- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
438

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 438 —

ett godt föredöme och ett godt råd: ni behöfva icke invänta ålderdomen,
ni kunna vara borta innan den kommer, som jag skall vara.»

»Hvad menar du?» frågade man oroligt.

»Jag vill vara glad, dricka vin, höra sång och musik, se på dessa
vackra gestalter här och falla i sömn med en krans på håret. Jag har
tagit farväl af kejsaren, och vill ni höra hvad jag skrifvit till honom?»

Han tog fram ett pergament under purpurdynan och läste
följande:

»Jag vet, Nero, att du väntar mig med otålighet, att din
uppriktiga vänskap längtar efter mig. Jag vet, att du är redo att öfverhopa
mig med gåfvor, göra mig till prefekt öfver pretorianerna och befalla
Tigellinus vara det, som gudarna giort honom till, en mulåsnedrifvare i
de länder, du ärfde efter Domitius, sedan denne blifvit förgiftad.
Förlåt mig dock, ty jag svär dig vid Hades, och vid din moders, din
hustrus, din broders och Senecas skuggor, alt jag icke kan komma
till dig.

»Lifvet är en stor skattkammare. Jag har tagit de dyrbaraste
ädelstenarna från denna skattkammare, inen det finns många saker i lifvet,
som jag icke uthärdar längre. Jag ber dig, tro icke att jag är upprörd
öfver att du mördat din moder, din maka och din broder, öfver att du
brände Rom och skickade alla rältskafTens män i ditt rike till Erebus*.
Nej, döden är människans arf, från dig kunde man icke vänta sig
andra gärningar. Men att under hela år förstöra sina öron med att
höra din poesi, att behöfva se dig dansa, att höra din musik, din
deklamation, dina usla verser — det är en sak, som öfverstiger mina
krafter och detta har väckt hos mig en önskan att få dö. Rom
tilltäpper sina öron, när del hör dig, det afskyr dig. Jag kan icke längre
blygas öfver dig, och jag har ingen lust till det. Cerberus’** ljut skall
pläga mig mindre, fastän det liknar din musik, men jag har aldrig varit
Cerberus’ vän, och därför behöfver jag icke blygas öfver hans tjut.
Farväl! Skrif icke vers! Begå alla brott, men skrif icke vers, förgifta
folk, men dansa icke, var mordbrännare, men spela icke cittra! Detta
är den sista önskan och det vänliga råd, som sändes dig af — Arbiter
elegantiarum.*

Gästerna förskräcktes, ty de visste, att hela rikets förlust skulle
varit ett mindre hårdt slag för Nero än denna stöt. De förstodo äfven,
alt den som skrifvit detta måste dö, och på samma gång grepos de af
förskräckelse öfver att de någonsin liört härpå.

Men Petronius skrattade, som 0111 det hade varit fråga om det
oskyldigaste skämt.

»Våren glada,» utropade ban, »och jaga bort all fruktan! Ingen
behöfver tala om att han hört detta bref läsas. Jag skall endast skryta
med det för Charon, då han för mig öfver i sin båt.»

Han gjorde därpå ett tecken åt sin grekiske läkare och räckte fram
armen. Den skicklige greken skar med ett snitt af en åder. Blodet
sprutade högt och öfversköljde Eunice, som stödde Petronius’ hufvud.

Hon böjde sig öfver honom och sade:

»Trodde du, att jag tänkte lämna dig? Om gudarna gåfvo mig

* Underjorden.

** Vakthunden vid underjordens port.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free