Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrifning - Afrigga - Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Afrifning med våta lakan, med., är en af de
enklaste och oftast använda af källvattenkurens
många badformer. Den består deri, att kroppen, i
stående ställning, hastigt inhöljes i ett genomblött,
mer eller mindre urvridet, groft lakan (3–4 alnar
långt), under starkare eller svagare gnidning af hela
kroppen. Som verkan af denna operation är högst olika,
allt efter hennes utförande, må man märka, att en
stärkande, lifvande och retande verkan åstadkommes,
om lakanet blifvit doppadt i mycket kallt vatten
(6 till 10 gr.), blifvit väl urvridet och anbringas
bakifrån under kraftig och liflig gnidning af bål och
lemmar, såväl af medhjelparen som patienten sjelf;
deremot ernås en lugnande och nedstämmande inverkan,
om lakanet blötes i måttligt kallt vatten (17–25 gr.)
och utan urvridning hastigt kastas omkring kroppen
framifrån och tryckes så tätt som möjligt
intill kroppens alla delar, genom ett slags klappning
med händerna utan någon gnidning samt får qvarblifva
några minuter, tills det blifvit varmt. Hufvudsaken
dervid är, att patienten förhåller sig passiv, och
att kroppen så mycket som möjligt skyddas för allt
lufttillträde. – I båda fallen bör man förut vara
väl varm och efteråt taga sig en kraftig promenad,
hälst i fria luften, eller också tillbringa omkr.
tio minuter i den varma bädden. – Afrifningarna
kunna upprepas t. o. m. flere gånger på dagen.
C.
Afrigga eller Aftackla, sjöv., nedtaga ett fartygs
segel, tackling, stänger, rår, bommar, gafflar o. d.
R. N.
Afrika är till storleken den 3:dje i ordningen af
verldsdelarne. Namnet A., som kommit till oss från
romarne, är till sin härledning och betydelse osäkert.
Läge och gränser. Den samlade massan af Afrikas
fastland skattas till 532,243 qv.-mil (således =
3 1/2 gånger Europa), hvartill ytterligare komma
öar af 11,289 qv.-mils ytvidd. Det är nära nog
fullkomligt afskildt från de öfrige verldsdelarne;
endast genom det smala (allenast 16 mil breda)
näset vid Sues sammanhänger det med Asien. Dess
yttersta punkter äro åt norr Kap Blanco, 37° 21’
n. br., åt söder Kap Agulhas, 34° 49’ 15" s. br.,
åt vester Kap Verde (Gröna udden), 0° 6’ 53" ö. lgd,
åt öster Kap Guardafui, 68° 54’ 15" ö. lgd. Största
längden från norr till söder utgör omkr. 1,080,
största bredden 1,035 mil. Af fastlandet tillhöra
vid pass 361,000 qv.-mil den norra och 171,000 den
södra jordhalfvan; omkring 3/4 af det hela ligger
mellan vändkretsarne och endast 124,300 qv.-mil inom
de tempererade zonerna, hvaraf omkring 92,000 inom
den norra. Afrika begränsas åt norr af Medelhafvet,
som på dess kust skär in de båda vikarna Stora eller
Östra Syrten (Sidra-viken) och Lilla eller Vestra
Syrten (Kabes-viken); det omkr. 2 1/2 mil breda Gibraltar
sund skiljer här Afrikas och Europas närmast belägna
punkter. Atlantiska hafvet sköljer hela vestkusten
och bildar på densamma den väldiga Guineabugten med
Benin- och Biafra-vikarna. Indiska hafvet bildar
gränsen mot sydöst och skiljer genom Mosambik-kanalen
fastlandet från ön Madagaskar; åt nordöst
ändtligen möter Röda hafvets vatten såsom gräns mot
Asien. Ingen af de öfrige verldsdelarne företer i sin
kustbildning en så ofantlig enformighet som Afrika;
de mångtaliga och djupt in i landet skärande stora
hafsarmar och fjärdar, som annanstädes i så hög grad
lifva samfärdseln, saknas här fullkomligt. Afrikas
hela kuststräcka beräknas utgöra omkr. 3,520 mil,
hvaraf 600 vid Medelhafvet, 1,470 vid Atlantiska
hafvet och 1,450 vid Indiska oceanen och Röda
hafvet. Sålunda svara i Afrika omkr. 152 qv.-mils yta
mot 1 mil kust, medan Europa endast har 37 qv.-mil
mot hvarje kustmil. Redan denna omständighet har
bidragit att i alla tider göra Afrika till ett af de
otillgängligaste och obekantaste land. Endast dess
kustnejder hafva någon gång kunnat deltaga i och
utöfva inflytande på den historiska utvecklingen
i verlden. Men dessa hinder äro ej de enda; de
omgifvande hafven äro nära nog öfver allt, rundt om
Afrikas kuster, besvärade af starka strömsättningar,
som försvåra sjöfart och landning.
Till Afrika räknas följande öar och ögrupper. I
Atlantiska hafvet: Madeira, Kanari-öarna, Gröna
uddens öar, Guinea-öarna, Ascension, S:t Helena och
Tristan da Cunha; uti Indiska hafvet: Madagaskar
(10,751 qv.-mil), Sokotra, Komorerna, Réunion,
Mauritius, Seychellerna, Amiranterna, Sansibar samt
några mindre.
Fysisk geografi och klimat. Afrikas ytbildning
företer i det hela samma enformighet som
kustbildningen. Tvärs igenom nordliga hälften
af verldsdelen, mellan 16° 5’ och 32° 5’ n. br.,
drager sig ett väldigt, vattenlöst, klippfyldt,
saltrikt lågland, hvaraf den vestra delen nämnes
Sahara, den östra Libyska, Egyptiska och Nubiska
öcknen. Det omfattar, jämte de få odlingsbara
sträckorna derinom, mer än 118,500 qv.-mil (således
vid pass 9 gånger Tysklands, 3 gånger Medelhafvets
yta). Söderut begränsas detta lågland af en bred,
sank och ytterst vattenrik landsträcka, Nigers och
öfre Nilens flodområde. – I skarp motsats dertill,
så vidt vi veta, följer derpå ännu längre söderut en
ofantlig, terrassformigt uppstigande högslätt, vid
kanterna begränsad af bergskedjor, parallela med de
stora verldshafven. Endast delvis eger denna högslätt
öcknens natur; största delen deraf är åtminstone
tidtals ett med ymnigt gräs bevuxet betesland.
Af hvad som redan blifvit sagdt torde framgå
såsom gifvet, att Afrika måste ega ett fullständigt
fastlandsklimat, hvilket derjämte, med anledning af
landviddens fördelning mellan de särskilda zonerna,
öfver hufvud är inom samtlige verldsdelarne det
hetaste. "I Nubien", säger en arabisk författare,
"är marken eld, och vinden en låga." 40° C. i
skuggan är ingen ovanlighet. I Senegambien liksom i
öfre Egypten hårdkokas ägg genom deras nedgräfning
i sanden. Höjdsträckningarna, särskildt Atlas och
de abessiniska alplanden, hafva dock ett synnerligen
behagligt luftstreck, medan åter i lågdalarne hettan
är qväfvande. I öfrigt utmärkes Afrikas klimat af
skarpa omvexlingar: på glödheta dagar följa ofta nog
jämförelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
