- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
689-690

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ancillon - Anckarhjelm - Anckarstjerna - Anckarström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

689 Ancillon - Anckarström. 690

Numa tillsatta 12 salierna, Mars’ prester, hvilka
årligen d. 4 Mars i högtidlig procession med sång
och dans kringburo dem i staden. J. F. J.

Ancillon [a´ngsijo´ng], en ansedd hugenottslägt i
Metz, hvilken efter Nantesiska ediktets upphäfvande
(1685) utvandrade till Preussen. - Charles A.,
f. 1659 i Metz, advokat, blef af sina trosförvandter
sänd till hofvet i Versailles för att utverka
nämnda edikts återställande. Då detta misslyckades,
utvandrade han till Tyskland. Han dog 1715 i Berlin
såsom polisdirektör och kunglig historiograf. -
Hans ättling var Jean Pierre Frédéric (Friedrich),
f. 1767 i Berlin. Han blef först prest vid franska
kyrkan och professor i historia vid militärakademien
i Berlin, men lemnade 1810 dessa tjenster för att
öfvertaga ledningen af den preussiske kronprinsens
(sedermera Fredrik Vilhelm IV:s) uppfostran. 1814
inträdde han i utrikesministeriet, och 1832 blef
han utrikesminister. Såsom sådan slöt han sig till
Metternich i Österrike och sökte motarbeta de
konstitutionella grundsatserna, men var mera mild än
denne och arbetade för inre reformer i lagstiftning
och förvaltning. Såsom författare utvecklade han
en ej obetydlig verksamhet. Bland hans skrifter må
nämnas Mélanges de littérature et de philosophie
(1801), Tableau des révolutions du système politique
de l’Europe depuis le quinzième siècle (1803-05),
Zur vermittelung der extreme in den meinungen (1828-
31). Död 1837.

Anckarhjelm (Thijsen), Martin, amiral. Då Sverige
1644 förklarade Danmark krig, lyckades det en enskild
man, Louis de Geer, att för svenska kronans räkning i
Holland utrusta en flotta af 24-28 till större delen
dock smärre fartyg, som under befäl af en zeeländare,
kaptenen Martin Thijsen, i April eller i början af
Maj skulle afgå till Östersjön. Konung Kristian IV
upphäfde vid underrättelsen derom belägringen af
Elfsborg och gick med den 9 skepp starka danska
flottan att möta den holländska. Utanför norra
änden af ön Sylt kom det till en häftig strid d. 16
Maj. Striden, som blef oafgjord, varade från kl. 10
f. m. till 4 e. m., hvarefter T. genom Listers djup
drog sig tillbaka till Kungshamn. Efter förnyad
strid med danskarna, och sedan oenighet uppstått om
bord, återvände Thijsen till Holland. I Juli var han
dock redan åter färdig att utlöpa och seglade med 24
bevarade fartyg till Göteborg, hvarifrån han fördref
de (under Ove Gjeddes befäl) blokerande danskarna. På
väg in i Östersjön seglade han den 9 Augusti med
svenska flaggan i topp förbi Kroneborg, häftigt
beskjuten från fästningen, gick genom Flintrännan
öster om Saltholmen förbi de söder om Själland och vid
Bornholm liggande danska eskadrarna och kom lyckligen
till Kalmar. Nu gick Thijsen i svensk tjenst och
adlades med namnet Anckarhjelm. I Kalmarsund förenade
han sig med svenska flottan under Wrangel och angrep
sedermera jämte denne den danska flottan under Femern,
d. 13 Okt. 1644. I detta minnesvärda sjöslag, der
svensk-holländska flottan vann en fullständig seger,
lyckades A., som
med sina skepp låg i lä om fienden, att redan i
början af striden eröfra fyra fartyg och sedermera
lika många af dem, som fienden sjelf satt på
land. 1645 blef han amirallöjtnant och fick året
derpå befäl öfver en eskader, som skulle konvojera
en handelsflotta till Lissabon. På återvägen, året
derpå, träffades under ön Wight en engelsk amiral
med två tredäckarc, hvilken fordrade salut medelst
flaggans strykande. A. svarade med en häftig kanonad,
som tvang engelsmännen att draga sig tillbaka. Sedan
A. gått till ankars vid Calais, ankommo emellertid
4 engelska tredäckare, som fordrade, att han skulle
lemna ett af sina skepp som pant, till dess man
finge veta den engelske amiralens öde. Då de svenska
skeppen voro så lastade, att de undre batteriernas
kanoner ej kunde begagnas mot den öfverlägsne fienden,
måste A. bifalla denna begäran, men följde med sin
eskader sjelf efter till Downs redd. Efter några
dagar fingo svenskarna dock tillstånd att afsegla,
sedan man fått veta, att den skada de tillfogat
de engelska skeppen under Wight ej var af någon
betydenhet. A. blef 1653 amiral. Död i Stockholm
1657. R. P.

Anckarstjerna (Thijsen). Cornelius Didrikson,
amiral, sannolikt frände till den föregående, föddes
i Stockholm 1655. I sjöstriden under Möen d. 1 Juni
1677 förde han befälet på skeppet "Kalmar kastell",
med 74 kanoner, hvilket efter ett hjeltemodigt försvar
måste stryka flagg för danske amiralen Bjelke på
skeppet "Kurprinsen". A. lät dock samtidigt rikta
två grundskott genom ballasten på sitt eget skepp,
så att det sjönk straxt efter träffningen. Redan
1678 major och adlad, steg A. fort i graderna,
utnämndes 1680 till "schoutbynacht" (den förste med
denna titel i Sverige), fick friherrlig värdighet
och blef amiral 1692. Bland tillfällen, då A. förde
befälet öfver den under denna tid ständigt rustade
flottan, var äfven landstigningen på Själland 1700,
kung Karls öfverförande till Livland samma år,
den misslyckade landstigningen på ön Retusari
i Finska viken 1705. A. dog i Skåne 1714.
R. P.

Anckarström. Adlig ätt, som härstammade från en
handlande i Falun, vid namn Frans Futtje, hvilken
inflyttat från Frankrike. Hans son blef 1683 adlad och
introducerad under namnet Anckarström. Dennes sonson,
öfverstelöjtnant Jakob Johan Anckarström, f. 1729,,
d. 1777, gjorde sig känd som en ifrig landtbrukare i
frihetstidens s. k. patriotiska anda, anlade kemiska
laboratorier, salpeterlada o. d. på gården Lindö (i
Roslagen, Vallentuna socken), hvilken han omsorgsfullt
uppodlade. Dennes son
Jakob Johan A., Gustaf III:s mördare, föddes å Lindö
d. 11 Maj 1762. Efter faderns död blef han anställd
såsom page vid Gustaf III:s hof. 1778 utnämndes han
till fänrik vid konungens lifgarde. Han tog afsked
med kaptens titel 1783. Sedan han några år vistats
på landet såsom arrendator, flyttade han 1790 till
Stockholm. A., hvilken hade gjort sig känd för sitt
råa och våldsamma lynne, synes vid denna tid hafva
blifvit smittad af den allmänna ovilja mot Gustaf
III, som i synnerhet bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free