- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
267-268

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agnar - Agnater - Agnblad - Agnborst - Agne - Agnefit - Agneholm - Agneni - Agnes - Agnes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kratersjö, Astroni, omgifven af präktiga
skogar, med den härligaste utsigt öfver Agnano. – En
afloppskanal af omkr. 4,250 fots längd leder nu från
f. d. sjöns botten ut till hafvet, hvarjämte de större
djupen, vid pass 1/5 af hela ytan, blifvit fyllda.

Agnar, en af Ragnar Lodbroks söner med Tora
Borgarhjort. Han stupade i ett krig mot den svenske
konungen Östen Bele, som han och hans broder Erik,
på sin styfmoder Åslögs inrådan, angripit, till följd
af ett förslag från Östens sida, att Ragnar Lodbrok
skulle förskjuta Åslög och i stället taga Östens
dotter Ingeborg till äkta.

Agnater (Lat. agnatus), jur., kallades i romerska
rätten alla, vare sig skylda eller oskylda
personer, som hörde till en och samma familia,
d. v. s. husfadern och de, som lydde under hans
faderliga makt och myndighet, eller som skulle
hafva lydt under densamma, om husfadern hade
lefvat och ej förlorat friheten eller den romerska
medborgarerätten. – Inom den nyare rätten förstås med
agnater de fränder, vare sig af man- eller qvinkön,
hvilka på det sätt äro med hvarandra i skyldskap,
att hvarje mellanliggande slägtskapsled utgöres af
personer af mankön, t. ex. far, son och sonson eller
sondotter, farbror och brorson o. s. v. Ordet agnater
nyttjas dock ofta i den inskränktare betydelse, att
dermed förstås endast skyldemän af mankön, hvilkas
skyldskap är den nyss nämnde, t. ex. farbror och
brorson. Jfr Kognater.

Agnblad l. Fästefjäll, bot., kallas hos vissa slägten
af den stora gruppen Compositæ de fjäll, hvilka,
liksom förändrade skärm, betäcka det gemensamma
fästet mellan blommorna. Så skiljes t. ex. slägtet
Matricaria från slägtet Anthemis derigenom, att
det senare eger dylika fästefjäll, det förra icke.
A-n.

Agnborst (Lat. arista), bot., kallas den
borstformiga, vridna eller raka, ofta mycket
styfva och sträfva spets, i hvilken medelnerven
vanligen utlöper hos gräsblommans agn eller fjäll
(skärm- eller blomfjäll). Ej sällan vrider det sig
efter fjällets mognad eller utbildar olika beskaffade
hår. Det tjenar till att främja frukternas spridning
från ett ställe till ett annat genom olika medel,
såsom genom vinden eller djuren o. s. v. A-n.

Agne, sveakonung af Ynglingaätten, frejdad viking,
härjade Finland och dödade en finsk höfding,
Froste, hvars son Loge och dotter Skjalf han förde
med sig såsom fångar till Sverige. Han landsteg vid
Steksundet i Mälaren och ville der tvinga Skjalf att
blifva hans maka. Skjalf låtsade samtycka dertill,
men lät till hämd för sin faders död på sjelfva
bröllopsnatten strypa och upphänga Agne, hvarefter
hon seglade tillbaka till Finland. Den strand, der
detta tilldrog sig, fick efter Agne namnet Agnefit.

Agnefit, "Agnes strand", söder om Steksundet, vid
Skarfvens utlopp i Mälaren. Jfr Agne.

Agneholm (Ampnaholm, Affnaholm), fordom befäst slott
i Vestergötland, på en holme i Gullspångselfven nära
hennes utlopp i Vänern. Det anlades på 1360-talet
af marsken Erik Kettilsson (Puke) under kriget mellan
konungarne Håkan och Albrekt. År 1434 förstördes det
af värmlänningarne under Peder Ulfssons befäl. Numera
finnas inga lemningar qvar efter slottet.

Agneni [anjéni], Eugenio, italiensk målare, f. 1819
i Sutri, blef vid unga år Coghettis lärjunge i Rom,
der han 1847 af påfven Pius IX fick i uppdrag att måla
Quirinalens tronsal. Efter att såsom bataljonschef
hafva deltagit i 1848 års revolution flydde han till
Genua, der han i Palazzo Rocca i 40 väggmålningar
framställde det menskliga lifvets vexlingar. 1852
begaf han sig till Paris, dit han blifvit kallad
att medverka till den nya Louvrens utsmyckande, men
redan efter några månader flyttade han till London
och målade der för drottning Victorias räkning. Sedan
han efter Italiens befrielse återvändt till sitt
fädernesland, nedsatte han sig i Florens, der han i
marchese Corsi-Salviatis villa vid Sesto utförde flere
ypperliga freskomålningar (Elementen, 1864). 1866
deltog han å nyo i den italienska rörelsen och drog
med Garibaldi till Tyrolen, från hvilket fälttåg
han har målat flere scener i tempera. Af hans hand
äro slutligen väggmålningarna i den florentinska
nationalbankens salar.

Agnes l. Agneta, den heliga (Ital. Santa Agnese),
enligt legenden en skön och ädelboren romersk
jungfru, som blef kristen och, i det hon betraktade
sig såsom Kristi brud, afslog en förnäm romares
giftermålsanbud, hvarför hon till straff inspärrades
i ett skökohus. Då emellertid flere underverk räddade
hennes oskuld, dömdes hon år 303 (under Diocletianus)
till bålet, men när icke ens lågorna mäktade skada
henne, lät man hennes hufvud falla för bödelns
svärd. Sedermera kanoniserad, är hon den fläckfria
oskuldens symbol och afbildas vanligen med ett
lam eller, såsom martyr, med en palmqvist eller
ett svärd. I Rom finnas tvänne kyrkor helgade åt
henne. Den ena, på Piazza Navona (enl. sagan byggd
på det forna skökohusets plats), eger modellen
till en relief, som skulle framställa helgonets
historia. Denne modell, som aldrig blef utförd,
är af den berömde bildhuggaren Algardi. Den andra,
mera betydande kyrkan, som ligger utanför Porta Pia,
förvarar hennes ben och angifves vara af Konstantin
d. store uppbyggd öfver hennes graf. I denna kyrka
blifva på d. hel. Agnes’ dag, d. 21 Jan., de lam
invigda, af hvilkas ull nyutnämnda ärkebiskopars
pallier skola väfvas.

Agnes af Poitiers, den tyske kejsaren Henrik III:s
gemål, dotter till hertig Vilhelm V af Aqvitanien. Hon
föddes omkr. 1023, förmäldes med Henrik III 1043 och
kröntes jämte honom i Rom 1046. Vid Henriks död, 1056,
blef hon sin son Henrik IV:s förmynderska. Hennes
blida och veka karakter hindrade henne dock att föra
spiran med tillräcklig kraft. Slutligen fråntogo
furstarne henne förmynderskapet, 1062. Hon drog sig
derefter tillbaka från det offentliga lifvet, antog
doket och blef en sådan vän af påfve och presterskap,
att hon t. o. m. deltog i den synod, på hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free