Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andersson, Karl Johan (Charles) - Anderstorp, socken i Småland, bomullsspinneri i Lindome socken - Andes. Se Anderna - Andesin, miner. - Andesit, petrograf. - Andeskådning l. Andeskåderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
717 Anderstorp - Andeskådning. 718
Najumas residens, der han blef begrafven af en
landsman, Axel Ericsson (1867). Hans efterlefvande
hustru och barn äro för närvarande bosatta i
Kapstaden. - I början af år 1876 utkom i London
ett efterlemnadt arbete af A.: Notes of travel
in south Africa. Det består hufvudsakligen af
dagboksanteckningar och redogör för den djerfve
resandens senaste äfventyr.
Anderstorp. 1) Socken i Småland, Jönköpings län,
Vestbo härad. 19,260 tnld. 28 7/8 ofm., 18 5/8
fm. mtl. 1,111 innev. (1874). Annex till Reftele,
Vexiö stift, Vestbo kontrakt. - 2) Bomullsspinneri
i Lindome socken, Fjärås härad, Hallands län, helt
nära länets norra gräns. Årliga tillverkningsvärdet
har på senaste tiden uppgifvits vara 450-500 tusen
kr. J. H.
Andes. Se Anderna.
Andesin, miner., ett till fältspatgruppen
hörande mineral, af hvit, grå, grönaktig,
gulaktig eller köttröd färg, med glas- eller
perlemorglans. Tillsammans med hornblende eller augit
bildar detta mineral bergarten andesit, som förekommer
flerestädes i Anderna (deraf namnet). Mineralets
sjelfständighet betviflas dock numera af flere. Dana
anser det vara en blandning af labrador med en
natronfältspat. E. E.
Andesit, petrograf., en vulkanisk, trakytliknande
bergart af grå till svart, någon gång rödbrun färg
och tät, glasaktig, finkristallinisk eller porfyrisk
struktur samt bestående af en plagioklas-fältspat
(oligoklas eller albit) och antingen hornblende
(hornblendeandesit) eller augit (augitandesit), dels
med, dels utan inblandning af qvarts. Förekommer uti
de höga vulkankäglorna Chimborazo, Cotopaxi m. fl. i
Andernas bergskedja i Syd-Amerika (deraf namnet), på
Island, Kaukasus och Ararat, i Siebengebirge, Eifel
o. s. v., men ej i Skandinavien. - Namnet andesit gafs
ursprungligen (af Gustaf Rose) åt Andernas trakytiska
bergart, som ansågs innehålla mineralet andesin,
hvilket numera tros vara antingen en blandning
af flere fältspatsarter eller en mer och mindre
sönderdelad sådan. Af Dana benämnes sistnämnda
mineral andesit. E. E.
Andeskådning l. Andeskåderi. Att en person tydligen
sett eller ser andar, må icke alltid betviflas; men
det är derför icke sagdt, att en sådan syn motsvaras
af något i verkligheten, af något utom menniskan
varande. För att man skall kunna se ett verkligt
föremål, fordras, att det afbildas på ögats näthinna
och att denna bild föres genom synnerven in i hjernan
samt der framställes för medvetandet. Sker ej denna
afbildning och denna framställning, så se vi icke
föremålet. Således är det egentligen den i hjernan
från näthinnan införda bilden, ej föremålet sjelf,
som vårt medvetande förnimmer, då vi säga oss se en
sak. Men under drömmen tycka vi oss också se föremål,
och dock har då naturligtvis ingen afbildning på
näthinnan kunnat ske af utom oss varande ting. Detta
visar, att bilder kunna förnimmas af vårt medvetande
icke allenast till följd af intryck från det utom
oss varande, utan äfven från det inom oss varande,
från våra tankar, från verksamheten inom sjelfva
vår hjerna.
Men kan sålunda under sömnen vår hjernas verksamhet
afbildas för vårt medvetande, så kan det äfven
ske under det vakna tillståndet. Konstnärens
inbillningskraft låter ju honom se för sin "inre
syn", såsom vi mycket riktigt säga, det verk han
tänker sig och ämnar utföra, "idealet", som han söker
verkliggöra. Hans inbillningskraft kan framställa
för hans "inre syn" t. ex. bilden af en ande, sådan
han tänker sig den, och hans medvetande förnimmer
denna bild. Men han är derför icke hvad man kallar
andeskådare, ty konstnären vet, att det är med hans
viljas medgifvande hans inbillningskraft skapat
denna bild och att hans vilja också kan utplåna
den. För honom ter sig bilden ej annorlunda än såsom
en afspegling af hans tankar. Men så är det icke för
andeskådaren. För hans medvetande framtränga sig
hans tankars bilder utan hans vilja, och med en sådan
liflighet och skärpa, att de till och med undanskymma
de bilder hans öga sänder honom från tingen utom
honom. Han ser, såsom det ofta heter i berättelserna
om hithörande fall, en afliden anhörig komma och
sätta sig i stolen framför honom, så att stolsryggen
bortskymmes. Då nu andeskådaren vet med sig, att
hans vilja icke framkallat bilden, så förirras hans
omdöme. Han tror icke, att denna vålnad är till blott
inom hans hjerna: dess tydlighet förleder honom att
tro den vara utom honom, förnummen med hans ögons
hjelp och således en verklig företeelse från andarnas
verld. I andeskådarens hjerna måste således vara
något, som gör bilden så kraftig och tydlig och som
icke fins i t. ex. konstnärens. Och hvad detta något
är lär oss studiet af sinnessjukdomarna. Andeskådarens
hjerna är nämligen, i få ord sagdt, i ett mer eller
mindre sjukligt tillstånd. Sjukligheten behöfver
icke vara så särdeles svår: redan en utmattning
hos hjernans beståndsdelar, en så att säga abnorm
belysning i tankens verkstad, kan göra, att de bilder,
som der finnas och födas, antagas vara motsvarade
af verkligheter. I Norges nordligaste trakter, der
solen lyser oafbrutet i trenne månader och natten
med sitt mörker och sin hemlighetsfullhet herskar
i nära nio månader och der i allmänhet motsatserna
i naturen äro väldiga och skarpa, der förekommer
hos mången en förstämning i lynnet, en tungsinthet,
hvilken ej så sällan urartar till sinnesförvirring
och föranleder sjelfmord. Der är häller icke
ovanligt det sinnestillstånd, som på Shetlands-
och Orkneyöarna kallas "the second sight", i Norge
"fremsynthed", och som Jonas Lie skildrat i "Den
fremsynte". Den framsynte ser tydligen, liksom
andeskådaren, vålnader eller andar, och ju mer hans
sinne är fullt af öfvertro, dess benägnare är han att
i sina syner se varsel för framtiden, hvaraf äfven
sjelfva benämningen "fremsynthed" kommit.
Andeskådningen är alltså beroende på ett sjukligt
tillstånd i hjernan, till följd hvaraf bilderna,
som der af medvetandet förnimmas, hafva kommit i en
sådan dager, att omdömet förvexlar deras ursprung,
i stället för att de borde uppfattas såsom härrörande
från sjelfva hjernan, uppfattas de såsom komna
från ögats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
