- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
505-506

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almandin - Almansa - Al-Mansur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gotha (fr. 1763; se sp. 503), Nautical almanac
(fr. 1766), Berliner jahrbuch (fr. 1776), Oliver and
Boyds’ new Edinburgh almanac
(fr. 1837), American
ephemeris
och Nautical almanack (fr. 1855).

Såsom förelöpare till de svenska almanackerna kan
man betrakta runstafvarne (se d. o.) och derjämte
äfven de små på pergament eller papper skrifna
eller tryckta uppgifter om årets helgdagar m. m.,
hvilka biskoparne mot slutet af medeltiden plägade
utdela till presterskapet. Den första svenska
almanack man känner författades af Tomas Leger och
trycktes i Upsala 1540. Sedermera utgåfvos sådana
af Petrus Olaus Wadcenencius, som i sin almanack
upptog conjectura astrologica (1585), af Olerus
(1588), Paulinus Gothius (Greifswald 1592) samt
Blakovius (1596). – Från och med år 1600 hafva i
Sverige utkommit almanacker hvarje år, och efter
1611, då tvänne utgåfvos, var det icke sällsynt,
att flere sådana årligen utkommo (t. ex. 1647 tre,
1658 sex, 1678 tre). 1600 års almanack åtföljdes
af ett särskildt "prognosticon", och dylika blefvo
sedermera vigtiga bihang till de flesta almanacker. De
underrättelser dessa "prognostica" innehöllo voro dock
endast egnade att hos folket underhålla vidskepelse
och tro på allehanda skrock och orimligheter. En
kunglig förordning af d. 19 Mars 1707 sökte förebygga
utgifvandet af dylika med oriktigheter uppfyllda
skrifter, och följden deraf blef, att man i de
flesta, som derefter utkommo, intog meddelanden om
redan inträffade tilldragelser samt derjämte små
uppsatser af undervisande art. Så t. ex. skref Linné
1743 och 1744 "Anmärkningar om inländska växter";
1745 förekommer en "Historia om kyskhet och thes
belöning"; 1746 en "Nyttig underrättelse om solens
dantsande påskadagen"; 1747 "En nyttig underrättelse
om altaret på öen Delus". Detta bruk, att låta
hvarje års almanack åtföljas af en liten uppsats af
allmännyttigt innehåll, vidmakthålles ännu.

Väderleksuppgifter förekomma redan i de äldsta
svenska almanackerna. Anders Celsius meddelar i sin
almanack för år 1729, att de der införda uppgifterna
om väderleken icke äro någonting annat än de
iakttagelser, som gjordes 19 år förut, då månskiftena
inträffade på samma månadsdagar. Man trodde nämligen
fordom, att väderleken i någon mån kunde vara beroende
af månskiftena, och att således lika månskiften
borde medföra ungefär samma väderlek. Senare tiders
forskningar hafva emellertid visat, att månskiftena
icke utöfva någon märkbar inflytelse på väderleken,
hvarför väderleksuppgifter icke meddelats sedan 1869.

År 1701, då man redan länge känt behofvet af en
förbättrad tideräkning, infördes den s. k. nya stilen
(Gregorianska tideräkningen) vid sidan af den gamla
stilen
(Julianska tideräkningen). Omkring år 1720
utkommo jämte almanackerna några "oförgripliga
tankar" om kalenderns förbättrande, och i en 1724
af Eric Burman utgifven almanack klagas öfver "de
otillbörliga skiljaktigheter, som torde finnas några
våra almanacher emellan, uti de astronomiske
uträkningarne, hvilke intet altid med lika
flit, vetenskap och redighet handteras". Genom
åtskilliga kungliga förordningar (af 1707, 1739 och
1741) sökte man för den skull förbättra kalendariet
genom en del smärre ändringar, och slutligen blef
genom en kunglig förordning af d. 24 Febr. 1752
den nya stilen införd år 1753 genom elfva dagars
uteslutande ur Februari månad nämnda år.

Till år 1686 var hvem som hälst berättigad att utgifva
svenska almanacker, men sagda år fick en professor
Spole af Karl XI privilegium att utgifva sådana. På
samma gång förordnades, att ingen från utländskt
språk öfversatt almanack finge utgifvas, så vida
icke Spole eller någon annan professor öfversett
densamma. En kunglig resolution af d. 17 Okt. 1747
gaf Vetenskapsakademien uteslutande privilegium på
almanackers utgifvande.

1749 utgåfvos almanacker för Stockholms, Lunds,
Göteborgs och Åbo horisonter (den sistnämnda jämväl på
finska språket). År 1795 utgafs den första lapska och
finska almanacken för Torneå (Haparandas) horisont.

Almanackens pris hafva från och med 1749 varit
fastställda af regeringen. D. 31 Jan. 1749 bestämdes
priset för exemplar till 6 öre kopparmynt, d. 19
Maj 1752 till 9 öre kopparmynt, d. 5 Febr. 1777
till 1 skilling. D. 26 Sept. 1796 bestämdes priset
för de små almanackerna, häftade och skurna, till
1 skill. och 4 runst. i slantar och runstycken
eller i riksgäldssedlar. Enligt en kungörelse af
d. 10 Maj 1797 höjdes priset till 1 skill. b:ko. En
Kongl. Maj:ts skrifvelse, dagtecknad Münchens slott
d. 31 Dec. 1803. påbjöd, att de små almanackerna
skulle försäljas, häftade och skurna, till 1 skill. 4
runst. b:ko eller 2 skill. riksgäldsmynt. Detta
pris höjdes d. 7 Aug. 1809 till 2 skill. b:ko och
d. 19 April 1814 till 2 skill. 6 runst. b:ko. D. 10
Aug. 1819 fastställdes priset till 4 skill. b:ko för
häftade och skurna exemplar, hvarjämte bestämdes, att
sedermera inga ohäftade och oskurna exemplar skulle
få säljas. Genom Kongl. brefvet af d. 2 Juli 1858
bestämdes det nu varande priset, 14 öre.
Jfr Kalender, Statskalender. A. W-n.

Almandin, miner., kallas en genomskinlig, vacker
varietet af ädel granat. Den förekommer hufvudsakligen
i Tyrolen och på Grönland. Dess namn är sannolikt
en förvrängning af alabandicus (lapis), hvarmed de
gamle förstodo ett slags ädelsten från Alabanda i
Carien. P. T. C.

Almansa, stad i spanska prov. Albacete, konungariket
Murcia. Omkr. 7,500 innev. Historiskt märkvärdigt
genom den afgörande seger, som Filip V, med hjelp
af fransmännen under hertigen af Berwick, der vann
öfver engelsmännen och deras bundsförvandter d. 25
April 1707.

Al-Mansur ("den segerrike"), den andre kalifen af
abbasidernas dynasti (754-775), föddes 712. Efter
blodiga strider med flere medtäflare om regeringen
uppsteg han 754 på tronen. A. är mest känd såsom
grundläggare af kalifatets praktfulla hufvudstad,
Bagdad (762). Han var en ifrig beskyddare och vän af
konster och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free