Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alleghany-city - Allegiance - Allegori - Allegorisk utläggning - Allegretto - Allegri - Allegri - Allegro - Allehanda för folket - Allemand - Allemande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ännu rikare på bly. Salt fås i ansenlig mängd
i grefskapet Orondoga i New-York och vid Abingdon i
grefskapet Washington i Virginien. Alleghany-bergen
täckas af vidsträckta ar af barrträd, sockerlönn,
ask, bok, ek af slag, kastanj, körsbärsträd och
hvitpoppel. O. A. S.
Alleghany-city [alligä’nni-sitti], fabriksstad i
nord-amerikanska staten Pennsylvanien, vid floden
Alleghany, midt emot Pittsburg, med hvilken den
förenas genom fem broar. 53,180 innev. (1870). Har
ett seminarium för presbyterianer, ett observatorium
och ett stort statsfängelse. A. står i kommersielt
och industrielt afseende i den närmaste förbindelse
med Pittsburg.
Allegiance [alli’djäns], Eng., egentl. "lydnad,
huldskap". Oath of allegiance, en hyllningsed, som
engelsmännen måste svärja konungen såsom verldslig
styresman, i motsats till oath of supremacy, en
ed, som gifves konungen såsom anglikanska kyrkans
öfverhufvud.
Allegori (Grek. allegoria) kallas det bildliga
framställningssätt, hvarigenom ett föremål
eller begrepp uttryckes genom ett annat, med
hvilket det eger likhet. Allegori sammanfaller med
personifikationen, eller prosopopén, deri, att hon,
liksom denna, dels låter liflösa och omedvetna ting
framträda såsom handlande, medvetna varelser, dels
tillägger dessa ting egenskaper och deraf följande
epitet, som egentligen tillkomma sjelfmedvetna
väsenden. Men då prosopopén blott för en gång
omvexlar de beslägtade begreppen och i stället för
det egentliga sätter det oegentliga för att derigenom
göra det förra dess mera lefvande, så fortsätter
och utför allegorien den funna likheten. Allegorien
är således en fortsatt prosopopé. Såsom exempel på
lyckade allegorier kunna anföras Horatii 14:de ode i
1:sta boken, hvarest skalden liknar staten vid ett
skepp, Schillers Mädchen aus der Fremde, Atterboms
Blommor o. s. v. Bland episka och dramatiska stycken,
i hvilka allegorien blifvit använd, må nämnas Bunyans
<i>En kristens resa</I>, Fredrika Bremers Dygdernas resa,
Atterboms Lycksalighetens ö m. fl. – Då allegorien
förutsätter en dubbelhet, hvars båda sidor måste klart
framträda, d. v. s. både det åsyftade och det bildligt
framställda, så följer af sig sjelf, att hon icke kan
förekomma i musik och byggnadskonst. Inom de bildande
konsterna deremot har allegorien en framstående plats
sig anvisad.
Allegorisk utläggning kallas den tolkning af en
skrift eller utsaga, som uppstår, då densamma fattas
som allegori, i det nämligen i stället för ordens
egentliga betydelse sättes en bakom dem liggande
djupare. Företrädesvis användes den allegoriska
utläggningen vid förklaring af den Heliga Skrift. De
alexandrinske judarne, som ville ena Platos läror
med judendomens, tolkade i denna afsigt det Gamla
Testamentet allegoriskt. En sådan utläggning
återfinnes äfven hos apostlarne, hvilka i gamla
judiska händelser och förhållanden sågo förebilder
till Kristus och hans rike. Genom Origenes blef den
herskande i exegetiken, till dess reformatorerna
deremot satte den grammatisk-historiska uttolkningen.
Allegretto, förkort. All:tto, Ital., musikt., rätt
lifligt betecknar en något långsammare, lugnare
och lättare rörelse än allegro. Allegretto kallas
äfven en musikalisk sats eller ett helt stycke i
detta tidsmått.
Allegri, Antonio, efter sin födelseort vanligen
kallad Correggio, en af Italiens berömdaste
målare. Se Correggio.
Allegri, Gregorio, berömd italiensk tonsättare,
f. i Rom omkr. 1580, d. derstädes 1652. Han utgaf
concerti för 2, 3 och 4 stämmor (Rom 1618) och 2-
till 6-stämmiga motetter. Hans berömda Miserere för
9 stämmor uppföres hvarje påskvecka i Sixtinska
kapellet. Fordom var det vid bannlysningsstraff
förbjudet att taga afskrifter af denna kyrkosång,
men Mozart, som vistades i Rom 1770, upptecknade
honom ur minnet efter att hafva hört honom tvänne
gånger. Kort derefter (1771) utkom den i London och
senare (1810) i Paris samt vidare i den i Leipzig
utgifna sångsamlingen "Musica sacra".
Allegro, förkort. All:o, Ital., musikt., raskt,
muntert, lifligt, betecknar den fjerde graden af de
fem musikaliska hufvudtempobeteckningarna och står
midt emellan Andante och Presto. Det kan uttrycka
såväl glädje och värme som den häftigaste lidelse
och företer derför både med afseende på tidsmått och
föredrag mångfaldiga vexlingar. – A. assai, a. di
molto, a. molto, mycket hastigt, lifligt.– A. furioso,
vildt, stormigt. – A. maëstoso, hastigt och med kraft
och värdighet. – A. manontanto, icke allt för fort. –
A. morbido, fort, men med mjukt afrundadt föredrag. –
A. risoluto, fort, med beslutsamt och kraftigt
föredrag. – A. vivace, ytterst lifligt. - Allegro
betecknar äfven ett helt musikstycke eller ock en sats
– vanligen den första – i ett större musikaliskt verk
(symfoni, sonat o. s. v.). – A. di bravura, ett i
praktfull, glänsande stil hållet effektstycke.
Allehanda för folket, är en svensk veckotidning, som
utgifvits i Örebro allt sedan 1873 års början. Hennes
förläggare och ansvarige utgifvare är Arvid
Gumælius, i redaktionen biträdd af V. E. Öman och
Otto Serrander. Bidrag lemnas derjämte af många bland
vårt lands bäste författare. Tidningens syfte är att
bereda en underhållande och bildande läsning och på
samma gång meddela färska och pålitliga nyheter från
in- och utlandet jämte kortfattade betraktelser öfver
dagens frågor. Hvarje årgång – 52 nummer med minst
832 spalter text och teckningar – kostar 1,50 kr.,
postarvode inräknadt. Upplagan var 1873: 4,500, 1874:
9,000 och är 1875: 18,000 exemplar.
Allemand, Fritz L’, österrikisk bataljmålare. Se
L’Allemand.
Allemande [allema’ngd], Fr. 1) Ett slags dans i
3/4 takt, särdeles omtyckt i Frankrike under Ludvig
XIV:s och Napoleon I:s tid. Både dansen och musiken
till densamma uppgifvas härstamma från Elsass. –
2) Benämning på ett par tyska nationaldansar (en
i 3/4 och en i 2/4 takt). – 3) Mindre tonstycke
i långsammare tempo (t. ex. i Bachs och Händels
"Suiter").
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
