Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 434 —
att de sett Kristus med egna ögon. Jag håller med dig om att han är
den värdigaste af alla gudar.
»Om Rödskägg vore annorlunda än han är, skulle jag kunna besöka
er på Sicilien. Och då kunde vi tala med hvarandra, sittande i
skuggan af träd och vid randen af källor. Nu kan jag endast gifva dig ett
helt kort svar.
»Jag bryr mig endast om två filosofer. Pyrrho och Anacreon.*
Jag skall gärna sälja resten billigt åt dig, med alla grekiska och
romerska stoici. Sanningen, Vinicius, sanningen bor någonstädes så högt
uppe, att gudarna själfva icke kunna se den från Olympens tinnar. För
dig, käre vän, tycks din Olymp ändå högre, och där du står, ropar du
till mig: ’Kom! Du skall få se, hvad du aldrig förr skådat!’ Men jag
svarar: ’Jag passar icke för den resan.’ Och om du läser detta bref
till slut, skall du erkänna att jag har rätt.
»Nej, lycklige make till morgonrodnadens prinsessa! Din religion
är icke för mig. Skall jag älska bitynierna, som bära min bärstol,
egyptierna, som värma upp mitt bad? Skall jag älska Tigellinus och
Ahenobarbus? Om jag än ville det, skulle jag icke kunna, det svär
jag! I Rom finns det hundra tusen människor, som antingen hafva
krokiga ryggar, för stora knän, smala ben, stirrande ögon, eller för
stora hufvuden. Befaller du mig äfven älska dem? Hvarifrån skall
jag taga kärleken, när den icke finns i mitt hjärta? Och om din gud
vill, att man skall älska sådana människor, hvarför gifver han dem icke
i sin allmakt gestalter som Niobes barn till exempel, af hvilka du har
sett statyer i det kejserliga palatset. Den, som älskar skönhet, är just
därför alldeles ur stånd att tycka om det, som är vanskapade Man
kan icke tro på våra gudar, men man kan älska dem som Fidias,
Praxiteles, Scopas och Lysias** älskat dem.
»Om jag än ville följa dig dit du vill föra mig, skulle jag dock icke
kunna det. Och när jag nu icke heller vill, är jag än mera ur stånd
alt göra det. Du tror, liksom Paulus af Tarsus, att du skall få se din
Kristus på andra sidan Styx på några Elyseiska fält. Låt honom själf
säga dig, om han skulle vilja taga emot mig med alla mina ädelstenar,
min mvrrheniska vas, mina böcker och min guldlockiga Eunice. Jag
skrattar vid den tanken. Paulus sade mig, att man måste afstå från
rosor, fester och sådant för Kristi skull. Han lofvade mig visserligen
annan lycka, men jag är för gammal för någon ny lycka nu, mina ögon
skola aldrig upphöra att glädjas åt synen af vackra rosor, och doften
af viol är kärare för mig än stanken från min granne i Suburra.
»Dessa äro skälen hvarför din lycka icke passar för mig. Men
det finns ett skäl till, som jag sparat till sist: Thanatos*** kallar mig.
För dig begynner nu lifvets ljus, men min sol har sjunkit och
skymningen sänker sig ned öfver mitt hufvud. Med andra ord, jag måste
dö, käre vän.
»Det är icke mödan värdt att tala mer om detta. Det måste så gå.
Du, som känner Rödskägg, förstår ju lätt, hur sakerna stå. Tigellinus
* Pyrrho lärde njutningens filosofi, Anacreon besjöng den.
** Fidias, Greklands mest framstående bildhuggare, Praxiteles och Scopas äfven
utmärkta grekiska bildhuggare, Lysias, forngrekisk talare.
Döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
