Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akko - Akkäs - Aklath - Akleja - Akmolinsk - Akoimeter - Akoluter - A kondition - Akonitin - A konto - Akotyledoner - 1. Akrel - 2. Akrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Akko, hamnstad i Syrien. Se Acre, S:t Jean d’.
Akkäs, finsk socken i södra Tavastland. 1,835
innev. (1865). Det kommer inom kort att innesluta
en vigtig hörnpunkt i det finska jernvägsnätet. I
vestra delen af denna socken skall nämligen den
nordliga stambanan, hvilken öfver Tammerfors
drags upp till Österbotten, förena sig
med den redan under arbete varande vestra
stambanan, som ifrån Åbo leder till Tavastehus.
R. C.
Aklath, urgammal stad i asiatiska Turkiet, Armenien,
vid sjön Van. Är numera en obetydlig ort med
omkr. 4,000 innev. – Fordom var A., under namnet
Kelat, de armeniske konungarnes berömda residens och
hade omkr. 200,000 innev., men förstördes 1226 af
Djelaleddin Sjah och hemsöktes 18 år senare af en
jordbäfning, som fullkomligt lade det i ruiner. Väl
blef staden sedermera återuppbyggd, men uppnådde
aldrig sin förra glans.
Akleja, bot. Se Aquilegia.
Akmolinsk. 1) Den nordöstligaste och största provinsen
på den ryska Kirgis-steppen. Den utbreder sig från
Ulu-Tau och Isjim till närheten af Irtisch. Provinsen
är i norr och söder uppfylld af stepper och ödemarker;
dess mellersta parti är ett bergland. 11,490 qv.-mil
med 381,900 innev. (1870). Isjim i n. och Sari-Su i
s. äro provinsens största floder.
2) Hufvudort i förutnämnda provins med 5,529
innev. (1870). Samlingsplats för karavanerna från
Tasjkend och Bokara. År 1866 ankommo till A. ensamt
under Sept. månad 1,500 kameler, till större delen
lastade med bomull. Tillförseln af hästar, får,
nöthår och läder är högst betydlig under den marknad,
som årligen hålles der från Maj till Juli.
Akoimeter (af Grek. akoimetos, sömnlös), kallades
medlemmarne af en grekisk munkorden i 5:te årh.,
hvilken dag och natt höll en oafbruten gudstjenst. För
detta ändamål voro munkarne indelade i tre "körer",
som oafbrutet aflöste hvarandra. Ordens stiftare var
syriern Alexander (d. omkr. 430). Efter romaren
Studius, som omkr. 460 anlade ordens berömdaste
kloster, Studion, fingo akoimeterna äfven namnet
studiter. Till följd af sitt deltagande i den
monofysitiska striden belades orden 536 med kyrkans
bann.
Akoluter (af Grek. akoluthos, ledsagare) kallades
sedan 3:dje årh. biskoparnes och presbyternas
tjenande följeslagare. Under förföljelsetiderna
anförtrodde man dem de vigtigaste uppdrag,
förtroliga bref m. m. De stodo i värdighet näst
under subdiakonerna. Numera finnes detta ämbete
qvar blott till namnet inom den katolska kyrkan,
såsom det högsta af de 4 genomgångsstadierna till
den presterliga värdigheten.
A kondition, handelst. Se À condition.
Akonitin. Farmakol. kemi. Under detta namn äro
icke mindre än tre olika alkaloider eller växtbaser
framställda ur det till ranunklernas familj hörande
stormhatt-slägtet, Aconitum Lin. (Ranunculaceæ
Juss., Polyandria, Lin.). Dessa tre slag af akonitin
äro jämte tre andra växtbaser, akonellin, akolyktin
och lykoktonin, de giftiga beståndsdelarne hos de talrika
arterna af nämnda slägte. De tre akonitin-slagen
benämnas tysk (Hesses), fransk (Hottots) och engelsk
akonitin (Nepalin l. Pseud-akonitin). Det vanligaste
akonitinet är det tyska, af Hesse framställda,
som är ett amorft pulver, med stark alkalisk
reaktion, luktlöst, men med skarp och bitter smak,
knappt lösligt i vatten, men lättlöst i sprit
och ännu lättare i eter. Detta akonitin, liksom
de båda andra slagen, är ett skarpt narkotiskt
gift, som redan i liten mängd kan framkalla
farliga verkningar. (Om dess verkan på pupillen äro
uppgifterna stridiga.) Tinkturer innehållande akonitin
äro använda under vissa inflammatoriska sjukdomar
m. m. O. T. S.
A konto, handelst. Se A conto.
Akotyledoner (Acotyledoneæ), bot., växter, som
ej vid groningen frambringa hjertblad. De kallas
äfven Kryptogamer L., Sporväxter eller Nemeæ Fr.
A-n.
1. Akrel (stundom skrifvet Acrel), Fredrik,
kopparstickare, född i Södermanland 1748. (Om hans
slägts ursprung se den första art. Achrelius.)
Efter att hafva under sin studenttid i Upsala
nyttjat dervarande globtillverkaren A. Åkermans
undervisning i graveringskonsten, gjorde han 1773
en resa till Paris för att ytterligare utbilda
sig, men måste redan följande år till följd af
brist på medel återvända till Sverige. Han blef
1776 gravör vid Vetenskaps-akademien i Stockholm och
några år derefter föreståndare för Kosmografiska
sällskapets globtillverkning i Upsala samt ledamot
af svenska Målare- och bildhuggare-akademien. Död i
Stockholm 1804. – Globtillverkning och kartritning
var Akrels hufvudsak, och hans i flere afseenden
förbättrade glober funno god afsättning både inom
och utom fäderneslandet. Äfvenledes utvecklade han
Flodings manér att dels med stickeln, dels med torra
nålen underhjelpa etsningen; men näringsbekymmer
verkade tryckande på konstnären, och hans arbeten
förråda derför ofta ett handtverksmässigt utförande.
Utom glober, kartor och illustrationer till åtskilliga
verk (t. ex. Sparrmans "Museum Carlsonianum" och
"Journalisten") utsände han en stor mängd porträtt
af svenska män från skilda tider (t. ex. Gustaf III,
Ehrenstrahl, Stjernhjelm, Linné, K. G. Tessin samt
porträtten i Hedins "Vetenskapsjournal för läkare").
2. Akrell, Karl Fredrik, militär och
kopparstickare, den föregåendes son, föddes
den 13 Jan. 1779 i Stockholm. Inskrefs 1793 i
Landtmäterikontoret, men öfvergick snart till
Fortifikationen, der han 1796 utnämndes till
konduktör. Under de följande tio åren utmärkte han
sig som skicklig ingeniör vid åtskilliga då pågående
vigtiga arbeten, såsom Trollhätte (gamla)
kanal- och slussverksbyggnad, befästningsarbetena
i Stockholms skärgård och vid Stralsund m. fl.,
och fick 1806 löjtnants grad vid den då inrättade
Fältmätningskåren. Utnämndes 1807 till kapten i
armén och lärare i fortifikation vid krigsakademien
på Karlberg. Under de tjugo år han med längre och
kortare afbrott skötte denna tjenst inlade han genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
