- Project Runeberg -  Nordisk familjebok /
Vieille-Montagne

(1876-1926) [MARC] [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Artikel ur första utgåvan, band 17, spalt 889, fjärde ovanifrån

Vieille-Montagne

[viä'j mångta'nj], La, en i dagligt tal och äfven i skrift brukad benämning på det stora industriella bolag, hvars egentliga namn är »Société anonyme des mines et fonderies de zinc de la Vieille-Montagne». Detta bolag, hvars ändamål är att framställa zinkprodukter, har sitt hufvadsäte i Angleur, nära Liége, Belgien. Det grundades 1837 och öfvertog då grufvorna vid la Vieille-Montagne (se föreg. art.) inom Moresnet samt har utsträckt sin verksamhet till flere land, bl. a. Sverige, der det eger Ammebergs zinkblendegrufvor, belägna i Örebro och Östergötlands län.

»La Vieille-Montagne» är ett bland Europas största industriella företag. Med dess historia sammanfaller till en stor del zinkmetallens såsom föremål för industri och nyttig användning. Då bolaget först öfvertog grufvorna vid Moresnet, hade det stora tekniska svårigheter att bekämpa, men efter 1846, då ledningen af bolaget öfvertogs af Saint-Paul de Sincay (död d. 28 Juli 1890), har det haft en storartad och snabb utveckling. År 1837 producerade bolaget 2,540 ton zink; 1891 producerade det öfver 60,000 ton olika zinkprodukter, mest metallisk zink i olika former. Europas hela zinkproduktion är omkr. 270,000 ton. Det näst La Vieille-Montagne största zinkproducerande bolag är det Schlesiska, med en tillverkning af omkr. 25,000 ton. La Vieille-Montagne eger zinkgrufvor i Belgien, Tyskland, Sverige, på Sardinien, i Frankrike, Algeriet och Spanien, smälthyttor i Belgien, Tyskland och Frankrike, valsverk i Belgien, Tyskland och Frankrike samt zinkhvittsfabriker i Belgien och Frankrike, eller tillsammans mellan 20 - 30 större industriella etablissement förutom kontor och agenturer på flere platser. Vid dessa etablissement betjenas bolaget af omkr. 450 tekniska och administrativa tjenstemän samt 7,301 fasta arbetare (1891) med delaktighet i bolagets pensions-, spar- och hjelpkassor; dessutom förekommer en mängd tillfälliga arbetare. Bolagets aflöningsstat till arbetarepersonalen uppgår till ungefär 8 mill. francs om året. Bolagets aktiekapital, som i början var 7 mill. francs, är nu 9 mill. francs. För år 1891 utdelades till aktieegare i bolaget 3,656,250 francs, eller 40,62 proc. å aktiekapitalet, afskrefvos å anläggningskostnader m. m. 1,583,333 francs, afsattes till reservfonden 950,523 francs, och fördelades i tantiemer åt direktörer och tjenstemän m. fl. 593,076 francs. Den ledande principen vid bolagets förvaltning har varit att snabbt amortera anläggningskostnader, skapa stora reservfonder och gifva alla tjenstemän tantieme. För sina arbetare har bolaget väl sörjt; skolhus, sjukhus och läkare underhållas af bolaget, bostäder uppföras som kunna af arbetarna småningom förvärfvas såsom egna, och pensions-, begrafnings-, sjukhjelps- och sparkassor för arbetarna äro af bolaget inrättade eller underhållas af detsamma. Bolagets styrelse utgöres af ett »Conseil d'administration» af 9 personer, bland dem en »administrateur-directeur-general», samt ett »College des commissaires» af 6 personer. Generaldirektören och hufrudkontoret äro i Angleur, Belgien, men i Paris finnes en »sous-directeur-general». Generaldirektör är f. n. Saint Paul de Sinçay j:or, son till den ofvannämnde de Sinçay.

