Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alluvium - Allvin - Allvis - Allvismål - Allyl - Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egoområde utvidgas genom uppgrundning. Egaren till
stranden blifver egare jämväl af den utvidgning
stranden sålunda vunnit.
Alluvium (Lat. alluvium, vattenflöde,
öfversvämning) l. alluvialbildningar, geol.,
kallas alla de aflagringar af sand, lera, stenar
och grus eller andra ämnen, som blifvit bildade
under den historiska tiden och som ännu i dag på
många ställen fortfarande bildas genom aflagring
af ämnen, som äro uppslammade i strömmande eller
svallande vatten, antingen på sådana ställen af fasta
landet, hvilka tillfälligtvis betäckas af vatten,
eller i insjöar och utanför hafskusterna. Under
benämningen alluvium hänför man äfven: de massor af
sand och grus, som hopvräkas längs hafskusterna;
de årligen i omfång tilltagande marsch-landen
(t. ex. vid Slesvigs, Holsteins och norra Tysklands
kuster); de tillökningar af land (delta-bildningar),
som pågå vid flere af de större flodernas mynningar;
bottenfyllningarna i strömmar och andra vattendrag
samt de sand- och slambäddar, som vid dessas
öfversvämningar kringspridas och afsättas på de
angränsande slättmarkerna; de bankar, som t. ex. flere
italienska floder bygga upp, och den fruktbara jord,
som Nilen genom sina öfversvämningar utbreder öfver
Egypten. Tages ordet i en vidsträcktare bemärkelse,
kunna dit räknas äfven torf och gyttja, bildningar af
sjö- och myrmalm, kalktuff, källornas afsättningar,
korallöar, de från nuvarande glacierer härrörande
grus- och sandlagren m. m. – Alluvium karakteriseras
genom de ej sällan deri inneslutna lemningarna af
sådana djur och växter, som ännu finnas lefvande på
den trakt, der alluviet bildas, och de innehålla
derjämte stundom af menniskohand tillverkade
föremål. Emellan de alluviala bildningarna och de
äldre (diluvium), som äro bildade långt före den
historiska tiden och som innehålla fossila lemningar
efter flere numera utdöda djur och växter, kan man,
lika litet som emellan de föregående geologiska
formationerna, uppdraga någon bestämd gräns. Ofta
sammanfattas alluvium och diluvium under någondera af
benämningarna posttertiär- eller qvartärformationen.
E. E.
Allvin, Jonas, topograf, föddes i Vestra Tollstads
socken i Östergötland d. 5 Dec. 1777. Emedan hans
föräldrar voro fattiga och hade många barn, fick
denne son, det äldsta bland syskonen, sjelf sörja
för sin utkomst och sin utveckling. Han blef också
snart sagdt en typ för en svensk autodidakt "ur de
djupa leden". Hvad han sjelf lärt af en, lärde han åt
en annan, mot vilkor att af denne få lära någonting
nytt o. s. v. Vid trettio års ålder – sedan han varit
lektor, musiker, informator och landskontorist –
tog han landtmäteriexamen, och i den lefnadsställning
A. derigenom vann förblef han under hela sitt långa
lif. 1830 blef han förste landtmätare i Jönköpings
län, och i denna befattning qvarstod han till 1849,
då han erhöll afsked. Den noggranna kännedom, som
han under denna tid vann om flere af häraden i nämnda
län, använde han, under de sista årtiondena af sitt
lif, som författare af topografier.
Första väckelsen i detta afseende hade
han fått genom Jönköpings läns hushållningssällskap
och K. Landtbruksakademien, hvilkas uppmaningar till
socken- och fögderibeskrifningar förmådde honom att
för sådant ändamål göra samlingar och anteckningar om
Vestbo härad. Riksantiqvarien Liljegrens uppmuntran
föranledde utarbetandet. Men först 1846 utkom
Beskrifning öfver Vestbo härad i Jönköpings län
(med karta och planscher). Denna skrift förvärfvade
sin författare rättvist anseende och efterföljdes
1852 af Beskrifning öfver Östbo härad i Jönköpings
län (med karta och planscher), liksom den förra ett
mönster i landbeskrifning och noggrann uppteckning,
om ock i stil och omdömen stundom bärande spår af
autodidaktens naivitet. Öfver Mo samt Norra och
Södra Vedbo härader utgaf han beskrifning 1857,
öfver Vista härad i Jönköpings län (med plansch
och karta) 1859. Tidigare hade han för Jönköpings
hushållningssällskaps handlingar författat flere
sockenbeskrifningar och, 1839, utgifvit Strödda
anteckningar angående Jönköpings stad och dess
omgifning (med en karta).
A. dog i Grenna d. 12 April 1866. H. W.
Allvis (Fornn. Alviss), en i Nord. mytol. omtalad
dvärg, som friar till Tors dotter. Se Allvismål.
Allvismål (Fornn. Alvissmál), en af de mytiske
sångerna i den äldre eddan. Den handlar om ett samtal
mellan Tor och dvärgen Allvis.
Allyl (af Lat. allium, lök, emedan det luktande
ämnet i lök är en förening af allyl), kem., en
organisk radikal af sammansättningen C3 H5, hvars
svafvelförening, (C3 H5)2 S, är lökolja. Allyl utgör
äfven en beståndsdel i flyktig senapsolja,
C3 H5 – N = CS. P. T. C.
Alm, Ulmus montana Sm., bot., af nat. fam. Ulmaceæ,
Pentandria Digynia. L., är ett vanligen medelstort
träd med yfvig och lummig krona, som (äfven under
vintern) lätt igenkännes derpå, att de horisontelt
utstående qvistarne äro tvåsidigt ordnade, hvilket
är en följd deraf, att blad och knoppar äro ställda
på samma sätt. De knappt skaftade bladen äro något
bredare mot den utdragne spetsen; deras egendomliga
sträfhet förråder trädets slägtskap med
Nässelfamiljen (Urticaceæ) och dess samslägtingar (humle,
hampa m. fl.). Blommorna, som slå ut innan ännu
bladen börjat utveckla sig, äro, i motsats till våra
flesta träd, samkönade och samlade i täta, klotrunda,
bruna gyttringar. Frukterna, som mogna redan före
midsommar, äro enfröiga, platta och rundade, med
mycket bred hinnkant. I vildt tillstånd växer almen
i ängsbackar och på dylika ställen öfver större delen
af vårt land; i Norrland är hon dock mera sällsynt
(till Jämtland och Ångermanland). Att hon blifvit
ett af våra allmännast planterade träd, kan ej synas
underligt, om man känner hennes många "dygder" (såsom
de gamla örteböckerna uttrycka sig). Hon är vacker,
böjer sig lätt efter trädgårdsodlarens behof – i det
hon lika väl låter begagna sig till alléer som till
häckar- - är lätt att uppdraga, ej särdeles ömtålig,
ej skadlig för i hennes närhet stående växter och
gifver slutligen ett godt och vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
