- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
195-196

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdunstningsvärme - Affabel - Affabile - Affall - Affallning - Affekt - Affektionsvärde - Affenthal - Affettuosamente - Afficiera - Affidavit - Affinering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Afdunstningsvärme, fys., det värme, som bindes,
när en vätska öfvergår till ånga. och som åter
frigöres, när ångan kondenseras. Kallas ock
ångans latenta värme (se Värme). Värmet är under
bunden form icke märkbart för känseln, ej häller
förmår det höja temperaturen hos andra kroppar.
Enligt det nyare föreställningssättet är detta
värme förbrukadt vid ångbildningen och bör
derför ej anses såsom värme utan såsom den
kraft, hvilken betingar gastillståndet och som
blifvit uppväckt genom det förbrukade värmet.
Genom kondensationen förvandlas denna kraft
åter till värme. R. R.

Affabel (Fr. affable, af Lat. affari, tilltala),
"som gerna låter tala med sig", vänlig, tillgänglig,
nedlåtande. – Affabilitet, vänlighet, tillgänglighet,
nedlåtenhet.

Affabile, Ital., musikt., tilltalande, intagande,
angenämt. Jfr Affabel.

Affall. 1) Landtbr. Sluttning, aflopp för rinnande
vatten. Se Aflopp.

2) Tekn. Afskräde, hvad som faller bort såsom
obrukbart, t. ex. vid ett ämnes beredning i en
fabrik o. s. v.

3) Bergsv. En malmart säges lida affall i grufvan
eller gången, när han blir svagare och mindre rikhaltig.

4) Sjöv. Se Affallning 2.

5) I bildlig bemärkelse: öfvergifvande af den person
eller sak, som man hållit sig till, tjenat, dyrkat,
hyllat o. s. v.

Politiskt affall eger rum, då antingen en enskild
eller ett helt folk lösrycker sig från sin regent,
eller då någon öfvergår från det parti,
det förbund, han förut tillhört, till ett annat. –
I religiös mening betecknar affall öfvergång från en
trosbekännelse, en kyrka till en annan. I den första
kristna kyrkan kallades detta apostasia.

Affall från den rena evangeliska läran straffades
enligt l kap. 3 § Missgerningsbalken i 1734 års
lag med landsförvisning och förlust af arfsrätt inom
Sverige. Detta lagstadgande upphäfdes 1860, och numera
är sådant affall ej belagdt med straff. Medlem af
svenska kyrkan, som vill utträda ur henne, skall gifva
sin afsigt till känna för kyrkoherden i den församling
han tillhör samt uppgifva det trossamfund, hvartill
han vill öfvergå. Derefter skall han, sedan minst
två månader förflutit, personligen inställa sig hos
kyrkoherden och anmäla sig till utträde ur kyrkan. På
grund af anmälan, som skett, innan någon fyllt
aderton år, må dock ingen anses skild från svenska
kyrkan, och före nämnde ålder må ej häller någon i
främmande församling upptagas. Innehar den, som anmält
sig till utträde ur svenska kyrkan, offentlig tjenst,
medför anmälan den påföljd, att den som affallit varder
från tjensten skild, der hon ej är af beskaffenhet, att
han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till
densamma nämnas, samt konungen eller den myndighet,
som tjensten tillsätter, finner skäligt att honom
dervid bibehålla. (Jfr K. förordningen den 31 Oktober
1873.) L. A.

Affallning. 1) Milit. Då man vid exercis vill, af
en eller annan orsak – såsom för att erhålla en
smidigare formering eller för att undvika terräng-hinder
– från "linie" eller "kolonn med bred front"
öfvergå till "kolonn" eller "kolonn med smal front",
sker detta derigenom, att den eller de afdelningar,
på hvilka rörelsen skall ske, bibehålla sin
marschriktning, och de öfriga under marsch ordna sig
bakom dem. Dessa senare sägas "affalla".
"Affallning" är sålunda en rörelse, hvarigenom man
kan förminska fronten. W. G. B.

2) Sjöv. Ett fartygs rörelse, hvarigenom förskeppet
aflägsnar sig från vindens riktning, så att han
blåser mera akterifrån. Denna rörelse kan äfven ega
rum utan den manövrerandes eller styrandes afsigt.
I denna betydelse nyttjas äfven affall, såsom en
förkortning af affallning. "Stött för affall!" en
uppmaning till rormannen att med roret söka
förekomma fartygets affallning. Jfr Afhållning,
Falla af
och Hålla af. R. N.

Affekt (Lat. affectus, af afficere, göra intryck
på), sinnesrörelse, en häftig, plötsligt påkommande,
men också hastigt öfvergående, sinlig känsla, som
förtager besinning och lugn eftertanke. Exempel på
affekter äro häftig fruktan, sorg, glädje, vrede
o. s. v. G. S.

Affektera (jfr Affekt), gifva sig sken af, låtsa,
hyckla. – Affekterad, konstlad, tillgjord,
onaturlig. – Affektation, konstladt, antaget sätt,
tillgjordhet. – Affektion, öfver hufvud en förändring
i själens eller kroppens tillstånd; sinnesrörelse,
tillgifvenhet, ömhet; sjuklig retning på kroppen,
sjukligt tillstånd i något organ. – Affektionerad,
tillgifven, bevågen.

Affektionsvärde, jur., det särskilda värde en sak
har för en person till följd af en eller annan af
penningvärdet oberoende anledning, t. ex. om den
är ett minne af en frände eller vän. Det motsatta
begreppet är gångbart värde, värde i handel och
vandel, hvilket bestämmes af förhållandet mellan
tillgång och efterfrågan.

Affenthal, by i Baden, nära staden Bühl, bekant för
sitt goda rödvin (Affenthaler).

Affettuosamente, Ital., musikt., med hängifvenhet;
lidelsefullt, med passioneradt uttryck. Äfven
affettuoso, con affetto.

Afficiera (af Lat. afficere), göra intryck på, verka
på; angripa; röra, smärta. Jfr Affekt.

Affidavit (eg. 3:dje pers. sing. perf. act. af
Nylat. affidare, edligen försäkra), i Eng.
rättsspråket:
skriftlig handling, hvars innehåll
är edligen bekräftadt; en skeppsbefälhafvares inför
domstolen afgifna och besvurna försäkran, att han
icke tagit om bord annat fraktgods än det, som finnes
angifvet i hans märkrulla.

Affinering l. Affinage [afinasj; af Fr. affiner,
af fin, fin], kem. teknol., egentl. rening; ädla
metallers skiljande, på våta vägen, från hvarandra
eller från blandningar med oädla metaller. Till
affinering af silfver, eller för att skilja
silfver från guld nyttjades förr salpetersyra –
hvars namn skedvatten (af det tyska scheiden,
skilja) härleder sig från denna användning –
men numera koncentrerad svafvelsyra, som
upplöser silfver, men icke angriper guld.
P. T. C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:22:19 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free