- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
229-230

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonbladet - Aftonfalk - Aftonfjärilar - Aftonrodnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till hans andel i förlagsrätten till A. B., och dessa
hade till följd, att förlaget år 1869 öfvergick till
ett aktiebolag, grundadt på 250 aktier à 1,000 kr.
stycket.

Från att i början endast vara 3-spaltigt
har A. B:s format efter hand så utvidgats,
att det nu vanligen är 7-spaltigt, understundom
8-spaltigt. Prenumerationspriset, som i början var
10 rdr banko, har tid efter annan blifvit höjdt:
till 10 rdr 32 sk. bko år 1840, 11 rdr 16 sk. bko
1847 och 13 rdr 16 sk. bko, eller 20 kr., år 1852.
Annonspriset var ursprungligen 1 sk. rgs pr rad.
Det höjdes i Aug. 1831 till 1 sk. bko, i Jan. 1833
till 2 sk. rgs, i April 1834 till 2 sk. bko, 1850
till 2 sk. 8 rst. bko, 1852 till 3 sk. bko, 1857
till 4 sk. bko (12 1/2 öre) och 1874 till 15 öre.

I ekonomiskt hänseende har A. B. städse varit och
är fortfarande ett mycket vinstgifvande företag,
ehuru tidningens spridning, som på 1850-talet
uppgick till 7–8 tusen exemplar, något minskats,
dels till följd af det missnöje, som väcktes hos
en del af allmänheten genom tidningens hållning
i den s. k. norska frågan och under 1864 års
dansk-tyska krig, dels genom konkurrensen med
de senare uppkomna godtköpstidningarna och
den i betydenhet växande landsortspressen.
C. E.

Aftonfalk, Falco vespertinus, zool., en hos oss
mycket sällsynt falk och en af de minsta i sitt
slägte. Bland våra foglar kommer han till sina
karakterer och sitt utseende närmast vår vanlige
tornfalk, men hans vingar äro längre och smalare
(armpennorna äro kortare än vingens täckfjädrar), och
der tornfalken på ryggen är röd, der är aftonfalken
blå eller grå. Sitt namn har han fått deraf, att han
sent in på qvällarne jagar insekter. Hans egentliga
hemland är östra Europa. F. A. S.

Aftonfjärilar, Crepuscularia, zool., en afdelning
bland fjärilarne. Namnet är en antydning om
det lefnadssätt de fleste af dem föra. De flyga
vanligen omkring först efter solens nedgång. Många
äro emellertid i rörelse äfven under den starkaste
solvärmen. Deras zoologiska kännetecken hemtas från
de jämntjocka eller i midten något tjockare trefvarnes
(antennernas) form och från vingarnes form och
läge, då de äro i hvila. Dessa senare äro nämligen
jämförelsevis smala och fällas under hvila snedt ned
längs den klumpiga kroppen, i stället för att lyftas
rätt upp som dagfjärilarnes vingar. Såsom fullbildade
fjärilar suga de vanligen blommornas nektar under
dallrande flygt öfver dem. De fleste aftonfjärilars
larver, åtminstone de större arternas, äro välbekanta
såsom köttiga, masklika krypdjur, med 16 fötter
och ett spetsigt horn på näst sista kroppsringen
(segmentet). Dessa vanligen gröna larver lefva
af blad och förpuppa sig vanligen i jorden. Bland
våra nordiske fjärilar höra tre familjer till denna
afdelning: svärmarne (Sphingidæ), glasvingefjärilarne
(Sesiidæ) och bastardsvärmarne (Anthroceridæ).
F. A. S.

Aftonrodnad, meteor., kallas det färgfenomen, som
visar sig på himmelen vid solnedgången. Färgernas
styrka vexlar mycket efter atmosferens beskaffenhet
och framför allt efter dess fuktighetshalt. Vissa
molnformer, de s. k. "cirrostratus" och
"cirrocumuli", synas föröka fenomenets prakt. Ehuru
de färger, som framträda olika qvällar, ej äro
fullkomligt identiska, visar dock företeelsen ett
visst typiskt förlopp, bestående deruti, att vissa
färgnyanser först uppträda på bestämda delar af
himmelen och sedan utbreda sig, sammandraga sig
eller förflytta sig i bestämd led, medan på andra
ställen andra reguliera färgfenomen iakttagas. De
beskrifningar man eger öfver företeelsen afvika i
många hänseenden från hvarandra. Dock sätta alla
författare de reguliera faserna i densamma i
förbindelse med öfriga fenomen, som uppträda, då
solen är nära horisonten, och hvilka innefattas i
det gemensamma namnet skymning (crepusculum).
Aftonrodnaden studeras bäst i bergstrakter, der
luften är mera fri från dam och orenlighet än på
slättlandet, samt inom tropikerna. Vi gifva här
en kort beskrifning på skymningen efter
v. Bezold, en författare, som särskildt vinnlagt
sig om att korrekt angifva färgförändringarnas
beskaffenhet. Nar solen en molnfri afton närmar sig
nedgången, börjar himmelen vid horisonten att antaga
olika färger. Vestra himmelen blir snart gulaktig,
medan den östra antager en oklar purpurfärg,
hvilken i sjelfva horisonten stöter i askgrått,
men högre upp sammanflyter med den azurblåa färgen
i zenit. Så snart solen gått ned, uppstiger på
östhimmelen den askgråa eller blågråa jordskuggan
(den s. k. motskymningen, anticrepusculum) i form
af ett mörkt segment, hvilket af v. Bezold kallas
"det första mörka segmentet". Under sin tillväxt
täcker detsamma ett allt större och större parti
af himmelens purpurfärgade del, hvilken reduceras
till ett smalt bälte, den s. k. "första östliga
skymningsbågen" och slutligen helt och hållet
täckes af det uppstigande mörka segmentet. Under
tiden har på vesthimmelen den gula färgen blifvit
allt tydligare. Efter solnedgången växer denna
färg i styrka och öfvergår icke sällan från gult
till orange. Något senare antager denna ljusa del af
vesthimmelen formen af ett segment, hvilket v. Bezold
benämner "det första ljusa segmentet"; dess gräns
mot den öfriga himmelen kallar han "första vestliga
skymningsbågen". Högre upp på vesthimmelen börjar
emellertid att visa sig en ljus fläck, som snart
erhåller tydlig purpurfärg. Detta sken, som v. Bezold
kallar "första purpurljuset", utvidgar sig hastigt
och flyttar sig ned mot det gula segmentet. Det uppnår
sin största intensitet, när solen kommit vid pass 4°
under horisonten. Föremål i vester, hvilkas konturer
redan börjat blifva otydliga, framträda å nyo klarare
i det purpurfärgade ljus, som belyser dem. Tämligen
skarpa skuggor visa sig på nytt. v. Bezold anser,
att detta purpurljus orsakar den företeelse, som i
Schweiz-alperna har fått namn af Nachglühen. Slutligen
sammandrager sig purpurljuset till ett smalt bälte,
hvilket lägger sig såsom en kant intill det ljusa
segmentet och följaktligen nu sammanfaller med "den
första vestliga skymningsbågen". Ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free