I Sverige eger bolaget Åmmebergs zinkgrufvor samt åtskillig jordegendom. Åmmebergs zinkgrufvor äfvensom de gamla Vena koboltgrufvor såldes år 1857 till »La Vieille-Montagne» af J. E. Lundgren för en summa af 2,5 mill. francs. Jordegendomen består af gårdarna Åmmeberg, Åmmetorp, Lund och Öfre Knalla jämte några smärre jordlotter på andra hemmans mark, alla i Örebro län, utgörande tillsammans en areal af omkr. 1,843 har. Dessutom eger bolaget på Hissingen omkr. 8,5 har mark för upplagsplats. Åmmebergs zinkgrufvor bilda ett sammanhängande gruffält, beläget s. ö. om Askersund, dels inom Hammars och Lerbäcks socknar af Örebro län, dels i Godegårds socken af Östergötlands län. Fältet omfattade ursprungligen 31 intill hvarandra liggande utmål, hvilka år 1869 med vederbörligt tillstånd sammanslogos till ett enda stort utmål. Malmfyndigheten utgöres af ett 3,5 km. långt zinkblendeförande lager hvilket till sin mellersta del är sammanböjdt efter en mot n. buktande halfcirkel med omkr. 600 m. radie samt på ändarna fortsätter med rätlinig strykning i ö. - v. Stupningen är från lodrät till 50° n. Inom malmlagret förekommer zinkblendet samladt i en mängd långsträckta, större eller mindre linser och körtlar, skilda genom ofyndiga eller nästan ofyndiga mellanrum. Malmens mäktighet varierar i allmänhet från 0 till 6 m.; på ett ställe har 12 m. mäktighet förekommit. I de mäktigaste malmlinserna är malmen mindre zinkrik. Den fornämsta malm, som vid Åmmeberg brytes, är, såsom nämndt, zinkblende men äfven blyglans i arbetsvärd myckenhet anträffas på flere ställen i grufvorna. Zinkblendet utmärker sig genom sin ovanligt ringa jernhalt samt är af en rent brun och ljusbrun färg. Den malmlagret närmast omgifvande bergarten är grå granulit, som i sin ordning omgifves af röd granulit i n. och grå gneis i s. I malmens liggande påträffas ett högst 2 m. tjockt lager af kalkspat, svart glimmer och hornblende med insprängd magnetkis. Sporadiskt förekomma wollastonit, granat och idokras samt gediget silfver. Inga eruptiva bergarter äro inom fyndigheten anträffade. - Malmfyndigheten vid Åmmeberg var redan sedan länge bekant, då bolaget La Vieille-Montagne köpte densamma, men först då började arbetet derstädes med kraft. Schakt sänktes och malmen blottades på flere ställen från dagen, hvarjämte år 1861 fältets undersökning genom ett stoll- eller dagortsarbete påbörjades. Detta stollarbete, »Schwarzmanns stoll» (uppkal]adt efter en bolagets disponent i Sverige, Schwarzmann), går från en dalgång, kallad Eckershyttedalen, och på en höjd af omkr. 39 m. öfver Vättern genom hela fyndigheten på 50 m. djup under dag fram till ett schakt, benämndt »Le Hon». Stollen, som är 3,700 m. lång, är det största arbete af detta slag, som utförts i Sverige. F. n. (1893) finnas inom fältet 5 större och 1 mindre schakt, alla lodräta, från hvilka arbetet med brytningen af malmen utgår. De större schakten heta, från v. till ö. räknadt, »Le Hon », 50 m. djupt, »Sinçay», 205 m. djupt, »S:t Paul», 90 m. djupt, »Vilain XIV», 204 m. och »Perrier». 102 m. djupt. Vid S:t Pauls schakt äro anlagda luftkompressorer, från hvilka luft, för drifvande af borrmaskiner ledes i rör ned genom schaktet och åt v. och ö. i grufvorna på en sammanlagd längd af 3,000 m. Fältets högsta punkt ligger 172 m. öfver hafvets och 89 m. öfver Vätterns yta. Takbrytning med igensättning är införd inom hela fältet. Brytningsetagernas höjd är 50 m. Den brutna zinkmalmen skrädes dels till »stuffblende» med 40 - 42 proc. zinkhalt, dels till »vaskmalm» med i medeltal omkr. 24 proc. zink. Berg med mindre än 10 proc. zink användes jämte alldeles ofyndigt till igensättningen. Vaskmalmen anrikas genom mekanisk anrikning, och såväl stuffblendet som det vid anrikningen erhållna koncentrerade vaskblendet rostas i flammugn, innan det utföres till bolagets hyttor i Tyskland och Belgien, der malmen slutligen nedsmältes.

Malmbrytningen har i medeltal utgjort för nedanstående år:
Zinkmalm. Blymalm.
1861 - 6512,978 ton -
66 - 7024,389 » -
71 - 7530,151 » 1874 - 75 2,094 ton
76 - 8039,302 » 76 - 80 2,667 »
81 - 8543,584 » 81 - 85 1,463 »
86 - 9042,548 » 86 - 90 1,701 »
1891 42,314 » 1891 1,742

Gruffältet är förenadt med den vid Vättern liggande Åmmebergs egendom genom en 11 km. lång, normalspårig jernväg. Vid Åmmeberg har disponenten sin bostad (grufingeniören och grufstigare bo vid gruffältet) och finnas kontors- samt andra till administrationen hörande byggnader äfvensom ett prydligt hotell för resande. Äfven det stora anrikningsverket ligger vid Åmmeberg, likasom ock den väldiga hyttebyggnad, der malmen rostas. Anrikningsverket drifves hufvudsakligen med vattenkraft, och koncentreras der vaskblendet till att hålla 40 - 42 proc. zink. Rosthyttan är en mycket stor byggnad, der man, såsom nämndt, rostar stuffblendet och det koncentrerade vaskblendet (sligen) i flammugnar för att aflägsna svaflet i malmen och i stället oxidera zinken. Vid rosthyttan finnes en något öfrer 70 m. hög skorsten. Bolaget sysselsätter vid Åmmeberg, inklusive grufvor och andra verkstäder, omkr. 794 arbetare, utom kontorspersonal och ingeniörer. Vid grufvorna har bolaget uppfört och underhåller egen små- och folkskola med fyra lärare. Vid Åmmeberg håller bolaget läkare, apotek samt ett väl inrättadt sjukhus. För arbetarna finnas sjukhjelp- och pensionskassor, hvilkas utgifter bolaget ensamt bestrider. Äfven en sparkassa der arbetarna erhålla 5 proc. ränta, är af bolaget inrättad; med ett ord, arbetarnas intressen äro på bästa sätt tillgodosedda. Från Åmmeberg fraktas de färdiga produkterna till Göteborg och till bolagets upplagsplats å Hisingen medelst två bolaget tillhöriga ångare, och från Hisingen föras de till Antwerpen eller Rotterdam med andra, svenska ångare.

Bolaget »La Vieille-Montagne» har genom det sätt, hvarpå det omhänderhaft sin svenska egendom, inlagt stor förtjenst om den ort, der egendomen ligger, och för hela landets bergshandtering har det exempel på väl ordnad grufbrytning och administration, som Åmmebergsverken uppvisat, utöfvat en i hög grad väckande verkan. Bolagets disponent i Sverige är f. n. Cæsar Bekk. Dess postadress är Åmmeberg, Askersund, dess telegrafadress Bekk Askersund. Närmaste jernvägsstation är Ingelsby.

Th. N-m.


Project Runeberg, Tue Dec 18 02:28:39 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nf/aq0889d.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free