Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Acerra - Acerus - Acervus - Acetabularia - Acetabulum - Acetat - Acetometer - Aceton - Acetum - Acetyl - Acetylen - Achæer - Achæmenider - Achæus - Achaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återuppbyggdes och räknades på Augusti tid såsom en
romersk koloni.
Acerus R. Br., växtslägte af nat. fam. Orchideæ,
Gynandria Monogynia L. Dit hör den vackra
A. Anthropophora, som växer i mellersta och södra
Europa och vanligast hänföres till slägtet Orchis.
Acervus l. sorites (hop, hög) kallas ett af den
megariska skolans bevis för ofullkomligheten
af den sinliga kunskapen och den sinliga
verkligheten. Acervus börjar med följande fråga:
Huru många sandkorn erfordras för att bilda en
hög? Att ett sandkorn ej är tillräckligt, medgifver
en hvar; men då nu den frågande hemställer, om 2,
3, 4 o. s. v. kunna åstadkomma nämnda resultat,
och den tillfrågade slutligen vid ett visst tal
svarar ja, efter att vid hvarje föregående tal
svarat nej, så har ju den sistnämnde i sjelfva verket
påstått, att ett enda korn, nämligen det sista, var
tillräckligt för att bilda en hög, och har sålunda
råkat i motsägelse med sig sjelf. - Såsom lätt är att
finna, ligger anledningen till denna motsägelse i det
förhållandet, att "hög" är ett relativt begrepp. -
Åt acervus har man äfven gifvit denna form: Huru
många hufvudhår måste man beröfva en menniska för
att göra henne skallig? - med liknande resultat.
G. S.
Acetabularia, algslägte af nat. fam. Corallineæ. A.
mediterranea Lin., sköldalg, på klippor, snäckor o. d.
i Medelhafvet, liknar en fin svamp, uppbärande en cirkelrund
bål på tuflikt sammanstående eller fina skaft.
A-n.
Acetabulum, Lat., eg. ättikkärl; i allmänhet ett
mindre kärl. I den beskrifvande zoologien nyttjas
detta namn om de hudbildningar i form af sugkoppar,
med hvilka t. ex. flugorna äro försedda i spetsen af
sina fötter. - Anatom. höftpannan, den urhålkning
i bäckenet, i hvilken lårbenets öfre ände roterar.
F. A. S.
Acetat (af Lat. acetum, ättika), kem., ättiksyradt
salt. Jfr Ättiksyra.
Acetometer, ättikmätare, ett graderadt rör, i hvilket
en viss qvantitet af med lackmuspapper rödfärgad
ättika så länge blandas med svag ammoniak, att den
röda färgen öfvergår till blått. Mängden af den
förbrukade ammoniaken angifver ättikans styrka.
Aceton (af Lat. acetum, ättika), kem., en produkt,
som uppstår, då ättiksyrade salter (acetater)
upphettas utan luftens tillträde. Aceton förekommer
bland destillationsprodukterna af trä (i tjärvatten)
och är en färglös vätska, som kokar vid 56,6°. Acetonens
sammansättning kan uttryckas med formeln CH3-CO-CH3,
eller med andra ord: aceton är en förening af
koloxid med tvänne grupper metyl (CH3). Den är typen
för en hel klass organiska föreningar, benämnda acetoner
eller ketoner, hvilka kunna anses som föreningar af
CO med tvänne af kol och väte sammansatta radikaler.
P. T. C.
Acetum, förkortadt Acet, latinska namnet på ättika.
Acetyl, kem. Se Ättiksyra.
Acetylen, kem., en gasformig förening af kol med
väte, sammansatt efter formeln C2H2.
Den upptäcktes 1836 af E. Davy. Acetylen bildas,
enligt Berthelot, då kol medelst en elektrisk ström
upphettas i vätgas, och för öfrigt genom flere andra
kemiska processer. Den utgör en ringa beståndsdel af
vanlig lysgas. A. är en färglös, illaluktande gas,
som brinner med lysande låga. Utmärkande för acetylen
är, att den, inledd i en lösning af kopparklorur
i ammoniak, frambringar en röd, explosiv fällning,
benämnd acetylenkoppar. Acetylen kan förenas med
väte till etylen, C2H4. Den gifver, om den
upphettas till rödglödgning, kolvätena benzol,
C6H6, och styrol, C8H8. Genom inverkan af
hetta på blandningar af acetylen och etylen eller
benzol bildas, enligt Berthelot, större delen
af de i stenkolstjäran förekommande kolvätena.
P. T. C.
Achæer, en grekisk folkstam, hvilken enligt sagan
härstammade från Achæus (se Hellen). Under den
heroiska tiden tyckas achæerna hafva haft en viss
öfvervigt öfver de beslägtade stammarne, hvarför
hos Homerus med namnet achæer betecknas greker
i allmänhet. Genom doriska vandringen (omkr. 1100
1. 1000 f. Kr.) undanträngdes en del af achæerna
till det efter dem benämnda landskapet Achaja på
Peloponnesus, under det en annan del flyttade öfver
till Mindre Asien. Achæerna behöllo Achajas gamla
indelning i tolf småstater, hvilkas styrelseform
i början var monarkisk, men snart öfvergick till
moderat demokrati. Föreningen mellan staterna
var tämligen lös, och under lång tid hade det
s. k. "Achæiska förbundet" icke något inflytande på
Greklands statslif. Betydelse och sammanhållning fick
det först genom sina berömde styresmän (strateger)
Aratus (f. 271 f. Kr.) och Philopoemen (f. omkr. 253
f. Kr.), hvilka sträfvade att indraga det öfriga
Grekland i förbundet. Sedan Philopoemen besegrat
Sparta (192), stod förbundet på höjden af sin makt:
det omfattade hela Peloponnesus, med undantag af
Elis, ehuru under romerskt beskydd. Men afundsjukan
mellan Greklands stater, hvilken underblåstes af de
om öfverväldet i Grekland täflande makterna Macedonien
och Rom, föranledde slutligen förbundets undergång
och Greklands underkufvande af romarne (146 f. Kr.).
Achæmenider, gammal persisk dynasti. Ättefadern,
Achæmenes, som tillhörde de s. k. Pasargadernas
stam, blef omkr. 660 vald till persernas konung,
då desse afskuddat sig det assyriska oket. Men redan
under Achæmenes gjorde sig mederna till persernas
herrar, och så väl denne som hans son Teispes och
hans sonson Kambyses voro den mediske storkonungens
lydfurstar. Under Kambyses’ son Cyrus blefvo perserna
åter fria (omkr. 560), och det persiska riket egde
sedan under Achæmenidernas välde bestånd till 331
f. Kr., då Darius III Codomannus dukade under för
Alexander den store. Se Persiens historia.
Achæus (Grek. Achaios), enl. sagan achæernas
stamfader, son af Xuthus. Se Hellen.
Achaja, forngrekisk stat på norra kusten af
Peloponnesus längs Korintiska viken. Landet beboddes
först af jonerna och kallades då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
