Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aldehydblått - Aldeigjuborg - Aldenhoven - Alder - Alderman - Alderney - Aldershott - Aldighieri - Aldiner - Aldobrandini - Aldobrandiniska bröllopet - Aldrich - Aldridge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klass organiska föreningar, sammansatta af
kolväten och CO-H, hvaribland några förekomma såsom
beståndsdelar i en del välluktande, flyktiga oljor
ur växtriket, såsom bittermandelolja (C6H5-CO-H),
kanelolja m. fl. P. T. C.
Aldehydblått, Aldehydgrönt, kem. Se Anilinfärger.
Aldeigjuborg (Aldeigja), det fornnordiska namnet på
staden Ladoga vid Ladogasjön i Ryssland.
Aldenhoven [-håfen], köping i regeringsområdet
Aachen. 2,898 innev. (1871). Historiskt ryktbart genom
tvänne fältslag (1793 och 1794) emellan österrikare
och fransmän. I det första segrade österrikarne under
prins Josias af Koburg, i det senare fransmännen
under Jourdan.
Alder, bot., provinsnamn för alen. Se Al.
Alderman [åldorman], plur. aldermen (af
Anglos. ealdorman, "äldre man"; jfr Sv. ålderman),
kallades hos angelsachserna förmän för skrån och
korporationer samt åtskilliga andra personer med
beslutande och förvaltande myndighet. Sålunda
funnos aldermen för hela riket, för grefskapen,
häraden, städerna (jfr Sv. <sp>Stadens äldste<sp>),
köpingarna och slotten. Sedan danskarna intagit
England, utbyttes benämningen alderman mot earl. -
Alderman är nu en benämning på vissa medlemmar af
magistraten i Englands och en del af Förenta staternas
städer. Dessa personers ämbetsåliggande består
hufvudsakligen i en kontrollerande polisuppsigt inom
de distrikt af staden, hvilka de representera såsom
magistratspersoner. De tre äldste samt de, som varit
mayors (ordförande för magistraten), äro derjämte
äfven fredsdomare.
Alderney [åldörni], Fr. Aurigny [årinji’], den
nordligaste af de Normanniska öarna i Engelska
kanalen. Tillhör England. Ytvidden knappt 1/2
qv.-mil. 2,738 innev. (1871). Dessa tala en af
engelska och franska blandad munart och lefva
af åkerbruk, boskapsskötsel och handel. Ön är
klippig. Der finnes en egendomlig, inhemsk, mycket
liten boskapsras. – I närheten ligga några farliga
skär, The caskets, med tre fyrtorn.
Aldershott [åldör-sjott], en i engelska grefskapet
Hampshire and Surrey belägen ort, hvarest sedan
1855 finnes förlagdt ett stående läger af engelska
trupper. – I närheten har sedan dess uppvuxit en ny
stad, Aldershott, som år 1871 räknade 21,682 innev.
Aldighieri, italiensk målare. Se Altichiero.
Aldiner, benämning på de böcker, som i 15:de och
16:de årh. utgåfvos i Venedig af boktryckaren Aldus
Manutius och hans afkomlingar. – Aldiner kallades
fordom äfven de af samma A. M. uppfunna latinska
kursivtyperna. Se Manutius.
Aldobrandini, gammal florentinsk adelsslägt, som af
påfven Clemens VIII upphöjdes i furstligt stånd. –
Salvestro, f. 1499, d. 1558, var en berömd rättslärd
och juridisk författare. Salvestros söner Giovanni
och Pietro utmärkte sig äfvenledes som juridiska
skriftställare; en tredje son, Ippolito, var påfve
under namn af Clemens VIII (1592-1605). – Pietros son,
Pietro, f. 1571, d. 1621, blef redan vid 22 års ålder
kardinal och ledde under sin farbroder Clemens’
regering kyrkostatens politiska angelägenheter. –
Francesco, f. 1546, d. 1601, sonson till Salvestro,
blef påflig general och förde 1594 och 1601 en
undsättningshär till Ungern mot turkarna. – Flere
andra medlemmar af denna familj beklädde höga
värdigheter. Slägten dog ut 1681.
Aldobrandiniska brölloppet, en berömd antik
freskomålning, som 1606 påträffades i Rom vid
gräfning på den plats, der Mæcenas’ trädgårdar
fordom voro belägna, och länge förvarades på
familjen Aldobrandinis villa (deraf namnet) samt
1818 införlifvades med Vatikanens samlingar, der hon
ännu finnes. Målningen är hållen i en plastisk, om
basreliefkompositioner påminnande stil, med figurerna
ordnade bredvid, icke bakom hvarandra. Ämnet är en
antik bröllopsscen. De tio figurerna äro fördelade i
tre med hvarandra sammanbundna grupper. Till höger
försiggår offringen under musik, och på tröskeln
utanför brudkammaren har brudgummen slagit sig ned.
På bädden i denna kammare, som upptager taflans midt,
sitter bruden jämte en väninna, medan en tärna står
väntande med den välluktande salvan. I ett rum till
venster göra tre qvinnor i ordning det sedvanliga
fotbadet. Den genreartade målningens ålder kan
icke närmare bestämmas, men säkert är, att, medan
de hittills upptäckta pompejanska målningarna till
större delen äro endast flyktiga dekorationsarbeten,
Aldobrandiniska brölloppet deremot eger högt värde
som ett konstnärligt verk, vittnande om hvad den
grekiska konsten kunde alstra under sin bästa tid.
Aldrich [åldritsj], Thomas Bailey, nordamerikansk
skald, f. 1835, egnade sig först åt köpmansyrket,
men blef 1856 medredaktör för "The home journal",
sedermera för "The atlantic monthley". Hans dikter,
hvilka lyckligt härma den folkliga balladtonen, äro
varma och melodiska samt för det mesta svårmodiga.
En af hans noveller, Prudence Palfrey, utkom 1874 i
svensk öfversättning. A. L.
Aldridge, Ira [äjra åldridj], en som skådespelare
bekant neger, f. 1810 i Bellair nära Baltimore. Han
bestämdes af sin fader för det andliga ståndet,
men hans egen böjelse lockade honom att (1826)
såsom betjent åtfölja den engelske skådespelaren
Edmund Kean till England för att der studera
skådespelarekonsten. 1830 debuterade han utan framgång
i Baltimore. Han återvände då till England och spelade
sedermera med öfvervägande framgång på de fleste af
Europas större teatrar. På k. teatern i Stockholm
uppträdde han i Juni 1857 fem gånger, som Othello
och i scener ur "Köpmannen i Venedig". Sedermera
var han en tid anställd vid Covent-Garden-teatern
i London. Han afled 1867 i Polen. – Hans förnämsta
roler voro Shakespeares Othello, Shylock, Macbeth och
Richard III. I dessa framställde han visserligen med
kraft och talang de menskliga lidelsernas våldsamhet,
men till följd af sitt rent naturalistiska spel
lyckades han dock ej bestå profvet inför estetikens
domstol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
