nu bygga sitt ’gyllene hus’ i Rom. Men de
ha icke hunnit till städerna närmast oss ännu, kanske för att där icke
finnas några tempel eller skatter.

Du frågar, om vi äro utom all fara. Vi äro ute ur kejsarens
minne, och må det tjäna dig till svar på din fråga. I detta ögonblick
ser jag från portiken, där jag sitter och skrifver, vår lugna vik, ute på
den Ursus i en båt, han sänker ned nät i det klara vattnet. Min hustru
sitter och spinner bredvid mig, och från trädgårdarna höra vi slafvarnas
sång. Ack, käre vän, ett sådant lugn här är, och en sådan glömska af
allt vårt förra lidande!

Dagar och månader gå i den härligaste frid. Våra slafvar äro
kristna, de som vi, och vi äro alla vänner inbördes. Ofta tala Lygia
och jag 0111 förflutna tider, som tyckas oss en dröm nu. Petronius, du
som har sett, hur vår lära gifver uthållighet och tålamod i olyckor och
smärtor, du skulle komma hit nu och se, hvilken glädje den gifver i,
det lugna, jämna hvardagslifvet! Du, som trodde, alt denna lära var
en fiende till glädjen och lifvet! Jag kan endast svara dig med tre
ord: jag är lycklig! Jag finner intet annat sätt att uttrycka, hvad jag
känner.

Du skall svara, att min lycka är Lygia. Ja, du har rätt. Emedan
jag älskar hennes själ, hennes varma, rika hjärta, och emedan vi båda
tro. Det finnes ingen skilsmässa för vår kärlek, ingen tillbakagång,
ingen ålderdom. När ungdom och skönhet ha förgått, när våra kroppar
vissna och döden kommer, lefver kärleken, ty anden lefver. Jämför
din lyx, tillsatt med ångest, dina fröjder, som icke äro säkra för
morgondagen, dina orgier med de kristnas lif, och du skall finna svar på
alla frågor. Men för att kunna jämföra bättre, kom till våra af timjan
doftande berg, till våra skuggrika olivlunder, till våra stränder. En
frid, sådan du aldrig förr känt, väntar dig, och hjärtan som hålla af
dig. Käre vän, Lygia och jag glädja oss ät att snart få se dig, Lef
väl, blif lycklig och kom snart!»

Petronius mottog detta bref i Cumæ, dit lian rest jämte de öfriga
hofmännen, som gjorde kejsaren sällskap. Hans kamp med Tigellinus
var nära sitt slut. Petronius visste redan att han skulle falla, och han
visste hvarför. Allt efter som kejsaren sjönk djupare med hvar dag,
som gick, till rollen af en komediant, en gycklare, allt efter som han
sjönk djupare i sjuklig, vanvettig liderlighet, blef den noble arbiter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:18:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/neros/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free