Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Analys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
673 Analys. 674
de grekiska och latinska grammatikerna, hvilkas
hufvudregler äro utdrag af analogisternas språklagar,
medan undantagen äro tagna från anomalisternas
motskäl.
Inom den nyare språkvetenskapen förstår man
med analogibildning en nybildning, som uppstår
efter mönstret af en annan äldre bildning, ofta
derigenom, att den senare uttränger en annan gammal
form. Så t. ex. har i svenskan r blifvit ändelse
för alla tre personerna i sing. af verb (kalla-r)
och i dagligt tal äfven för hela pluralis, medan
hvar och en af de 3 personerna i båda numeri
ursprungligen hade sina särskilda ändelser;
så har -s blifvit genitivmärke för alla svenska
substantiv både i singularis och pluralis, medan
det ännu i fornspråket blott tillkom vissa maskulina
substanstiv samt aldrig förekom i pluralis; så har
i nysvenskan «följeslagare» utbildat sig ur det äldre
«följeslage» efter analogien af de många gamla svenska
bildningarna på -are. Analogi i denna mening är,
som man redan af dessa exempel finner, ett af
de verksammaste medlen för språkens nybildning.
Fr. L-r.
4) Jur. Inom rättsvetenskapen förstår man
med lagens analogi tillämpningen af en lags
bestämmelser på sådana fall, hvilka lagstiftaren
väl ej afsett vid lagens stiftande, men på hvilka
dess bestämmelser kunna tillämpas på grund af
den likhet, som råder mellan dessa fall och dem,
för hvilka lagen gäller. I det dagliga lifvet
förekomma nämligen så mångfaldiga och vexlande
rättsförhållanden, att det för lagstiftaren ej
är möjligt att gifva uttryckliga bestämmelser för
hvart och ett af dem i lagen. Dervid gäller den
bekanta rättsregeln ubi eadem ratio legis, ibi eadem
dispositio, d. v. s. "hvarest grunden till lagens
bestämmelse förefinnes, der gäller stadgandet". -
Inom straffrätten är dock tillämpningen af lagens
analogi icke tillåten. Der gäller regeln nulla
pæna sine lege, "intet straff utan ett uttryckligt
stadgande derom i lagen". L. A.
5) I matematiken förstår man med analogi dels
öfverensstämmelsen emellan vissa storhetsförhållanden,
dels formlerna för tvänne förhållandens likhet,
t. ex. a:b=c:d (jfr Proportion). R. N.
6) Zool och bot. Se Affinitet 2 och Frändskap.
Analys (Grek. analysis, af analyein, upplösa),
upplösning, sönderdelning, utveckling.
1) Log. Analys eller analytisk metod kallas det
vetenskapliga förfarande, då man för medvetandet
särskiljer de olika egenskaperna hos ett
föremål, för att dymedelst finna en egenskap,
genom hvilken de öfriga kunna förklaras. Denna
metod innefattar således en återgång från
det sammansatta till det enklare, från det faktiskt
gifna till det nödvändiga, från följd till grund.
Det motsatta förfaringssättet benämnes syntes eller
syntetisk metod. Ingen vetenskap låter utveckla
sig utan användning af båda dessa metoder,
om också framställningen af densamma kan
vara öfvervägande analytisk eller syntetisk.
G. S.
2) Inom matematiken förstår man med analys vanligen
differential- och integral-räkning.
Anledningen dertill är, att denna till
nyare tider hörande del af matematiken behandlas
företrädesvis medelst räkning, eller m. a. o. enligt
den analytiska metoden. I vidsträcktare mening
omfattar analysen all matematik, som behandlas
analytiskt, således äfven algebran, eqvationsläran,
algebraiska analysen m. m. Som motsats till den
matematiska analysen sätter man geometrien, emedan
denna företrädesvis behandlas efter den syntetiska
metoden, hvarpå bl. a. Euklides och Archimedes gifva
exempel. I nyare tider behandlas dock äfven geometrien
medelst räkning, d. v. s. analytiskt, så att man
numera har många läroböcker i analytisk geometri
(läran om första och andra gradens linier och ytor
m. m.). - Man kan karakterisera de gamles matematik
såsom företrädesvis geometrisk (syntetiskt behandlad)
och de nyares såsom företrädesvis analytisk
(behandlad medelst räkning). F. W. H.
3) Med kemisk analys förstås en sönderdelning af ett ämne,
genom hvilken man vinner kännedom om de beståndsdelar,
som finnas deri, eller om dessa beståndsdelars
mängd. Till följd deraf sönderfaller den analytiska
kemien i tvänne afdelningar, en qvalitativ och en
qvantitativ. Upptäckandet af ett ämnes beståndsdelar
kan ske äfven utan en fullständig sönderdelning i de
enkla beståndsdelarna, blott dessa kunna frambringa
särskilda fenomen, genom hvilka de kunna upptäckas
och hvilka ej tillåta någon förvexling med andra
ämnen, d. v. s. genom karakteristiska reaktioner. Det
enklaste och lättaste sättet att upptäcka ett ämnes
beståndsdelar sker med tillhjelp af blåsröret, ett
med en fin öppning och med en luftbehållare försedt
rör, genom hvilket man kan med munnen inpressa
luft. Genom användning af blåsröret på en vanlig
ljus- eller lamplåga kan man frambringa så stark
hetta, som erfordras för undersökning af ämnens
förhållande i högre värmegrader, vare sig vid eller
utan fritt lufttillträde eller vid närvaro af vissa
reaktionsmedel (reagenser). Till följd af de ringa
hjelpmedel, som behöfvas för kroppars undersökning
genom blåsrör, och de obetydliga mängder af ämnet,
som erfordras, har detta enkla redskap blifvit ett
af kemistens och mineralogens allra oumbärligaste
hjelpmedel. Blåsrörskemien är en nästan uteslutande
svensk afdelning af den analytiska kemien. Ehuru en
tysk bergsman, Cramer, redan 1739 omnämner blåsröret
som ett förträffligt instrument för igenkännande af
metaller, mineral o. s. v., var det hufvudsakligen
genom arbeten af de svenske bergsmännen Sven Rinman,
Anton v. Swab och A. F. Cronstedt, som blåsrörskemien
grundlades, under medlet af förra årh. Under åren
1773-1779 egnade jämväl den store svenske kemisten
Torbern Bergman mycken uppmärksamhet åt samma gren
af den kemiska analysen; men de flesta försök, som
dertill erfordrades, utfördes af hans lärjunge Gahn,
som sjelf sedermera bragte blåsrörskemien till en
hög ståndpunkt. Emedan Gahn sjelf ej offentliggjorde
sina försök och upptäckter, blef det för vetenskapen
en ovärderlig vinst, att Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
